Det var summan som jag spenderade igår, fast inte på skorna även om det var rätt dyra de med. 71 440 kr var så mycket jag hade kvar på lånet som pappa tog åt mig för att jag skulle ha råd med handpenningen på lägenheten, så skönt att betala tillbaka det!

Och skorna var jag tvungen att köpa eftersom de fina jag köpt tidigare gick sönder efter cirka en och halv vecka efter jag köpt dem. De nya har har blixtlås baktill precis som de som gick sönder, med den stora skillnaden att det bara är för dekoration och har ett ”riktigt” på sidan av foten.

Mina Vimmerbytöser ska vara med överallt! Är jättenöjd att jag hittade nästan exakt likadana skor för jag tyckte verkligen om modellen. En nackdel med dessa är att klacken är lite smalare men eftersom de är hårda så borde de inte bli några problem med mina vingelfötter. Kängorna jag köpte förra året har för mjuk sula på klacken och jag vet inte hur många gånger jag trampat snett med dem.

Gostassen kom fram

Mina tjejer har blivit bortskämda idag, rejält bortskämda. Den som har stått för det är min älskade P som köpt en hel uppsättning kattsaker för att även mina missar ska trivas hos honom. Det får även matte att trivas ännu bättre, för trots att de har en bra kattvakt i fd husse så har jag haft skuldkänslor nästan varje gång jag varit här. Men nu vet jag att om jag kommer vara hos P ett längre tag så kan även mina underbara misselissar vara med mig, känns otroligt bra!

Mina älsklingar <3

Tack älskade P för alla saker du köpt till mina misselissar! Och för att du tänker på dem också.

Och som någon sa (observera inte jag) så passar klösträdet även i en annan lägenhet…

Just ja, inte att förglömma, även matten fick en present av sin P idag – ett ”kaffekort” på Espresso House. Jag slutar aldrig att förundras över att jag har träffat någon som är så underbar som du, och det tycker jag inte bara för att jag och missarna får en massa saker. Du hade varit bäst i alla fall, så är det bara. Älskar dig! <3

Roar mig med att leka lite med misselissarna istället för att komma igång. Har fortfarande inte duschat och sitter fortfarande i nattline…och nu är klockan kvart över ett. Jag är sannerligen hopplös, inte hoppfull.

Jag är så himla duktig på att klanta mig så jag gör illa mig, har alltid varit och kommer nog alltid att vara. Nu var det visserligen länge sedan jag gjorde illa mig ordentligt som tur är.

För en stund sedan var jag duktig och gick upp med resväskan till vinden. Vindsförråd och takbjälkar var ingen bra kombination idag så jag drämde huvudet i en takbjälke. Aj. Så nu har jag en fin bula i pannan.

Så kan det gå. Ska sluta vara duktig och busa lite med en busig Siri, förhoppningsvis utan fler olyckor.

Några i hushållet tycker det är bra att inte sängen är bäddad. Dags att ta tag i det nu, sen blir det en tur till gymmet och efter det ett besök på gamla jobbet. Pinglan och G jobbar, kände att jag ville titta förbi. Pinlglan träffade jag visserligen en kort stund i omklädningsrummet igår, hon hade jobbat över en och en halv timme!

Dags att sätta lite fart och inte sitta i natlinne på sängen hela dagen.

Finns plats för mig på sängen också men det finns ingen tid för det tyvärr. Nå väl…nu kom bussen.

Underbara Saga. Svårt att tro att den söta lilla misse så ofta väcker matte alldeles för tidigt. Hoppas hon låter bli det i morgon bitti. Nu sängdags, hur nu det ska gå och sova när grannen ovanför poppar musik på rätt hög ljudnivå – observera att klockan är 1:38, jag verkligen älskar min granne.

Vaknade i morse av att Saga satt på min mage och gostrampade, något matte inte blev så glad av eftersom det var en timme innan klockan skulle ringa. Puttade ner henne från magen och hon sätter sig och stirrar på mig i stället. Kunde jag somna om, självklart inte. Var inte glad när klockan väl ringde. Trots denna underbara start så fick jag en bra dag på jobbet i alla fall, bra läkare och ett bra team, kanske lite för mycket patienter men ändå inte. Väl hemma efter dagens ”slit” så somnade jag en timme på soffan, dumt eftersom det knappast gör att jag kommer i säng i hyfsad tid. Något som visserligen är för sent nu, hyfsad tid är redan förbi.

Det var dags för So you think you can dance idag, favoritnumret för kvällen blev Kayla och Kuponos (bra låt också förresten):

Skulle vara kul att kunna dansa, men, ja, hmmm, inte kan jag det. Bra att jag har mina knän att skylla på. Fast det skulle vara bra kul att gå någon danskurs, faktiskt, typ bugg eller nåt, salsa kanske.

Annars då, humöret? Det kommer, det går åt rätt väg, men eländet hjälper inte till. Eländet har inte riktigt börjat men jag känner i kroppen att det är på gång, de flesta tecknen finns redan. Inte bara de ”fysiska” tecknen utan även de ”psykiska”, som ett brev på posten är barnlösheten närmare. Såg en söt flicka och hennes pappa på bussen hem från jobbet. Hon var trött och satt och försökte hålla sig vaken, med inte så bra resultat så hon somnade mot hans axel. Blev alldeles tårögd. Kommer aldrig uppleva något liknande. Och idag gjorde det ont, bara tanken, det kommer aldrig att ske.

Mer eller mindre har jag accepterat att jag faktiskt skulle vilja ge mig in i IVF-svängen igen, men det är ju bara det, man måste vara två. Jag är ensam. Samtidigt så finns rädslan där inom mig, minnena av hur det var och hur det slutade. All sorg och smärta. Alla tårar. Jäkla hormoner!

Ibland tänker min hjärna drastiska tankar, som att ta bort allt, livmoder, äggstockar, äggledare, allt. Men jag är för ung, säger de, jag är fortfarande fertil, så de vill inte. Fertil, jo visst, det var ju liksom det. I och med mina hormonproblem ligger jag i riskzonen för cancer, skulle minimera dem genom att ta bort allt… Men som sagt, det är bara ibland jag tänker så, det är ju ett rätt drastiskt ingrepp.

Hade tänkt lägga in lite kort på misselissarna men mitt Paint Shop krånglar och jag orkar inte göra något åt det just nu. I stället blir det nu sängen, sova är vad jag behöver göra.

Allt skönt att vara ledig efter att ha jobbat en helg (plus måndag). Kom i säng sent igår eftersom jag tittade på film, såg The holiday med Kate Winslet (me like) och Cameron Diaz. Egentligen en julfilm men eftersom jag haft den på digitalboxen så tänkte jag att jag skulle se den. Tyckte om den, brände till lite i hjärtat vid vissa scener, önskade att jag kunde få vara med om något liknande någon gång. På det stora hela alltså en sån film som man får en sucka längtansfullt samtidigt som man inser att sådant aldrig händer i verkligheten. Ja ja… Hur som helst så tyckte jag så pass mycket om filmen att jag faktiskt tog och beställde den från CDON, så att jag kan avnjuta den igen och då slippa reklamavbrott.

I alla fall, sent i säng och sen hypermissar som höll igång från ohygglig tidig morgon till dess det var dags att gå upp. De var inte dyra då kan jag meddela, var nästan så att jag skickade ett sms till den fd hussen att han kunde få dem. Det menar jag visserligen inte, men det var inte långt ifrån i morse – vet verkligen inte vad som var med dem i morse. Så jag har varit trött idag men lyckades ändå släpa mig iväg till gymmet och körde ett hårt pass, riktigt skönt. Körde distansträning idag, 50 minuter sammanlagt på löpband, crosstrainer och wave. Sen blev det tre varv med EasyLine.

På kvällen var jobbarkompis A här, vi hade planerat att göra grekisk sallad idag men det blev en italiensk sallad igen. Mycket gott. En hel del prat, om relationer, ensamhet, jobb och en del annat. A försöker få mig att inse en sak som jag nog egentligen inser själv ändå, men inte vill. Samma sak som jag ”var hård mot henne” om, som hon säger, och att jag faktiskt hade rätt om. Men jag kan bara inte släppa det än, jag kan bara inte. Orkar inte gå in på det mer nu, men kanske gör det en annan gång…

Dag 7 i 30-dagarsprogrammet var att skriva ett brev till sig själv om sig själv, därför blev det ett låst inlägg. Dag 8-9 hör ihop, och jag kan ärligen säga att jag slarvat och inte utfört uppgiften. Och inte kommer jag göra det i morgon heller eftersom jag ska till Grönan med några gamla jobbarkompisar. Uppgiften? Sysselsätt dig med saker som inte kostar pengar…

Nu sängen.