Dela sina upplevelser

En av de roligare sakerna med lopp och för den delen även löpning i grupp, är att man träffar likasinnade. Folk som kan vara lika insnöade som du är. Just efter längre lopp, som helgens marathon, så har många lust att prata om sin bedrift även med folk som de inte känner.

I lördags när jag skulle åka hem så fick jag vänta på pendeln i 25 minuter. Efter ett tag fick jag en sittplats på en bänk bredvid en annan marathonlöpare, iförd sin finishertröja och medalj – precis som jag. Han gratulerade mig till min bedrift och jag återgäldade förstås med detsamma. Och så pratade vi, tills tåget kom, på tåget och sen några minuter innan vi båda skulle gå åt olika håll. Om loppet, om kommande lopp, om hur kroppen kändes, om livet, om jobben, om det mesta.

Jag tycker sånt här är så kul! Det var likadant när jag åkte hem efter Lidingöloppet, att jag satt och pratade med andra löpare. Ofta gör jag ju sådana här saker ensam och då blir det ännu roligare att få dela sin upplevelse med någon eftersom det är något man inte väntar sig. Hade jag haft någon med mig hade jag kanske gått miste om sådana här möten, vem vet. Hur som helst, det finns många nackdelar med att göra saker ensam, men man får inte glömma bort att det finns fördelar också!

Men nu ska jag sova, i morgon stundar min andra dag på nya jobbet.

›› 98/100 #blogg100

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: