Tagg: Tjejmilen

Träningsåret 2016

Bättre sent än aldrig, heter det ju. Därför kommer här ett inlägg om mitt träningsår 2016, ett år då jag slutförde min Svenska klassiker och sprang mitt första marathon.

Januari

Eftersom 2015 avslutades med träningssvacka då jag inte tränade över huvud taget så börjar jag det nya träningsåret i rejäl uppförsbacke. Jag förbannar mig själv för att jag slutade träna, är arg och ledsen… Om bara några veckor ska jag åka Öppet spår och jag inleder skidsäsongen med ett fall där jag gör illa axeln, ingen bra början. (Armen/axeln är förresten inte riktigt bra än idag.) Jag prioriterar skidåkningen och får ändå in ganska många pass innan månaden är slut.

 

Februari

Skidåkning, skidåkning, skidåkning. Tre pass i veckan blir det och jag känner mig stressad över att dagen för Öppet spår kommer allt närmare. Mitt mål var att åka minst 30 mil innan loppet, jag fick ihop 25,4 mil vilket jag känner mig relativt nöjd med ändå. Jag hade kunnat fått ihop fem mil till men sista veckan innan loppet tränar jag inte alls, är rädd att bli sjuk.

Men jag håller mig frisk. Och jag kommer i mål. Det tog visserligen 12 timmar 43 minuter och 34 sekunder men jag gjorde det! Jag klarade alla rep och det tredje loppet i min svenska klassiker är avklarat.

 

Mars

Öppet spår, gjorde jag det verkligen? Ja, det frågar jag mig några dagar efter loppet. Jag åker sista sträckan i Stafettvasan i usla förhållanden, men i mål kommer jag/vi. Sjävklart blir jag sjuk efter de två skidloppen och det är kämpigt att komma igång med träningen efter det. Jag kommer ändå ut och springer då och då, och så får gymmet sig några besök också.

 

April

April, våren börjar sakteliga komma till sydligare delar av vårt land och jag blir stressad eftersom så många plockar fram sina landsvägscyklar. Jag går på spinning och upptäcker att det är en träningsform som jag älskar. April är också månaden då jag ska springa min första halvmara, jag har ju tidigare sprungit distansen med min syster men nu är det första loppet – Women´s Health Halvmarathon. Jag är inte alls bra förberedd men i mål kommer jag men är inte så nöjd med vad man får.

 

Maj

I början av maj kom jag ÄNTLIGEN ut på en tur med min cykel! Ja, sen fortsatte det – cykling, spinning, cykling, spinning… Jag har tjatat om att jag älskar spinning, nu älskar jag att cykla också. Vätternrundan kommer allt närmare och jag funderar på hur mycket kläder man måste ha på sig, jag startar ju mitt i natten.

 

 

Juni

Vätternrundan. Vad mer kan jag säga om juni? Nu var det dags. 30 mil på cykel. Sista etappen/loppet i min svenska klassiker. Nervös ja, men samtidigt helt säker på att jag skulle klara av det. Finns liksom inga andra alternativ – jag SKULLE runt den förbaskade pölen, jag SKULLE bli klar med min klassiker! (Inte minst för att jag inte var sugen på att göra om 9 mil på skidor.)

Och runt kom jag! Visst, det tog tid, 18 timmar och 27 minuter (aktiv cykeltid 15 timmar och 30 minuter), men vad gjorde det. Jag har gjort en Svensk klassiker! Rundan blev inte som jag tänkt mig med regn, en krånglande rygg och regn igen (solen sken dock ibland och regnet öste inte ner hela tiden). Jag släppte min klunga efter tre mil trots att vi bestämt att hålla ihop, men det är inte kul att känna sig stressad och behöva ropa lucka hela tiden. Men trots ensamcykling var jag ju aldrig ensam och jag kan verkligen tänka mig att cykla runt pölen igen, det är mer än vad jag kan säga om Öppet spår / Vasaloppet.

 

 

Det bästa dock med att vara klar med Klassikern var att jag nu kunde börja springa igen! En veckas vila, sen började träningen inför TCS New York City Marathon.

 

Juli

Första helgen i juli är jag och en av mina klasskamrater från gymnasiet (som jag för övrigt inte hade träffat på typ 20 år) iväg på ett löparläger med Runacademy. Så roligt! Vi delade stuga med två andra och de var en match made in heaven, genast kom planer på att träffas igen och springa lopp (vi har två lopp inplanerade nu i vår).

Juli bjöd även på lite simning i form av Vansbro Tjejsim tillsammans med Maria. Mitt tredje och hennes första och också starten på en Tjejklassiker. Mitt tredje tjejsim är de som tagit längst tid, detta för att jag simmade jämsides med Maria och pratade sönder hennes öron. Hade hon orkat slå till mig så hade hon gjort det, men hallå – hon kom ju i mål! 🙂

 

Augusti

Jag tragglar på med löpningen och är livrädd, jag menar verkligen livrädd, att min fot ska paja igen – det får bara inte hända! Tillsammans med Maria springer jag mitt femte Midnattlopp, hennes första. Det blir mitt snabbaste av de fem, mycket nöjd med detta. Helgen efter springer jag den nionde och näst sista sträckan i Vasastafetten, och bestämmer mig för att nästa år (dvs i år) springer jag Ultavasan 45 istället. *jippi*

 

September

Tjejmilen inleder denna månad och för tredje året springer jag loppet med min syster, och för första gången är jag före henne i mål! Det är verkligen loppsäsong för mig nu och helgen efter springer jag min första Stockholm halvmarathon i strålande sol och olidlig värme, läskigt många som mådde dåligt längs banan.

Efter halvmaran springer jag inte förrän det är dags för etapp två av Tjejklassikern tillsammans med Maria, Rosa Bandet loppet (som förut hette Lidingö Tjejlopp). Usch, fy och tvi är allt jag säger om det loppet.

 

Oktober

Jag är inne i en löparsvacka, inte bra med tanke på att jag har ett marathon som kommer närmare och närmare. För att på något sätt hitta tillbaka till löparglädjen så kör jag en liten runstreak på 10 dagar. Och det fungerade, men efter de tio dagarna blir det inte så många mer löpturer, för att vara exakt bara ett långpass och ett intervallpass. Varför? Jo, för att jag är rädd att foten ska gå sönder, att jag ska bli sjuk, att jag ska…många är mardrömmarna om saker och ting som kan gå fel. Och sen, äntligen, var det dags för…

 

November

Marathonmånad!!! Jag åker till New York för att springa TCS New York City Marathon, världens största marathon. Jag och 51 393 stycken löpare tog oss från Staten Island till målet i Central Park. En helt ofattbar siffra – 51 394 personer tog sig i mål av 51 999 startande! Loppet och hela resan var utan tvivel det bästa jag någonsin gjort, själva loppet var ren eufori och jag ångrar inte en sekund att jag valde att lägga så mycket pengar på ett enda lopp. Jag vill göra det igen! Loppet och resan förtjänar sina egna inlägg så därför skriver jag inte så mycket mer om det här.

 

 

December

Resten av året blir det inte så mycket träning, bara lite spinning och ett pass teknikträning på längdskidor tillsammans med några jobbarkompisar. Årets avslutas med min första tur någonsin på långfärdsskridskor (nej, det är inget för mig) och sen den sedvanliga ”alla vi som springer på nyårsafton”-löpturen.

 

Och det var mitt träningsår 2016! I loppkalendern för 2017 finns för nuvarande tre halvmaror, ett marathon, ett ultralopp, ett tunnellopp och ett millopp. Planen var ursprungligen att jag skulle kört en trippel i Vansbro (halvsim, tjejsim och hela Vansbrosimmet) men i och med att jag inte vet hur sommaren blir så kan det hända att jag måste lägga ner den idéen. Sen kan det alltid hända att jag lägger till några fler lopp, bara för att jag tycker det är så kul att gå i mål. Nå väl, det visar sig! Först och främst måste jag komma igång med träningen igen.

›› 3/100 #blogg100

 

Race report: Tjejmilen 2016

Här kommer uppdateringarna så sporadiskt så man skulle kunna tro att jag helt slutat blogga! Visst, funderingarna har funnits på att sluta men samtidigt så vet jag att jag skulle sakna det. Nå väl, ännu en race report. Denna gång Tjejmilen.

Tjejmilen

Tjejmilen är det lopp jag tycker minst om av de lopp jag brukar springa. Anledningen till det är främst att det brukar vara så trångt på vissa avsnitt av banan, detta för att många helt enkelt inte är helt ärliga när de väljer vilken startgrupp de ska starta i. Jag vet flera som är mycket långsammare än vad jag är, och då är jag långsam, som väljer startgrupper där man ska vara betydligt snabbare på milen än vad de är. En annan anledning till att Tjejmilen inte är en favorit är att jag brukar vara förkyld eller precis ha tillfrisknat från en förkylning när loppet går. I år var det min fjärde Tjejmil och för en gång skull var jag inte förkyld!

Nå väl, till själva loppet. Jag kände mig inte alls peppad på att springa och hade helst stannat hemma men väl på startlinjen började jag åtminstone bli lite sugen. Vädret var sisådär, det var mulet och lagom temperatur. Dock så kändes det som regn var på väg och ösregn är inte en favorit (första året jag sprang Tjejmilen regnade det så mycket att mina linser nästan spolades ur ögonen och hela Gärdet var en gyttjepöl). Mitt mål för dagen var att springa min bästa Tjejmil! Mina tre tidiga resultat var alla på 1:22 och några sekunder, lite lustigt att jag prickat samma minut. I år var jag inte förkyld, jag var bättre tränad eftersom jag tränar inför ett marathon och temperaturen var inte överdrivet hög. Jag var med andra ord ganska säker på att det skulle bli en bättre tid.

Starten gick, och jag tyckte det kändes tungt. Men vad f*n! Syrran och jag kom ifrån varann i trängseln, visserligen inget ovanligt eftersom hon och jag brukar göra våra egna lopp (dock brukar de ta längre tid innan vi kommer ifrån varandra än bara några hundra meter). Efter någon kilometer kommer hon ifatt mig och vi springer tillsammans till den första vätskekontrollen där jag väljer dricka medan hon springer förbi. Här någonstans börjar det kännas helt ok att springa och jag märker att jag springer om mer tjejer än vad jag brukar….tycker också det är mer trängsel än tidigare år.

Före den andra vätskekontrollen, som kommer precis innan 5 km, så kommer jag ifatt syrran som fram till nu har legat ca 50-100 meter framför mig. Hon går och säger att hon har kramp i låret. Hon börjar springa med mig när jag kommer ifatt men dricker vid vätskekontrollen vilket inte jag gör, jag springer på.

Under andra halvan av loppet så flyter löpningen på ganska bra, jag väljer att gå kortare avsnitt (främst när det går lite uppför). Ibland är jag helt enkelt tvungen att gå eftersom jag inte kommer förbi! Jag har koll på klockan och ser att jag utan problem kommer klara mitt mål, det vill säga att springa min bästa Tjejmil. Jag ser också att det finns en liten, visserligen pytteliten, möjlighet att springa milen på under 70 minuter vilket är något jag aldrig har gjort. (Sa ju att jag är långsam.)

Men så vet jag ju att det går uppför innan man kommer fram till Gärdet och jag har inte riktigt det pannbenet som gör att jag springer hela vägen uppför backen. Jag har pannben att inte ge upp, att fortsätta, att komma i mål…men tydligen inte för att slå tider. Jag är uthållig, ingen sprinter – som jag brukar säga. Jag passar på att dricka vid den sista vätskekontrollen eftersom jag ändå går.

När det börjar bli flackare igen så börjar jag springa igen och jag försöker trycka på lite mer för att få så bra tid som möjligt. Det är trångt när man kommer upp till Gärdet och när jag springer in på upploppet men jag försöker ändå trycka på lite extra i steget. Det var så skönt att komma i mål, jag är inte van att springa på så där förutom när jag kör intervallpass. Och jag tycker inte om intervallpass!

Klockan stannar på 1:10:59 – min snabbaste Tjejmil och min snabbaste mil någonsin! Jo, jag är nöjd! Det bästa är dock att jag för första gången sedan jag och min syster började springa lopp tillsammans är snabbare än vad hon var! (Även om hon hela tiden ska dra upp att hon fick kramp, trots detta gjorde hon faktiskt sin bästa Tjejmil också!)

Jag hade min GoPro Session med mig och filmade lite innan, under och efter loppet. (Jag tycker det är kul att redigera ihop små filmer men är definitivt ingen expert på det. Jag jobbar på att bli bättre och nu håller jag dessutom på forskar lite i vilket redigeringsprogram som jag tycker bäst om. Planen är att det ska bli bättre filmer i framtiden, för det är kul att ha lite filmade minnen från de olika loppen också.)

En tröja på posten

Jag ska springa Tjejmilen igen efter ett uppehåll på ett år. Förra året blev det inget eftersom jag jobbade och min svåger fyllde år så därför ville inte heller min syster springa. Men i år är det återigen dags. Eftersom jag sprang Women’s Health Halvmaraton så fick jag ett erbjudande, anmäl dig och få en funktionströja på köpet. Sagt och gjort, en anmälan skickades och idag damp det ner en tröja. Inte för att jag behövde en till löpartröja, men den ska nog få plats i träningsgarderoben ändå.

(En liten parantes om något helt annat. Idag tog jag ett första steg, oklart om det leder någon vart. Det komiska i det hela är när jag precis kollade mitt horoskop på Spray så står det på dagens: Använd denna energi till att ta ett första steg. Här visserligen taget ur sitt sammanhang men ändå, ett litet roligt sammanträffande.)

›› 86/100 #blogg100

2014 – en träningsårskrönika. Typ.

Januari

Torsby

Jag var på skidhelg med Topphälsa på Selma Spa, eftersom det inte var någon snö (även om det snöade den helgen) så åkte vi till Torsby för att åka i skidtunneln. Första gången jag stod på ett par skidor sedan jag var typ 12 år gammal.

Februari

Tjejvasan

Jag åker Tjejvasan – #projekttjejklassiker2014 är igång! Hur det var? Jobbiga timmar då jag funderade på varför jag ger mig in i så dumma saker. Men i mål kom jag! Trött och darrig tog jag denna bild.

Mars

#bbc14

Jag är med på Blogger Boot Camp och tränar, svettas och har kul med en massa härliga människor. Känner mig ur form och som jag inte har någon kondition alls. Att jag började månaden med en förkylning bidrar förstås, men också att jag verkligen inte är i form.

April

Pärlan!

Jag köper cykel inför nästa del av #projekttjejklassiker2014, det blev en Nishiki Pulse som jag döpte till Pärlan. Jag är ny på det här med att cykla med fastspända fötter men jobbar på att våga cykla utan att få panik över tanken att inte komma loss när jag ska.

Maj

Rullskidorna

Pärlan och jag tuffar på och det fungerar bättre och bättre. Och trots att jag inte har något lokalsinne så vågar jag mig på rundor längre och längre från hemmet. Denna månad köper jag dessutom rullskidor men lovar mig att inte åka innan jag klarat av Tjejvättern. För om cykla är lite läskigt så är ju rullskidor helt livsfarligt! 🙂

Juni

Tjejvättern

Dags för Tjejvättern som jag egentligen skulle ha cyklat tillsammans med min syster, men tyvärr tar hon bort blindtarmen två veckor innan och får inte cykla. Hon följer ändå med till Motala eftersom jag annars inte hade kommit dit.

Jag ondgör mig över hur långt loppet är, helt galet långt säger jag till min syster. Jag startar i spöregn men sen blir vädret bättre och jag tar mig i runt och i mål – andra delen av #projekttjejklassiker2014 avklarad!

Juli

Vansbro Tjejsimmet

I juli är det dags att hoppa i plurret och klara av del tre i 2014-års projekt. Har inte tränat alls inför detta men tänker att det är ju bara en kilometer och det klarar jag ju. Och det gjorde jag också, tyckte inte alls det var så farligt och bestämmer mig för att simma Vansbrosimmet nästa år.

Augusti

Midnattsloppet

Jag bor på hotell och springer Midnattsloppet, årets roligaste lopp om du frågar mig. I år var jag verkligen otränad när det kom till löpning men aldrig att jag missar detta lopp. Nu passade det dessutom bra eftersom jag ändå var i Stockholm för att sälja min lägenhet, för augusti är även månaden jag lämnar Yttre Bortre och blir dalkulla.

September

Lidingö Tjejlopp

Jag gjorde det! #projekttjejklassiker2014 är slutfört i och med Lidingö Tjejlopp. Loppet i sig var hemskt, hade ju knappt tränat någon löpning alls detta år. Kändes en smula overkligt att jag nu var klar med min Tjejklassiker och trots att jag var glad så kände jag mig missnöjd för att jag inte hade satsat så mycket på det som tanken var från början.

I september sprang jag även Tjejmilen tillsammans med syrran, hade precis som förra året nyligen varit förkyld (eller var fortfarande), så jag gick över halva loppet. Hoppas jag kan hålla mig frisk till nästa år.

Oktober

Innan Tjurruset

Oktober innebar Tjurruset, mitt andra. Lera, lera, lera – vad mer kan man säga om detta lopp?! Kul var det men så jobbigt! Maria följde med och var min chaufför på vägen hem, något som verkligen uppskattades! Tack Maria! <3

November

Tunnelloppet

Årets sista lopp –  Stockholm Tunnel Run! Även denna gång var det jag och syrran som tog oss till Stockholm för att springa tillsammans. Eller tillsammans och tillsammans, hon startade cirka en timme efter mig och även om vi hade startat tillsammans så är ju hon snabbare än vad jag är. Tunnel Run var ett roligt lopp och det var första gången jag använde min GoPro-kamera men jag har ännu inte redigerat ihop någon slags film.

December

Gott Nytt År!

December är månaden då jag började min träning inför nästa års projekt – #projektsthlmmarathon2015. Jag börjar på gym och försöker förutom tre löppass per vecka även få in minst två pass styrka. Jag börjar även projektet att gå ner i vikt eftersom mina knän kommer tacka mig när jag springer mitt första marathon.

Jag avslutar året med en kvällslöpning ner till Vasaloppsmålet, som en del i vecka 5 av mitt träningsprogram inför Stockholm Marathon.

Gott Nytt År!

Att inte falla i alla hål

Som jag skrev igår så föll jag i ett hål. Som tur var så är verkar det vara ett grunt hål, eller så lyckades jag grabba tag om kanten och på så sätt hindrat ett fall ända till botten. Idag känns det bättre, har försökt vara aktiv och inte tänkt för mycket. Kanske inte rätt väg att gå, men just nu är det den jag väljer att ta.

När jag faller i dessa hål så brukar vanligtvis kosten bli lidande. Denna gång har jag kämpat hårt för att inte falla även i det hålet, men när ICA skyltar med Pågens Gifflar precis innanför dörren så blev det tufft. Det vanliga är att jag genast skulle ta två påsar på en gång och stoppa i korgen, fortsätta in i affären, plocka ner smågodis eller chips i korgen för att sen avsluta med glass. Det här har hänt många gånger, men inte igår – men det var tufft. De gamla vanorna är djupt rotade och jag har alltid ätit när jag mått dåligt. Alltid.

Men jag skötte mig inte helt, men om man jämför hur det kunde ha varit så har jag verkligen lyckats. Jag åt 25 gr tortillachips på kvällen, jag hade mer hemma men den stora vinsten är att jag bara åt det jag mätt upp. Istället för att äta har jag tittat ifatt de serier som jag tittar på, tagit promenader, gosat med missarna och tittat på Biggest Loser.

Jag har också funderat på hur jag ska göra med Tjurruset – ska jag eller ska jag inte?! Jag hade ju tänkt springa Tjejmilen i år igen, men eftersom min systerdotter ska gifta sig samma dag så faller det loppet bort. Nu kan man inte jämföra Tjejmilen med Tjurruset precis, även om Gärdet vid förra årets Tjejmil var en leråker. Jag har tittat på filmer från Tjurruset och jag blir verkligen sugen på att prova! Jag kommer ångra mig om jag inte anmäler mig, men jag tror att jag kommer ångra mig om jag anmäler mig också. Så hur göra?! Än finns det platser på söndagen, extradagen som det lagt till eftersom intresset varit så stort.

Se film från Tjurruset 2012 i Åkersberga. Filmen nedan är från Tjurruset i Karlstad. Visst ser det kul ut!!

Nr 12 av #blogg100

%d bloggare gillar detta: