Kategori: om löpningen

Idag är det dags att springa lite i en tunnel

Det var några år sedan jag sprang ett tunnellopp förra gången och nu är det dags igen. Då var det ett biltunnel som vi sprang i och nu är det en servicetunnel till Citybanan.

Förra gången var verkligen kul upplevelse, med snö, musik, ljusspel, härlig stämning. Så läckert med alla reflexvästar, speciellt när man kom fram till en uppförsbacke och man bättre såg alla löpare framför sig (lite av samma känsla som när man springer Midnattsloppet och alla har likadana tröjor). Hoppas det blir lika bra idag!

Hur som helst, idag är det dags igen! Berättar om hur det var en annan dag. 🙂

 

Här är en film från förra gången, blir ni inte också sugna på att springa i en tunnel?

 

›› 25/100 #blogg100

Löparglädje

Satte mig ner ikväll för att göra klart min film från förra årets Stockholm halvmarathon med planen att göra klart den idag. Men nej, så blev det inte. Som jag minns det lämnade jag den för flera månader sedan med bara lite småputs kvar. Trodde jag, eller jag var helt säker på det. Hur som helst, under dessa månader har jag lyckats städa bort den helt. Lite småsurt men inte så mycket att göra åt än att börja om från början igen. Inte blir filmen klar ikväll inte.

Det var en bra dag den där dagen, visserligen för varmt men ändå en härlig löpardag! En sån dag när världen ler mot dig och ja, jag log tillbaka. Tycker glädjen syns i mina ögon i det lilla klippet nedan, trots värme och att jag där sprungit ungefär halvvägs (tror jag).

 

›› 22/100 #blogg100

I just wanna run!

Men varför gör du inte det då?! Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jag försökte idag men det fungerade inte alls. Alltså, det fungerar att springa men det känns inte bra. I alla fall gjorde det inte idag.

Jag gav mig ut på förmiddagen idag och bara det är en förklaring till att det inte kändes bra. Varför? Jag är ingen morgonmänniska, inte heller en förmiddagsmänniska. Jag är en utpräglad kvälls- och nattmänniska och har så alltid varit. Men planen för dagen var att tvätta några maskiner tvätt så då var jag tvungen att duscha innan (eftersom jag hänger tvätten över badkaret).

Jag kände direkt att det inte stämde idag, kroppen kändes stressad och jag upplevde att pulsen var hög. Jag brukar kunna få bort den känslan men idag gick det inte alls. Försökte fokusera på annat, som att det var en bra låt jag lyssnade på, som att solen sken, att det är ok att ta det lugnt – men det hjälpte inte. Jag blandade gång och löpning men på det stora hela kan jag nog kalla passet en powerwalk istället för ett löppass, och jag valde ganska direkt att det inte skulle bli någon mil idag utan jag kortade ner rundan rejält.

En annan förklaring till att det inte känns bra just nu är att jag inte är i form eftersom jag knappt inte sprungit något sedan New York. Konditionen är usel, om jag säger så. Att jag dessutom lagt på mig åtta onödiga kilon sedan november gör ju inte precis saken bättre. Kroppen är så tung!

Men. Jag saknar den där känslan när det känns som hela världen ler mot mig och jag ler mot den, när jag kan springa långpass och det bara är härligt. Det är den känslan som gör att jag inte slutar springa, det och det faktum att jag tycker om att springa lopp och gå i mål. Och det är mycket roligare att gå i mål om man känner att man har gjort ett bra jobb, det vill säga om man har tränat. Jag är ju alltid långsam, men jag jämför mig å andra sidan bara med mig själv…och i vissa fall även min storasyster.

I just wanna run!

 

 

Och jag vet att texten till låten kanske inte passar så bra in på den känslan jag vill ha, men jag tycker om den och låten finns på en av mina springlistor.

›› 19/100 #blogg100

Undrens tid är tydligen inte förbi

Två månader och två dagar, så länge är det sedan jag var ute och sprang senast. Alldeles för länge med tanke på att jag har två lopp inplanerade under de närmaste fyra veckorna, varav det ena är en halvmara. Jag vet, lite galet, men det är ju bara 21,1 km och jag behöver faktiskt inte springa hela sträckan – det är ok att gå vissa delar också.

Det var lite tungt att springa idag och jag kände mig verkligen inte i form. Jag var tung i kroppen, det kändes redan när jag tog på mig kläderna och de satt åt mer än vad de brukar. Inte så konstigt alls eftersom jag gått upp i vikt de senaste månaderna. Orken då? Nja, den var i närheten av vad den brukar vara men den kan alltid bli bättre. Det kan den alltid.

Jag kan inte påstå att det kändes skönt att springa idag, men det var inte heller oskönt. Första halvan var bara jobbig, inte alls behaglig. Den andra halvan kändes bättre men var fortfarande jobbig, men på ett mentalt plan kändes det bra. Jag hade behövt att komma ut och springa tidigare, mitt humör mår alltid bättre av det och jag har inte mått så bra den senaste tiden. Jag är glad att jag gjorde det idag.

›› 9/100 #blogg100

Race report: Vasastafetten 2016

Ligger hjälplöst efter när det kommer till lopprapporter så det är kanske dags att börja beta av dem. Börjar bakifrån, det vill säga med de senaste loppet i skaran och sparar Öppet spår till sist. Så först ut blir Vasastafetten som gick av stapeln i helgen som var.

För andra året i rad tog jag mig an en av sträckorna i Vasastafetten (skrev aldrig någon lopprapport förra året dock), och även i år sprang jag med ett damlag från ”grannbyn”. Som den ensamvarg jag är när det kommer till träning kan jag ändå tycka denna form av lopp är kul. En sak som jag tycker är lite jobbig dock är att gå och vänta på att det ska bli min tur att springa, att man måste vara beroende av andra. I år kände jag av det mer än vad jag gjorde förra året eftersom jag sprang en senare sträcka. (Förra året sprang jag den tredje sträckan, i år den nionde och näst sista sträckan.)

vasastafetten2016

Vasastafetten startar klockan 9 på morgonen vid Vasaloppstarten i Berga by, tio deltagare delar sedan på de nio milen ner mot Mora. Sträckorna varierar i längd från 4,7 km till 14,3 km, min sträcka mellan Läde och Eldris är 5,5 km lång. Alldeles lagom med andra ord! Min sträcka beskrivas så här: ”Slät fin skogsväg i flack terräng, med några svaga motlut bland annat när Krångåsens fäbod passeras. Sista 3,6 km på grusväg.”

Jag hatar att vara sent ute, jag verkligen hatar det! Jag vill vara i tid och är hellre för tidigt på plats än precis i tid eller ännu värre – för sen. När det kommer till Vasastafetten så är logistiken till (och från) växlingplatserna något som laget själv får stå för (förutom de två första som måste åka buss). Jag åkte till min startplats med tjejen som hade sträckan innan mig och eftersom hon också är precis som jag när det kommer till att vara i tid så var jag på plats cirka 70 minuter innan det var dags att starta. Men vet du, det gjorde inget, jag satt hellre där än gick och vankade hemma. Jag satt och tittade på andra lag som växlade och de tappra som sprang Ultravasan 45 och 90.

Enligt lagets ”plan” skulle jag starta mellan 16:28 och 17:30, den tidiga tiden var vår ”bästa scenario”-tid. Jag startade 16:30 så alla i laget sprang verkligen bra! Hur som helst, till min sträcka, mitt lopp, hur var det?

nionde

Under tiden jag suttit och väntat i Läde så hade vädret varit lite från och till. Ena sekunden vräkte regnet ner och andra sekunden sken solen, några minuter innan det var dags för vår växling så regnade det och det verkade inte vilja avta. Så vi växlade i regn men efter bara några minuter blev vädret bättre och istället blev det för varmt. Aldrig nöjd. Första kilometern var det utförslöpa och jag sprang nog på lite för fort för när det började gå uppför så blev det genast mycket jobbigare än vad det borde ha varit. Det är ingen direkt uppförsbacke precis, bara svagt motlut. Precis när jag började fundera på om jag nog inte skulle gå lite så tittade jag upp och såg tre av mina lagkamrater ute i skogen. Nu kunde jag ju inte gå! Det var verkligen kul att se dem där ute i skogen och det är helt klart något jag inte är bortskämd med, att någon peppar och hejjar på mig när jag springer lopp.

Resten av sträckan kändes bra, gick vid några tillfällen men försökte springa på så mycket som jag bara orkade. Tänkte hela tiden att det bara var fem kilometer (och lite till) och att det inte gör något om jag tog i lite mer eftersom det ändå inte var så långt jag skulle springa. Och helt plötsligt var det bara sista svängen ner till kontrollen i Eldris. Sprang fram mot växlingen och lämnade över chippet och peppade vår tjej som sprang sista sträckan. Jaha ja, så var mitt gjort. Jag sprang min sträcka på 38: 32 vilket jag är nöjd med. Mitt mål var mellan 35-40 minuter och jag visste att 35 minuter skulle bli svårt eftersom det är där jag ligger på en en femma på asfalt.

lagetTillbaka i Mora möttes laget upp vid upploppet och väntade in vår tjej och sen sprang vi tillsammans sista biten in i mål!

Och sen på kvällen blev det fest…

%d bloggare gillar detta: