Två nätter avklarade, två nätter då jag hade med mig en inskolning (den nya nattsköterskan/receptionisten). Jag? Inskolning? Helt galet när man tänker på att detta var natt nummer fem och sex för mig totalt på nya jobbet. Hade innan dessa två nätter då jag gick med annan för att jag skulle skolas in och två då jag jobbat själv. Hon som dessa nätter gått med mig hade haft fyra inskolningsnätter innan och således var detta även hennas natt fem och sex på stället. Galet, helt galet. Min chef sa till mig, ”äsch, det där fixar du”, och till henne hade chefen sagt ”det blir bra att gå med Maria, hon är lugn och kan datorer”…visserligen sant, men ändå. Hur som helst, nätterna har gått bra och jag har verkligen fått träna mitt tålamod och mina öron.

Idag har det skrivits klart ett PM på kursen som tog slut i fredags, eller egentligen idag, och nu när det är inlämnat så inväntas bara beskedet på om jag blir underkänd, godkänt eller kanske till och med väl godkänd. Jag hoppas på det sistnämnda men med tanken på hur lite tid jag egentligen lagt ner så borde jag inte blivit det. Jag har dock redan fått lite feedback från hon som sätter betyg eftersom min peer review inte var mycket att hänga i julgranen (vilket jag även påpekade för henne i fredags när vi hade slutseminarium)…allt det stod var typ att det var bra och att jag missat att ändra en sak i innehållsförteckningen då jag stuvade om under arbetets gång. Så i min inbox hade jag lite förslag på ändringar som kunde lyfta mitt arbete, som redan var bra enligt henne, så nu när jag gjort dessa så finns det ju faktiskt en liten förhoppning om ett VG.

Middagen är nu avklarad, det blev sent eftersom vi jag i eftermiddags råkade få i mig den läckra skapelse som nu bara är ett minne blott genom fotografiet ovan. Nu blir det slösurf innan sängen kallar, i morgon är det skola igen och då ska det sys i kotunga igen. Kul!

Pratade precis med gamla chefen eftersom jag ska jobba med dem två veckor i sommar då min avdelning är stängd och jag inte kan ta fyra veckor semester. Vill ju helst vara ledig men det går inte, har inte råd att vara tjänstledig i två veckor. Hur som helst, tillbaka till ämnet, han ringde om hur jag ska jobba och jag kommer ju vara dödens trött dessa dagar. Han har bokat in mig på åtta dagturer!! En ynka C-tur och å t t a A-turer, jag kommer sannerligen att dö av trötthet. Jag är inte morgonpigg och som nattsyrra så går jag ju inte gärna upp tidigt, vill helst gå och lägga mig på morgonen.

Men det ska bli kul att jobba med de gamla jobbarkompisarna i alla fall.

Man ska vara mycket nöjd till och med. Ännu en natt på jobbet avklarad och jag blev kvar lite längre på morgonen eftersom vi kom in på det muntra ämnet – våra löner. Jag har ännu inte fått reda på min löneförhöjning detta år men fått reda på av vårt fackliga ombud att den kommer vara någonstans mellan 0 till 550 kr. Hon hade själv fått lite under 500 och fått höra att hon skulle vara mycket nöjd med det. Helt sjukt om du frågar mig.

Ser med spänning (eller sorg) fram emot att få reda på vad jag får, vilket lär dröja eftersom jag inte kommer träffa chefen på ett tag. Men jag tackar (obs ironi) redan Vårdförbundet vårat sifferlösa avtal som ni lyckades fixa. Jag kan verkligen inte förstå hur ni trodde att detta skulle stimulera landstingen till att ge oss mer i lön än om det hade funnits en procentsats. Som jag ser det så tar landstingen detta som ett ypperligt sätt att spara in pengar – hurra liksom – vi behöver inte ge er så mycket pengar.

Så tack, Vårdförbundet. Tack.

Inte hos mig, eller jo men det hör inte hit, men hos andra. Det gnälls över att jul och nyår inträffade på helgen, för så synd det är om alla som inte får vara lediga några extra dagar då. De vill ha låååånghelg. Ja ha, men vad bra då, ni får ju en nu.

Ni får det, inte jag. Jag har jobbat sen nyårsaftons kväll och jag har fortfarande två pass kvar innan jag är ledig. Ingen långhelg är inte.

Men, tänker ni då, du får mer pengar när du jobbar storhelg. Ha, om det vore så väl. Om det är som jag tror så får jag en hel hundralapp (före skatt) för att jag jobbade 31,5 timme av nyårshelgen. Varför så snålt? För att de antagligen sänker ett annat tillägg som jag har bara för att det är storhelgsob. För jag får ju inte tjäna hur bra som helst, det går ju inte för då går landstinget back ännu mer. Obekräftat än så länge hur det blir med min 100-lapps vara eller inte vara, hoppas den är en 1000-lapp men det återstår att se. Återkommer om det…

Men till något positivt, jag tror att jag äntligen har hittat en ekonomiapp till Android som jag gillar, ska testa den ett par dagar först men den verkar lovande.

Trevlig långhelg på er! Inte är jag bitter, inte.

Okej, jag gnällde, jag erkänner. Och jag kommer gnälla mer innan mina två pass är över, det är en sak som är säker.

Shoppade en del presenter till mig själv denna gång, som vanligt med andra ord. Denna gång vår alla jobbrelaterade.

Jag har alltid jobbat helg, så det är inget konstigt med det. När jag jobbade på akuten la jag till och med ofta in mer helger än vad jag behövde och trivdes med det. Mer pengar, färre personal och förhoppningsvis färre patienter. Men nu är det inte lika roligt längre.

Jag  jobbade helgen som var och jag tror jag var missnöjd större delen av tiden. Det kändes som jag missade alldeles för mycket kul och jag kände mig utanför, och är det något som jag verkligen ogillar så är det just det, att känna sig utanför.

Missnöjet över det stundande helgjobbet började redan på fredagen när jag var och handlade. De flesta var glada över att helgen äntligen var här och handlade hem en massa gott till ”fredagsmyset”. Men inte jag,  jag köpte turkisk yoghurt att ha med till jobbet och såg inte alls fram emot att spendera över 30 timmar på jobbet.

På lördagen disputerade min vän L och jag hade gärna varit där även om vår kontakt det senaste året har varit närmast obefintlig. Men, disputationen var redan kl 10 och efter att ha spenderat hela natten på jobbet så kände jag att det var lika bra att ligga i sängen och sova vid den tidpunkten.

Och på kvällen var det dags för fest, det var missarnas fd husse som firades eftersom han fyller 40 år (idag faktiskt, om man ska vara noggrann). Jag var dit en stund innan det var dags att gå till jobbet. Och hur kul var det, ”hej och hej då”. Vissa kanske tycker det är konstigt att jag var där, med tanke på att vi inte är tillsammans längre och har inte varit på flera år. Men det tycker inte jag, vi är vänner och det är något vi borde ha varit hela tiden och inget mer än så. Hur som helst, var några där som jag inte träffat tidigare (kursare från hans studietid) och hur förklarar man egentligen hur man känner missarnas fd husse? ”Hej, exflickvän” låter ju lite dumt. Fast det var så jag blev presenterad men med tillägget ”numera kompis”.

I helgen har även P´s syster med familj varit upp och jag hade gärna träffat dem jag också… Men inte. Jobb, jobb, jobb. *suck* Och när väl jag är ledig då händer det inget kul alls, var på urdåligt humör ett tag igår på grund av det men bestämde mig sen för att njuta av att jag i alla fall var ledig.

Idag har jag städat och tvättat, måste ju passa på när jag är ledig och hemma. Ikväll ska jag till missarnas fd husse och äta middag tillsammans med honom och U, vi tyckte inte han skulle behöva sitta ensam på sin födelsedag så vi passar på att bli bjudna på lite viltkött.

Skönt att vara ledig men jag saknar min underbara P, känner mig halv utan honom. <3

…men nu måste jag hoppa in i duschen.

Ännu en dag över och det är dags att gå till sängs. En underbar dag stundar i morgon för då kommer min älskade P hem igen, som jag har längtat! Men först lite jobb och sen en tågtur och sen efter lite väntan så är han hemma och jag kommer återigen omslutas av hans armar. Ett stort tack till missarnas fd husse som gör det möjligt för mig att åka dit i morgon! Fast, å andra sidan så är det nog lite själviskt från hans sida också, han slipper baracken (stambyte pågår i hans lägenhet) som han bor i för tillfället och kan vara här med missarna hela tiden.

Har jobbat kväll på nya jobbet idag, första gången jag hade vårdlaget själv vilket var himla skönt, är inte så förtjust i att vara springsyster/bakomsyster/tredje syster. Hade glömt bort hur lugnt det kan vara på avdelning ibland (började ju min karriär som sköterska på en annan rehabavdelning). Känns som kontrasten mellan akuten och avdelning känns större än när jag gick åt andra hållet, har helt enkelt vant mig vid högre tempo. Men det är skönt att vara tillbaka i det gamla trygga och det är verkligen vad min sönderstressade hjärna behöver. Dessutom känns det så skönt att alla tycker det är kul att jag har börjat hos dem och de har verkligen fått mig att känna mig välkommen tillbaka (hoppade in där ibland som timmis under utbildningen).

Men nu sängen, ska snart tillbaka till jobbet igen. Och i morgon, denna underbara söndag, kommer jag nog gå och småsjunga mer än vad jag har gjort idag! Har förvarnat mina jobbarkompisar att jag nog kommer vara på fånigt bra humör i morgon, för i morgon kommer han hem!! *glad*

P och jag på Marias bröllop. (Fotat av bruden själv.)

…egentligen på mitt gamla jobb? Idag gick det både läsa och lyssna på eländet.

Är så glad över att jag inte är kvar där och hade rätt i när jag kände att det inte verkade bli bättre, bara sämre. Tyvärr hann det gå så långt att jag inte klarade av att gå dit, helt sönderstressad. Så himla tråkigt att det ska behöva vara så här och många tankar går till mina gamla jobbarkompisar, det bästa gäng jag någonsin jobbat med. De kämpar på men får verkligen inget för det. Tragiskt.

…och jag som hade tänkt ta en promenad. Åskar gör det också. Hade jag inte glömt mitt paraply på tåget förra veckan så hade jag kunnat gå ut ändå.

Men nu var det inte det jag skulle skriva, utan jag skulle skriva att jag ska gå två intropass denna vecka på nya jobbet. Känns SÅ bra! Fast något schema har jag inte än och risken finns att jag blir lite av en timmis innan min rad blir ledig i oktober. Men hur som helst, jag ska jobba! Hurra.

Jaha, så tog det stopp. Jag som för några minuter sedan hade en massa tankar jag ville få ner och har helt plötsligt inga kvar. Känner mig helt handlingsförlamad och har nog suttit och tittat på skärmen i 10 minuter utan att få ner ett ord.

Ute regnar det och inne med på sätt och vis. Humöret är dyster och saknaden stor. Tittar mot himlen. Och saknar ännu mer. Känner mig fånig för att tårarna rinner men jag kan inte rå för det, saknar honom så. Så många dagar kvar tills han kommer hem, min älskade P. Jobbigt att inte veta när vi ses igen, så mycket lättare då, men eftersom jag inte fått något schema än så vet jag inte alls hur jag jobbar. Hatar att inte veta.

Fick samtal från nya chefen igår och väntar ännu ett idag. Vet nu varför han väntade besked från gamla jobbet, det gällde min lön och vem som ska betala den närmaste tiden. Idag väntar jag besked om när jag ska börja jobba eftersom min rad är ”upptagen” till i oktober och det egentligen inte finns några pass för mig än. Jag hoppas få börja jobba i slutet av denna vecka, eventuellt i början av nästa. Skulle vara bra så att jag fick något att göra, något vettigt och ordentligt, något där man träffar folk. Något som gör att jag kommer ur denna handlingsförlamning.

Jag vet att P vill läsa att jag aktiverar mig och att jag mår bra, men idag är det lite svårt. Idag kan jag bara tänka på att du sitter där uppe i ett plan på väg långt bort ifrån mig. Kan inte rå för det. Är alldeles för duktigt att deppa ner mig och tänka negativt idag. Men jag ska komma ut på en promenad, jag ska. Egentligen borde jag springa men tror att jag sparar det till i morgon. Kanske spelar jag lite LegoStarWars eller kanske lite Wii, det var länge sedan.

Lyssnar på klockans tickande, varje sekund är en sekund närmare till vi ses igen. Men idag innebär även sekunderna som går att vi kommer längre och längre från varandra. Idag tycker jag inte om sekunderna, men jag lovar att tänka på dem annorlunda i morgon.

Nu ska fåniga jag sluta sitta här och deppa, fåniga jag tänkte ta ett bad. Vända på rutinerna, brukar aldrig bada på dagen men varför skulle jag inte kunna göra det idag. Det får åtminstone tiden att gå och ute är det ändå bara trist och regnigt. Men först, uppdatering av viktbloggen…ett negativt sådant (och då inte i en positiv mening, om ni förstår vad jag menar).