Tagg: jobb

Jobbhelg

Det här med att behöva jobba helger är inte alltid något jag är förtjust i, speciellt inte om jobbhelgen innebär två dagturer eftersom klockan då ringer orimligt tidigt. Visst, det kan vara skönt också att jobba helg (förutom den biten med att klockan ringer tidigt, för det är aldrig skönt). Vi är mindre personal som jobbar per pass, mycket bra ibland och sämre andra gånger. Det kan var lugnt och skönt, vi äter frukost och lunch tillsammans, tittar lite på tv, gör någon operation då och då. Eller så kan det vara precis tvärtom, är fullt upp och stressigt, vi hinner inte äta vare sig frukost eller lunch, operationerna avlöser varandra och vi ser det andra teamet först när det är dags att gå hem.

Idag var det en tidig morgon, jag var riktigt trött när klockan ringde. Idag blev det ett lugnt pass, några enstaka kortare gynoperationer och inga på kirurgsidan. Vi tittade på Paralympics och sen även femmilen från Holmenkollen. Hann med att äta både frukost och lunch. Inget att klaga på alltså.

Så vad är att föredra? Att det går i ett eller att det är lugnare? Båda alternativen har sina fördelar men jag hade nog föredragit ett mellanting mellan de två.

Jag skulle gärna slippa jobba helg men det skulle innebära att jag blev av med mina lediga vardagar, och det vill jag däremot inte. Det finns operationsavdelningar som bara har operationer dagtid. Inga kvällar, nätter och helger, men klockan skulle ringa tidigt varje dag. Många önskar ha det så, jag är inte där än. Men kanske en dag i framtiden….

…men till dess kommer jag gnälla över helgjobb, för det är inte kul att behöva jobba när ”alla” andra är lediga. (Å andra sidan så har jag inget liv, så varför ska jag vara ledig för.)

Och med de orden går jag och lägger mig, för klockan ringer orimligt tidigt även i morgon och jag har en liten förhoppning om att jag kommer vara lite piggare om jag får någon timme mer sömn än vad jag fick föregående natt.

›› 8/100 #blogg100

Den här dagen

Vissa dagar önskar man att man inte hade gått upp över huvudtaget, idag var en sådan dag. En natt med dålig sömn – ja, jag har tyvärr dåliga nätter fortfarande. Natten avbröts mitt i en mardröm av en katt som tyckte det var läge att hoppa upp på mattes mage, vaknade därför i bottenlös skräck…var hopplöst att somna om efter det, för mycket tankar som snurrade.

Klockan ringde, jag ”skuttade” in i duschen. Så långt allt bra. Ända tills hyllan jag har i duschen, som sitter uppe med sugproppar, ramlade ner och landade på min tå. Jo men visst, toppenmorgon. Vid det här laget ville jag bara gråta.

Men till jobbet kom jag och där ville jag bara gråta mer, fällde också några tårar. Varför? På fredag ska jag och min syster, bror och styvmor till banken för arvsskifte vilket jag verkligen inte ser fram emot, alls. Hur som helst, förra veckan pratade jag med min chef om att vara ledig helst hela dagen och hon skulle försöka fixa det men att jag eventuellt skulle behöva jobba de sista timmarna av passet. Kollade schemapärmen idag och det var fixat, förutom att chefen inte hade skrivit in att jag skulle vara ledig….så nu anser det som är ansvarig för veckan att jag måste jobba de där timmarna ändå, trots att det är full styrka även utan mig. Kan inte förklara hur mycket det stressar mig eftersom jag inte vet hur jag kommer må efter mötet på banken, jag är redan stressad inför det och detta gjorde verkligen inte saken bättre.

Sorgen är fortfarande så nära och jag gråter flera gånger per vecka, kan fortfarande inte förstå att han inte finns längre. Man tänker på annat och helt plötsligt så har tankarna tagit någon väg som leder in en på tankar om honom och sen är det kört…

Så den här dagen, jag borde inte ha gått upp. Till dess försvar så kan jag säga att själva jobbdagen trots allt blev bra, efter lite omvägar teamades jag ihop med en av mina favoriter och vi fick bra kirurger i såret. Så helt värdelöst var den inte, som tur var.

Och just ja, kom på att det var läge att börja äta mina förhatliga Primolut-Nor idag, så lagom till på fredag kommer jag vara svängig i humöret så det skriker om det. Visst, jag kunde ha väntat men jag hade redan väntat två veckor för länge och jag ville hinna äta kuren och blöda klart innan det är dags för Midnattsloppet.

Dagens

Kallt i morse, så påpälsad gav jag mig in till jobbet i morse, trött efter att ha kommit i säng sen och sen vaknat av kramp i vaden vid femtiden. Ingen bra start, alls. Stått på sal hela dagen, kul operationer eller nåja, den första i alla fall. Efter jobbet hem till Jennie och åt raggmunkar, mums. Innebar en hel del skratt och gos/lek med hennes underbara katt. Och en massa prat så klart. Sen hem, en sväng förbi ICA och inhandla mjölk till frukosten och Pepsi Max till helgen. Och jo, jag syndade, har redan druckit ett glas trots att det bara är torsdag. Jag syndade även eftersom jag köpte tre flaskor istället för två, men det var ju billigare med ICA-kortet så vad skulle jag göra? Nu snart sängen så jag kanske hinner bli lite pigg innan morgondagen för då vankas studiedag och sen aw.

En bra dag, verkligen. En bra dag! 🙂

Nr 51 av #blogg100.

Varför operationssjuksköterska?

20130228-212607.jpg

Jag i vit avdelningspyjamas en sen natt i omklädningsrummet på strokerehab och jag i blå operationsspyjamas, även detta taget i omklädningsrum (och ja, jag ser ut som en mupp!). 🙂

Varför operationssjuksköterska? För att kunna besvara den frågan måste jag först besvara frågan: Varför sjuksköterska? Ja, varför. När man läser allt i media om en vård i kris, dåliga ingångslöner och dålig löneutveckling, stress, otillräcklighet, inga luncher eller raster så funderar man ju faktiskt varför någon vill bli sjuksköterska. För mig var det nog lite av en slump, jag jobbade heltid på ICA och hade lämnat arkeologin bakom mig eftersom den ändå inte skulle ge mig något jobb. Men sen kom ju den där sommaren när vi blev rånade och jag jobbade, tänkte nog inte så mycket på det då men när vi sen blev rånade igen och jag fick panikångest bara jag närmade mig affären – då var det läge att börja fundera på något annat. Så det gjorde jag, jag började jobba som personlig assistent och funderade under denna tid på vad jag ville göra med mitt liv. Till sist valde jag mellan två utbildningar; sjuksköterska eller arkivarie. Vad valet föll på vet vi ju redan, sjuksköterskeutebildningen. Och jag har inte ångrat mig, inte en sekund.

I början var min motivation att jag ville bli barnmorska, ville hjälpa andra i den situation som jag då befann mig i, jag ville hjälpa andra ofrivilligt barnlösa. För om det var några som verkligen var stöttande under de många år som jag och exmaken besökte Reproduktionscentrum så var det just barnmorskorna. De fanns alltid där, till skillnad från doktorerna (hade åtskilliga under de fem år vi försökte bli gravida). Under utbildningens gång så blev jag mer och mer intresserad av operationssjuksköterskeyrket, jag vet egentligen inte vad som gjorde mig intresserad men jag kommer ihåg att när det var dags för praktik på operation så var jag redan inne på att det var operationssjuksköterska som jag ville bli.

I januari 2007 tog jag min sjuksköterskeexamen och samma månad började jag jobba inom geriatriken, min plan från början var att jobba där ett år för att sedan söka in till vidarutbilningen. Men så la de ner operationssjuksköterskeutbildningen i Uppsala och jag kände då att jag inte ville flytta för att läsa vidare…så jag blev kvar på samma avdelning men kände att det var dags för något nytt. Så jag sökte nytt jobb och hamnade på akuten och jag trivdes så bra, både med jobbet och mina arbetskamrater. Jag tyckte till och med att det var så kul att jag funderade på att specialisera mig inom något annat än just operation, något som skulle passa in och vara till nytta inom akutsjukvård. Av många olika anledningar blev jag inte kvar på akuten och jag började jobba inom geriatriken igen, denna gång med strokerehab och heltid natt.

Jag som inte ville jobba på avdelning efter att ha jobbat på akuten, befann mig alltså just där jag inte ville vara. Ganska snart började jag fundera på att läsa vidare till operationssjuksköterska men eftersom jag inte hade något möjlighet att ta mer studiemedel från CSN, mina terminer var slut, så var jag tvungen att göra det på distans. Jag jobbade och pluggade, pluggade och jobbade – tidvis var det tufft men jag visste att det var under en begränsad tid. Förra sommaren tog jag min examen, en gammal dröm hade blivit sann och jag var nu specialistsjuksköterska med inriktning operationssjukvård. Det kändes riktigt bra!

Om jag har ångrat mig? Inte en sekund, även om det finns stunder då jag undrar vad jag har där att göra, stunder då jag känner mig otillräcklig och undrar varför jag inte fortsatte med något som jag verkligen var bra på (som att sitta i kassan på ICA eller jobba på avdelning, för jag var en riktigt bra geriatriksjuksköterska). Men ångrar mig gör jag inte, jag känner bara att jag inte är tillräckligt bra på det jag gör än (hallå, höga krav på mig själv som vanligt, hade samma tankar till och från när jag jobbade på akuten)…men så har jag ju bara jobbat i åtta månader än så länge och jag lär mig nya saker varje dag.

20130228-212621.jpg

Men varför ville jag då bli operationssjuksköterska, vad var det som lockade? Utifrån, om man inte vet något om yrket, så kan det tyckas att vi bara finns där för att ”langa” instrument till kirurgerna. Men yrket innebär så mycket mer. Vi sysslar också med omvårdnad, precis som avdelningssköterskorna. Vi ansvarar för att vi opererar rätt patient och rätt kroppsdel, vi ansvarar för att steriliteten bevaras, tillsammans med anestesisjuksköterskan ansvarar vi för att patienten inte får några tryck- eller nervskador, med mera, med mera. En patient som ska operaras befinner sig en utsatt position, de kan vara nervösa och oroliga för operationen, rädda att inte vakna efter narkosen bland annat. De kommer till en högteknologisk miljö med många personer runt omkring dem som kanske pratar över huvudet på dem, någon måste vara deras ”advokat”, någon måste finnas där för dem, bekräfta deras känslor och föra deras talan när de själva inte kan göra det. Operationer är ett teamarbete och patienten är en viktig del av teamet, något man inte får glömma. Så vad var det som lockade? Allt, bland annat att vara en viktig kugge i ett team, att finnas där för patienten och så klart även själva operationen (jag skulle ljuga om jag inte nämnde det).

Idag har jag haft en sjuksköterskestudent med mig, till skillnad från mina två praktikveckor på operation under grundutbildningen så får de bara en dag på operation. En dag?! Det är ju ingenting. Studenten var nöjd med sin dag hos oss och tyckte det var superintressant och att jag var kunnig när jag kunde besvara alla frågor som jag vore en kirurg (!). Jag hade hoppats att h*n kunde fått vara mer delaktig i såret men med tre kirurger så är det svårt att få plats med en till, som tur var så dröjde det innan tredje kirurgen dök upp på operation nummer 2 så lite blod på handskarna fick h*n i alla fall. Hur som helst, hoppas jag gav en liten inblick i vad yrket innebär och kanske, kanske har jag lagt grunden för att någon väljer att bli operationssjuksköterska i framtiden. Man kan ju alltid hoppas, för vi behöver bli fler!

Vill ni se några fina fotografier från en operationsavdelning tycker jag ni ska gå hit, fotograf Sandra Nordin som tagit dem. Och nej, det är inte från mitt jobb.

Nr 37 av #blogg 100.

Huvudvärk

20130226-215637.jpg
Ingen sjukdom höll mig hemma idag, jag mådde bra i morse så jag var glad att komma iväg till jobbet. Jag var inte lika glad när jag åkte hem, mycket på grund av hemsk huvudvärk som jag dragit på mig under dagen på grund av dålig luft på den sal jag stått på. Kanske drack jag för lite på lunchen, men när man vet att man kommer stå sterilklädd från 12:10 till när man går hem vid fem…låt mig säga så här, helst vill man inte dricka för mycket eftersom man inte kommer kunna gå på toaletten på hela eftermiddagen. Ibland önskar jag att jag hade en jobb som tillät toalettbesök när man vill. Gärna ett där man har sitt eget skrivbord, sin egna dator, sin egen plats.

Så huvudvärk som inte vill ge sig har gjort min kväll mindre lyckad. Att behöva släpa hem tio kilo kattsand gör en heller inte gladare, inte heller att det inte fanns Pepsi Max på ICA när jag var och handlade. Kanske kan sova få mig på bättre humör, så därför blir det tidigt sänggående ikväll. Typ nu.

Nr 35 av #blogg 100.

%d bloggare gillar detta: