Tagg: jobb

13 pass kvar på jobbet!

Det känns lite vemodigt och det gör mig lite ledsen. Jag har 13 pass kvar på ett jobb som jag har trivts så bra på. Det är utan tvekan den bästa avdelning jag jobbat på, bra arbetskamrater och bra chefer. Visst har det funnits dåliga saker, det finns det på alla jobb, men på det stora hela har det varit den bästa avdelningen!

Tyvärr ligger betoningen på har varit, för det är inte så längre. På grund av förändringar i organisationen och försämringar för oss som personalgrupp har det gått från toppen till botten. Bland annat har vi inte kvar en otroligt omtyckt chef. (Kommer aldrig ha en chef som kommer och ser mig gå i mål på Öppet spår och säga att det var en självklarhet att vara där.) Det är lite bättre nu, förutom att alla fortfarande är arga, men i början var det begravningsstämning på jobbet. Det är inte kul att gå till jobbet och vissa dagar har jag haft sådan ångest över att behöva gå dit. Och det är jag inte ensam om.

Så ja, jag det känns vemodigt att sluta men samtidigt ska det bli så skönt att lämna allt bakom mig. Nu är inget landsting perfekt, det vet jag efter att ha provat några stycken. Men som vi blivit behandlade de senaste månaderna har jag aldrig blivit behandlad av en arbetsgivare. Så jag väljer att markera genom att sluta, och visst, arbetsgivaren bryr sig väl inte om det. Men för mig är det en viktig markering, jag ställer inte upp på vad som helst så därför valde jag att säga upp mig och flytta. Som ensamstående med en katt ligger hela världen öppen för mig och som operationssjuksköterska är det inte svårt att få jobb.

Den 16:e maj, då är det bye bye. (Och som saker har strulat för mig idag med försvunna paket som vi har fakturerats för, trasiga instrument och andra tillbehör som är slut hos leverantör så är jag ganska glad att lämna mitt ansvarsområde bakom mig också.)

›› 50/100 #blogg100

 

Ack sköna fredag! Eller?

Blev ju inte riktigt den sköna fredagskväll jag hade planerat. En lugn hemmakväll i soffan. Kom hem från jobbet, hann vara hemma en halvtimme innan de ringde från jobbet och undrade om jag kunde komma in. Det är ju så att vi på jourtid (kvällar och helger) är bara ett lag, det vill säga en operationssjuksköterska, en undersköterska och en narkossjuksköterska. Ibland bedömer dock doktorerna att vi behöver ta in ett extra lag för att två operationer behöver gå samtidigt. Och så var det ikväll. Narkosen har en sjuksköterska som har beredskap, men vi på opsidan har inte det. Jag var snäll att komma in när det ringde det idag…

Så himla typiskt att det ska hända en fredag när jag känner mig sliten efter veckan. Ibland är jag allt bra dumsnäll! Vilken tur att jag inte har något liv.

›› 17/100 #blogg100

 

Skutteli skutt, hoppeli hopp!

Idag blev det klart, eller klart har det varit ett tag men nu är alla inblandade personer meddelade så nu kan jag prata om det lite mer öppet. I ett par veckor nu har bara ett fåtal personer vetat om det och det har viskats om det bakom stängda dörrar, men nu har alla viktiga parter fått ta del om det som bubblar inom mig av förväntan…och även en liten smula ångest. Jag har sagt upp mig och till hösten börjar jag på nytt jobb, fortfarande som operationssjuksköterska men på ett annat sjukhus.

Idag blev det officiellt på jobbet och jag kunde prata om det mer öppet. Det värmer att mina kollegor säger att de kommer att sakna mig och att de tycker det är tråkigt att jag ska sluta, det värmer mer än vad de tror. Jag går ju alltid med den känslan att ingen tycker om mig och att ingen egentligen tycker att det är kul att jobba med mig. (Dumma hjärnspöken och gamla invanda mönster, jag vet. Eller vet jag?) Jag är glad och förväntansfull över det nya som ligger framför mig, men samtidigt vemodig att lämna det jag har nu. Man vet ju vad man har men aldrig vad man får. Men ibland måste man ta steget och hoppa. Och det gör jag nu. Det gamla finns oftast alltid kvar, på ett eller annat sätt.

Så vart hoppar jag? Nej du, det håller jag tyst med ett tag till. 🙂

›› 75/100 #blogg100

Jobbhelg

Det här med att behöva jobba helger är inte alltid något jag är förtjust i, speciellt inte om jobbhelgen innebär två dagturer eftersom klockan då ringer orimligt tidigt. Visst, det kan vara skönt också att jobba helg (förutom den biten med att klockan ringer tidigt, för det är aldrig skönt). Vi är mindre personal som jobbar per pass, mycket bra ibland och sämre andra gånger. Det kan var lugnt och skönt, vi äter frukost och lunch tillsammans, tittar lite på tv, gör någon operation då och då. Eller så kan det vara precis tvärtom, är fullt upp och stressigt, vi hinner inte äta vare sig frukost eller lunch, operationerna avlöser varandra och vi ser det andra teamet först när det är dags att gå hem.

Idag var det en tidig morgon, jag var riktigt trött när klockan ringde. Idag blev det ett lugnt pass, några enstaka kortare gynoperationer och inga på kirurgsidan. Vi tittade på Paralympics och sen även femmilen från Holmenkollen. Hann med att äta både frukost och lunch. Inget att klaga på alltså.

Så vad är att föredra? Att det går i ett eller att det är lugnare? Båda alternativen har sina fördelar men jag hade nog föredragit ett mellanting mellan de två.

Jag skulle gärna slippa jobba helg men det skulle innebära att jag blev av med mina lediga vardagar, och det vill jag däremot inte. Det finns operationsavdelningar som bara har operationer dagtid. Inga kvällar, nätter och helger, men klockan skulle ringa tidigt varje dag. Många önskar ha det så, jag är inte där än. Men kanske en dag i framtiden….

…men till dess kommer jag gnälla över helgjobb, för det är inte kul att behöva jobba när ”alla” andra är lediga. (Å andra sidan så har jag inget liv, så varför ska jag vara ledig för.)

Och med de orden går jag och lägger mig, för klockan ringer orimligt tidigt även i morgon och jag har en liten förhoppning om att jag kommer vara lite piggare om jag får någon timme mer sömn än vad jag fick föregående natt.

›› 8/100 #blogg100

Den här dagen

Vissa dagar önskar man att man inte hade gått upp över huvudtaget, idag var en sådan dag. En natt med dålig sömn – ja, jag har tyvärr dåliga nätter fortfarande. Natten avbröts mitt i en mardröm av en katt som tyckte det var läge att hoppa upp på mattes mage, vaknade därför i bottenlös skräck…var hopplöst att somna om efter det, för mycket tankar som snurrade.

Klockan ringde, jag ”skuttade” in i duschen. Så långt allt bra. Ända tills hyllan jag har i duschen, som sitter uppe med sugproppar, ramlade ner och landade på min tå. Jo men visst, toppenmorgon. Vid det här laget ville jag bara gråta.

Men till jobbet kom jag och där ville jag bara gråta mer, fällde också några tårar. Varför? På fredag ska jag och min syster, bror och styvmor till banken för arvsskifte vilket jag verkligen inte ser fram emot, alls. Hur som helst, förra veckan pratade jag med min chef om att vara ledig helst hela dagen och hon skulle försöka fixa det men att jag eventuellt skulle behöva jobba de sista timmarna av passet. Kollade schemapärmen idag och det var fixat, förutom att chefen inte hade skrivit in att jag skulle vara ledig….så nu anser det som är ansvarig för veckan att jag måste jobba de där timmarna ändå, trots att det är full styrka även utan mig. Kan inte förklara hur mycket det stressar mig eftersom jag inte vet hur jag kommer må efter mötet på banken, jag är redan stressad inför det och detta gjorde verkligen inte saken bättre.

Sorgen är fortfarande så nära och jag gråter flera gånger per vecka, kan fortfarande inte förstå att han inte finns längre. Man tänker på annat och helt plötsligt så har tankarna tagit någon väg som leder in en på tankar om honom och sen är det kört…

Så den här dagen, jag borde inte ha gått upp. Till dess försvar så kan jag säga att själva jobbdagen trots allt blev bra, efter lite omvägar teamades jag ihop med en av mina favoriter och vi fick bra kirurger i såret. Så helt värdelöst var den inte, som tur var.

Och just ja, kom på att det var läge att börja äta mina förhatliga Primolut-Nor idag, så lagom till på fredag kommer jag vara svängig i humöret så det skriker om det. Visst, jag kunde ha väntat men jag hade redan väntat två veckor för länge och jag ville hinna äta kuren och blöda klart innan det är dags för Midnattsloppet.

%d bloggare gillar detta: