Kategori: om löpningen

Sunday = Runday = Funday?

Bank, bank, bank! Så låter det när jag försöker få in i mitt huvud att jag faktiskt klarar av att springa längre sträckor. Än så länge går det långsamt, men det ska in – så är det bara.

Idag var det dags för långpass, 19 km eller vara ute i 146 minuter. Det blev inget av det. Men jag var åtminstone ute i 130 minuter och efter det var jag tvungen att ta en lång dusch för den hemska blåsten gjorde att mina lår kändes som isbitar. Jag gick mycket mer än vad som var planen, bland annat på en sträcka som består av en grusväg. Förstår inte varför den ska vara så hemsk att springa på, men det är den. Känns svampig och som fötterna sugs fast i marken.

Mitt största problem för stunden är att jag inte lyder mig själv. Jag säger till mig själv att nu fortsätter du att springa, det är bara att springa på så gör det. Men inte, jag börjar gå, när det enklaste egentligen är att bara fortsätta att springa. Det jobbiga ligger ju i att börja springa igen efter ett gångavsnitt, det tycker i alla fall jag.

Så ja, jag ligger efter mitt program, men det bara att kämpa på.

Huruvida runday var en funday idag, så nja det kan jag inte riktigt påstå. Motvind stundtals så jag nästan föstes bakåt. Å andra sidan så var det ju medvind ibland som hjälpte mig framåt. Efter löpturen och den varma duschen så var jag så trött att jag sov en timme. Önskade att jag blivit pigg efter det, men det blir jag sällan så det var en plåga att komma igång med städningen så var dagens andra uppgift. Så nej, ingen funday!

›› 54/100 #blogg100

Jag har tappat bort min kondition!

Jag kom ut och sprang efter jobbet idag – hurra! Men fy vad tungt det går. Jag sprang i söndags och jag sprang idag, ingen av dessa två gånger har varit särskilt kul. Jag längtar tills det känns bra att springa! För att komma dit så måste jag ju tvinga mig ut alla dessa gånger som känns tunga. Suck.

På fredag står backintervaller på schemat. Om vi säger så här, jag ser inte fram emot det. Får nog trösta mig med sushi efter det lilla helvetet.

›› 49/100 #blogg100

När man bara känner sig fel

Eller ska jag skriva fet, för det är ju det som gör att jag känner mig fel. Har suttit och kollat på lite kort och filmer från olika lopp på mig och jag gillar inte det jag ser. Det blir extra tydligt när man åker på träningsresor, som till exempel resorna till NY och Prag och löparlägret i somras. De flesta, för det är inte alla, ser ut som de flesta löpare ser ut. Smala och vältränade, lätta i kroppen. Och så har jag aldrig sett ut och kommer med största sannolikhet inte göra heller. De har kroppar som passar för löpning, min gör det inte.

Jag känner mig bara fel och tänker att de så klart också ser mig så. Hur skulle jag liksom klara av att springa som jag ser ut. Stor, tung och tjock. Det är så klart att jag kommer sist, att jag är långsam, att jag bryter lopp. Alltså nu vet jag egentligen att de inte tänker så, åtminstone inte alla, men vad spelar det för roll när mitt huvud säger åt mig att det är vad de tänker. Och eftersom mitt huvud säger att det är så de tänker blir resultatet att jag också tänker så, jag är inte skapt för att springa.

Min hjärna, man blir så trött på den.

Jag hade tänkt spring halvmaran i Prag i samma tröja som jag sprang NY-marathon i, det vill säga min Sverigetröja från Craft, men så blev det inte. Jag väger mer nu än vad jag gjorde i november och jag kände mig inte bekväm i den. Det är inte så att den är för liten men den smiter åt lite väl mycket runt mina bilringar. Så dagen innan provade jag flera tröjor när vi var ute och handlade, men alla satt dåligt. Och då provade jag ändå bara tröjor i XL. Suck.

På kvällen efter vår uppladdningsmiddag var jag och några andra (bland annat mina underbara löpartjejer) in på en stor sportaffär i syftet att hitta en tröja till mig. De var alla involverade i mitt shoppande och ryckte fram tröja efter tröja. Till sist hittade vi en jag kunde tänka mig att ha på mig dagen efter. Inte för att den satt bra, det gör inga tröjor i funktionsmaterial på denna kropp. Tyvärr.

Hur som helst, det är inte kul att känna så här. Det är inte kul att tänka att alla stirrar på mig när jag är ute och springer för att jag är så himla fet. (Ok, alla stirrar inte och tänker så och jag är inte så fet, men mitt huvud får det till att de gör det och att jag är stort som ett hus, ok.)

Men min kropp och jag har i alla fall klarat av ett marathon och en svensk klassiker, hur fel den är. Jag försöker verkligen ta till mig det. Men ibland är det svårt. Speciellt när jag bröt det sista loppet jag sprang vid 15 km.

(Och hur gräsligt är det inte att klämma ner denna kropp i cykelkläder!! *ryser*)

›› 47/100 #blogg100

Inte som det var tänkt

Igår skulle jag ha sprungit 21 km och 97,5 meter. Så blev det inte, det blev bara 15 km och 400 meter.

I vanliga fall skulle det inte ha stört mig att ett långpass blir kortare än vad som var tänkt men igår var det speciellt. Igår skulle jag ha håvat in en fin medalj, en medalj på vars band det stod All runners are beautiful. Men nu blev det inte så. Jag bröt. Mitt första lopp av något slag som jag brutit och vet ni, det var verkligen inte kul.

Sen att det var det vettigaste att göra eftersom jag fick ont i mitt knä spelar ingen roll. Jag ville ha den där medaljen.

En riktig race report kommer så småningom, kanske redan i morgon så jag kan lägga detta misslyckande bakom mig. För det är så jag ser det, som ett stort misslyckande .

›› 33/100 #blogg100

Move your body – idag ska jag ut och springa

 

Move your body, det är precis det jag ska göra! Jag ska ut på en långrunda idag och det kommer bli så kul. Mer om det i morgon. 🙂

Jag ÄLSKAR Sia och tycker om de flesta av hennes låtar. Just denna, fast i en remixad version har jag på en av mina springlistor. Många låtar så fastnar jag för en textrad eller en titel, som i detta fall med Move your body, sen kanske inte texten i övrigt passar in på löpning eller träning. Men just de där orden peppar mig på ett vis eller ett annat och de blir en självklar del på min lista.

›› 32/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: