Tagg: jul

Julen är här! Blaha, blaha…

Det är den här tiden på året igen. Ni vet, julen. Tiden då alla ska vara glada och förväntansfulla, fast de egentligen är stressade och gud vet vad. Sen kommer julafton och då är det som värst.

Den tiden på året då alla radiokanaler bara spelar julmusik, är de galna!? ”Från och med nu (typ innan första advent) och fram till nyår spelar vi BARA (?) julmusik!” Hur tänker de?! Jag undrar på riktigt om de som bestämmer över dessa radiokanaler är galna, för hur kan de tror att vi bara vill lyssna på julmusik. Visst släng in en låt då och då, men bara? Nej tack!

Jag har aldrig tyckt om julen, inte ens som barn.

Jag har aldrig tyckt om julen, inte ens som barn. Min familj var ju som den var och de enda minnen jag har av mina tidiga jular är de jag har genom de enstaka fotografier som finns. Har jag förträngt dem? Jag måste ju nästan ha gjort det eftersom jag knappt kommer ihåg dem. Sen skilde sig mina föräldrar och inte blev de bättre efter det. Sen träffade min far min styvmor och jag fick styvsyskon, och det blev definitivt inte bättre av det. Inte för att jag inte tyckte om min utökade familj, för det gjorde/gör jag. Men med dem blev det en så tydlig gräns på julafton, mina styvsyskon var hos oss på förmiddagen och sen klockan ett var de hos sin far. Varje år. Och ja, resten av julafton för min del blev som vilken ledig dag som helst…

Som vuxen har jag heller aldrig haft några egna traditioner, jag har alltid följt med på andras. Visst, kanske kan man se att jag firar jul med min systers familj som en tradition men även jularna med min syster är något som har förändrats med åren. Och inte ens de heliga jultacosen har fått förbli orörda. (Ja, jag äter tacos på julafton, so what?! Jag tycker inte om julmat. Punkt.)

Sen har vi förstås barnlösheten. ”Julen är barnens högtid!” Jag behöver inte säga mer om det…

Om det nu är så här jag känner inför julen, hur kommer det sig då att de tre senaste filmerna jag sett har varit julfilmer? Är det en längtan efter en ”riktig” jul som gör det, vad nu en riktig jul är. Längtan efter något som jag inte har och aldrig har haft?

 

 

Idag har jag sett två julfilmer, detta har varit möjligt eftersom jag natten till måndags blev magsjuk (var kom det ifrån?) och därför har varit hemma sedan dess. Dagens första film, trailern ser du ovan, var The Spirit of Christmas. Som de flesta julfilmer är så var den rätt fånig, men på ett ganska charmigt sätt. Filmen blev helt klart mer sevärd eftersom spöket spelades av den å så läckra Thomas Beaudoin (varför sprang jag inte på honom i New York, det är frågan). Filmen var av den typen då man suckar och undrar varför sådant inte händer i verkligheten. Ja ja, okej. Jag vet att man inte träffar snygga spöken i verkligheten, det var inte det jag menade. Varför upplever man inte den känslan? Och då gärna tillsammans med någon som ser ut som Thomas (jag menar, titta!). Filmen finns för övrigt på Netflix för den som vill se.

Dagens andra julfilm finns även den på Netflix, Angel of Christmas. Den var om möjligt ännu mer fånig, men med tanke på att det är just en julfilm är det ok. Även den lämnade den där känslan efter sig, eller känsla är fel ord men ni fattar – varför händer inte sådant i verkligheten-känslan. Filmen utspelade sig för övrigt i New York och trots att det bara är en månad sedan jag åkte hem därifrån så längtar jag tillbaka. Jag vill se New York i julskrud. (Vilket låter mer än löjligt med tanke på att jag inte tycker om julen!)

 


Ok, jag vet inte ännu vad jag vill göra med denna blogg och om jag ens vill fortsätta (vilket jag nog vill). Visst har tanken funnits att göra den till en ren träningsblogg men då frångår jag det som jag tycker mest om med bloggandet – det personliga. Möjligheten att skriva av mig, ranta, kalla det vad du vill. Det är också den sortens bloggar som jag alltid har tyckt om att läsa, även om de börjar bli färre och färre där ute. Så, jag fortsätter som jag alltid har gjort, jag skriver på men fortsätter att rikta in det mer på träning (vilket jag gjort nu i några år). Dessutom har aldrig tanken funnits att göra detta till en ”stor” blogg så…

 

Vecka 3

Tredje veckan förbi och som vanligt har den bara sprungit förbi, känns som jag upprepar mig varje vecka. Denna vecka har träningsmässigt varit bra men absolut inte när det kommer till vikten och mitt ätande. Och jag förundras över att jag redan efter två veckor är tillbaka på mitt gamla invanda mönster då det kommer till ätande. Vänd på hästen genast, eller borde jag skriva grisen?

Träningen

Måndag: Styrka
Tisdag: Löpning
Onsdag: Vila
Torsdag: Löpning
Fredag: Styrka
Lördag: Löpning
Söndag: Styrka

Löpningen

Alla veckans pass blev gjorda och två av dem kändes riktigt bra! Veckans första var lite av en pina när jag inte hade någon ork den sista löpintervallen. Lördagens pass och veckans sista kändes däremot amazing! Jag är nu uppe i att springa 3 x 8 minuter och jag försöker fortfarande hålla ett högre tempo än vad jag gjort de senaste åren. Eftersom intervallerna nu har blivit så pass långa så har jag hunnit springa en kilometer och i lördags så hade jag en kilometertid under 7 minuter på alla tre intervaller. Jag vet att detta inte är mycket att skryta med men när det kommer till mig så är det faktiskt bra. Så pass snabbt har jag nog inte sprungit sedan den sommaren jag började springa då jag nästan klarade 5 km under 35 min….och då vägde jag cirka fem kilo mindre.

Vikten

Ja, vad ska jag säga. För mycket pepparkakor. Och choklad. Eller inte så mycket choklad egentligen, hade kunnat varit mycket mer. Men på det stora hela har jag ätit fel och jag föll alldeles för lätt tillbaka i gamla invanda vanor. Veckan minus blev magra 0,1 kg, det vill säga nästan inget alls.

Idag var jag (läs måndag eftersom jag sitter uppe alldeles för sent och på fel sida midnatt) var jag på ny BIA-mätning. Sedan förra gången hade jag minskat 1 kg och denna gång hade jag minskat i fett men tyvärr även i muskler. Jaha, så jag har tränat men inte stoppat i mig rätt saker? Vad var det jag skrev där ovan, vända på grisen? Det är dags nu. Men först ska det visst komma en jul också.

Jobbigaste julklappen

20121224-221626.jpg

Det saknas något bredvid min styvmors namn. Det saknas ett ”pappa”. Tårarna rann när jag öppnade…

Min styvmor var inte hos min syster idag eftersom hon var hemma hos en av sina döttrar i Örebro, hon hade varit över med julklapp/present igår. Den som pappa pratade om på min födelsedagshälsning som han lämnade på mitt mobilsvar för tio dagar sen.

Så svårt att förstå, han fanns för tio dagar sen. Han fanns då. Han levde. Nu gör han inte det.

När ska jag förstå det?

Hjärtan

Lite julklappar till mig själv, beställt från Campadre. Nu tänkte jag, hör och häpna, göra ischoklad. Enda julrelaterade jag gör, har aldrig varit förtjust i julen (inte ens när jag var liten). Har ingen som helst julkänsla, och inte heller någon julstress vilket bara är skönt. Och så läser man här och var om alla som har fixat gran (vissa redan för flera veckor sedan) och allt annat hur de längtar efter julen…och jag förstår ingenting. Längtan uttryckte det bra: Man hör alltid folk säga att julen är barnens högtid. Om man inte har några barn då? Ska man då inte fira jul?

%d bloggare gillar detta: