Tagg: sorg

Ibland slår den till

Ibland slår den till, utan förvarning. Sorgen. Över det som aldrig blev, över det som aldrig kommer bli, över det som jag aldrig kommer uppleva. Jo, man lär sig att leva med det. Jo, det finns ändå mening med livet. Jo, den värsta smärtan lägger sig efter ett tag.

Att säga att sorgen slår till är egentligen fel för den finns där hela tiden. Den lurar där i bakgrunden men den kan när som helst ta steget fram i rampljuset.

Sorgen över den ofrivilliga barnlösheten.

›› 50/100 #blogg100

Tittade på ett avsnitt av Sister wives som handlade om att hans bror och pappa gått bort, fick mig att tänka på pappa. Snart är det 18 månader sedan han dog, tiden går. Fortfarande känns det som han sitter där hemma i huset tillsammans med min styvmor. Men så blir jag påmind ibland, som idag av Sister wives, och sorgen är lika färsk som den var då.

Ja ja… Förutom nu på kvällen har det varit en bra dag då jag bland annat shoppat cykelskor och lite annat, men mer om det i morgon.

›› 42/100 #blogg100

Drömde om pappa

Tidigare i veckan drömde jag för första gången om pappa, eller i alla fall första drömmen som jag kommer ihåg. Jag hade cyklat hem till min styvmor, alltså hem till huset där jag själv bodde från jag var tolv tills jag flyttade hemifrån. Detta är något som jag inte skulle göra i verkligheten eftersom det är en bit dit. Hur som helst, jag hade cyklat dit och precis när jag kommer fram så kommer styvmor ut från garaget med en massa personer. Hon har visning av huset som hon hade bestämt sig för att sälja, hon höll i visningen och inte någon mäklare. Husspekulanterna går omkring på tomten och styvmor står kvar framför huset, hon ser trött och sliten ut. Då, bara för några sekunder, så ser jag pappa stå bredvid henne. Han ser glad ut och jag uppfattar det som om han är glad över att hon tagit beslutet att sälja huset. Sen är han borta och jag vaknar.

I verkligheten så vill styvmor bo kvar och har inga planer på någon försäljning, men ändå lämnar mig drömmen med tankar om att det är ok med pappa om hon ändrar sig och säljer huset ändå.

Några få sekunder såg jag pappa i drömmen, han såg så frisk och glad ut, så som jag vill minnas honom. Det var många år sedan han såg ut så, han var så sliten mot slutet. Sista gången jag såg honom, det vill säga om man bortser från kvällen han dog, var när jag flyttade in i denna lägenhet. Då orkade han knappt gå upp till tredje våningen.

Nästa söndag är det ett år sedan jag flyttade in här, ett år sedan jag pratade med honom. Hur har det här året kunnat gå så snabbt?

På grund av din alkoholism

Det fanns många stunder då du var en usel pappa. På grund av din alkoholism.
Det fanns många stunder då jag var en usel dotter. På grund av din alkoholism.

Förlåt. Din förlåtelse kan jag aldrig få, men jag tror du hade bett om förlåtelse om du du kunnat.

Är hemma, städar. Något jag brukar göra när jag inte mår bra och just nu är jag i slutet av en kur av Primolut-Nor och med de hormonerna i kroppen mår jag sällan bra. Många tankar som kommer upp till ytan, som så många gånger sedan min födelsedag så tänker jag på pappa. Kan liksom inte låta bli, går i genom i tankarna många jobbiga stunder från min uppväxt (de vill säga de jag minns) och även jobbiga stunder från senare i livet. Bearbetar. Så många gånger jag varit förbannad, så många gånger jag varit förtvivlad och så många gånger jag önskat att jag haft andra föräldrar. Förlåt pappa, men så var det.

Men jag vet en sak, jag saknar dig. Förlåt pappa för att jag ibland var en sådan usel dotter.

Ett arv rikare…

…och en pappa fattigare. Eller en pappa fattigare har jag ju varit sedan i december och angående ett arv rikare så var det bara halva arvet som vi fick idag, allt i enlighet med pappas testamente. Fast helst av allt hade jag sluppit att få arvet utbetalat idag och haft pappa kvar i livet, hade helst sluppit varit med om att han dog så ung när alla på hans sida släkten blir så gamla.

Hur som helst, tack vare en ursnäll kollega så behövde jag inte åka in till jobbet för att jobba några timmar på kvällen – jag är henne för evigt tacksam och jag hoppas deras kväll blev lugn. Jag slapp därför känna mig stressad över tiden, var tillräckligt stressad som det var ändå, och allt drog verkligen ut på tiden på grund av att juristen inte var så förberedd som hon kunde ha varit. Men nu är det gjort i alla fall och det känns bra att ha det avklarat, eller pappas bankfack finns kvar att gå i genom eftersom styvmor inte hade tänkt på att ta med sig nyckeln.

Lunchade med syster innan. Åt en sallad på ett ställe där ”salladerna skulle vara sååå goda” och syster blev helt lyrisk, men jag var inte lika nöjd. Min kloka syster sa att hon funderade på att köpa något smycke av en del av arvet, att ha som ett minne eftersom hon inte ville ha någon av pappas klockor. Eller ville ha, det kanske hon vill men hon skulle inte använda den utan min systerson skulle nog få den i så fall. Min styvmor tycker dock det är lite jobbigt att pappa bara hade två ”fina” klockor eftersom vi är tre barn, hur man än gör så blir ju någon utan. Jag däremot tycker det är självklart att det är syster och bror som ska ha var sin klocka eftersom 1. bror kan använda den själv 2. syster har en son som kan använda en. Jag däremot skulle inte använda den utan klockan skulle bli liggande i en låda, jag har ju (och kommer aldrig att få) en son som skulle kunna använda den. Tyvärr.

Så jo, ett smycke kan jag också tänka mig att köpa som minne. Ett armband närmare bestämt så därför surfade jag in på Efva Attling och det lutar nog åt att det blir två armband. Det första blir Mini Pencez Bracelet som har texten ”Pencez de moy” (Tänk på mig) ingraverat. Armband nummer två blir Mini Twosome Bracelet med texten ”Amor vincit omnia” (som så klart betyder Kärleken övervinnar allt).

Syster var också nervös inför dagen och tyckte att det skulle bli jobbigt. Till skillnad från mig så tyckte hon att det skulle jobbigt eftersom huset försvinner (tillhör ju min styvmor nu) och att det typ skulle vara det sista av pappa, att allt av honom nu skulle vara borta. Kan ärligt talat säga att jag inte har tänkt den tanken, men så har ju jag helt andra minnen av och från det huset än vad min syster har. Hon bodde aldrig där, till skillnad från mig och min bror. Alla hennes dåliga minnen är främst kopplade till det hus som vi bodde i när hon var liten, en tid som jag nästan hel har förträngt eller var för liten att minnas. Men det hus som ”försvann” nu minns jag allt för väl, har alldeles för många dåliga minnen från det huset…och den tiden. Så dåligt som jag har mått där, så ledsen jag varit, så många tårar – bara glad att slippa det. Visst finns det även bra stunder att minnas men de dåliga tar överhanden. Som till exempel minnet av hur jag en kall snöig vintermorgon springer ut i bara nattlinnet för att skrika på pappa när han börjat klyva ved klockan 7, självklart hade han redan börjat dricka. Så arg jag var, så ledsen…och kall om fötterna eftersom det var snö på marken, men det märkte jag inte förrän jag kom in.

Och ändå saknar jag honom, för trots allt så fanns han alltid där för mig. Stod ut med mig när ingen annan gjorde det. Var stolt över mig när ingen annan var det. Älskade mig när ingen annan gjorde det, trots att jag nog aldrig förtjänade det.

Att han inte längre finns, jag kan fortfarande inte förstå det. Pappa, jag saknar dig.

%d bloggare gillar detta: