Tagg: pappa

I morgon gäller det

I morgon är det dags, mitt andra marathon. Hjälp. Jag som sedan länge slutat vara nervös inför lopp (jag var exempelvis inte nervös inför NY marathon) har sedan igår kväll gått med fjärilar i magen. Jag sov oroligt och hade någon sorts mardröm om att jag missade starten. Så ja, jag är nervös vilket i sig kanske är sunt med tanke på att jag i morgon ska springa 41 195 meter. Eller?

Jag har tagit det lugnt idag. En promenad blev det, jag gick bland annat förbi minneslunden vid en kyrka i närheten. Jag kände att jag behövde berätta för pappa att jag flyttat, igen. Jag undrar vad han skulle tänka om det, misstänker att han bara hade suckat. Sen funderade jag lite över vad han skulle tycka och tänka om min ”hurtighet” som kommit efter att han gick bort, jag menar innan han dog hade jag inte en tanke på att jag skulle göra en Tjejklassiker och nu har jag till och med gjort den stora klassikern. Jag hade visserligen börjat springa tidigare och han brukade säga att vi nu hade två löparstjärnor i familjen. Det sa han dock bara när han var full. (Och jag kan nog inte hålla med om att man kan jämföra mig med min kusins fästmö som tävlar på elitnivå.)

Det enda som återstår nu är att packa min väska och bestämma vad för kläder jag ska springa i, jag velar nämligen på den punkten. Och så tänkte jag koppla in min tv, vilket jag medvetet har väntat med. Min plan är att bara ligga på soffan på söndag och då kan det vara trevligt om teven står på och surrar.

›› 94/100 #blogg100

På besök i det förflutna…

…eller något åt det hållet. Det är tre år och fyra månader sedan min pappa dog, tiden går. Antalet gånger jag varit hem till min styvmor sedan dess kan räknas ena handens fingrar. En anledning till att det inte blivit fler gånger är för att jag tyckt det varit jobbigt eftersom hon bodde kvar i huset där de bodde tillsammans, i huset där jag bodde från jag var 12 till jag flyttade hemifrån. Många minnen, en del bra men tyvärr även många dåliga. Det har varit konstigt att vara där efter han dog, han saknades. Jag kommer ihåg när vi var där innan begravningen och min farbror kom in i vardagsrummet där vi satt. Han såg precis ut som pappa, samma kroppshållning, samma längd.

Men hur som helst, idag var jag dit. Min styvmor har sålt huset, något hon enligt mig borde gjort för länge sedan eftersom det varit såmycket jobb med ved och tomt. Nu håller hon på att rensa ur och hade tre kassar med massa skolböcker och skrivhäften som var mina. Skrivhäften från lågstadiet upp till gymnasiet, jag visste inte ens att allt det fanns kvar. Kändes skumt att läsa sitt klotter från tråkiga lektioner i högstadiet, om olycklig kärlek och dumma lärare. Eller att se sin första mattebok. Jag valde att spara tre saker, en påse jag sytt i syslöjden, ett album med bokmärken (visserligen inte från skoltiden men en sak från barndomen) och en arbetsbok från lekis. I boken hade jag ritat ett fint självporträtt, kunde inte slänga den. Men allt annat slängs, såg ingen anledning till att spara på det.

›› 55/100 #blogg100

Reklamera min familj, är det möjligt?

Fick ett sms av min syster idag, inget ovanligt i det. Det var ett fotografi av saker som hon fått från min styvmor som tillhört vår far. Saker som det är tänkt att vi tre syskon ska dela upp, några klockor, ett par manschettknappar, en gammal systemkamera. Och allt jag kan tänka på att nu blir det mer bråk med vår bror. Så. Jäkla. Trist.

Jag sa redan för länge sedan att jag inte ville ha någon klocka, att det var bättre att det gick till killarna i familjen (son, sonson, dotterson). Och jag står för det fortfarande, att jag inte vill ha någon. Nu är det mer än tre klockor och min syster tycker jag borde fundera över om jag verkligen är säker på min sak. Men jag känner verkligen att jag inte orkar ta striden. Eller strid, min bror tycker vi kan lotta om sakerna förutom en av guldklockorna som vi redan hade bestämt att han skulle ha. Instinktivt känner jag att jag inte vill lotta om pappas saker, det känns inte rätt.

Tycker det är så tråkigt hur det har blivit mellan oss systrar och vår bror, att vi står på olika sidor. Att han inte vill ha någon kontakt med oss för att vi så är hemska och inte hade någon kontakt med vår mor, när det var hon som kastade ut mig och sa upp kontakten. Det var inte jag. Tycker det är så tråkigt att jag sörjer min bror som han vore död, eftersom vi inte ens kan ha en hövlig relation. Jag tycker det är synd att våra föräldrar var som de var och att vi för problemen vidare men på annat vis.

Äsch, kan jag inte få reklamera mig själv också. Orkar inte.

›› 36/100 #blogg100

En enda röra

Nu har jag skrivit fyra olika inlägg och raderat dem alla, orden som skrivs ner känns inte rätt och flyter inte som jag vill. Jag har tappat förmågan att bara låta fingrarna flyta över tangenterna och få ner tankar som inte behöver forceras fram. Blev plötsligt sentimental nu på på kvällen och några tårar letade sig även fram. Tankar om pappa, tankar om familjelivet som jag aldrig fick och aldrig kommer att få, tankar om hur jag har misshandlat min kropp till den nivå att jag nu föraktar mig själv för att jag inte kan göra något åt den bild som möter mig i spegeln. Tankar om misslyckande, tankar om att inte vara den jag vill vara om jag nu ens visste vem jag vill vara. Tankar om nystart och förväntningar inför det. Allt i en enda röra.

Och så flykten från dem, tankarna, att bara stänga av och bara vilja äta. Som tur har jag inget hemma som lockar. Så jag dricker min Pepsi Max och vet att jag borde sluta även med det.

›› 51/100 #blogg100

Tittade på ett avsnitt av Sister wives som handlade om att hans bror och pappa gått bort, fick mig att tänka på pappa. Snart är det 18 månader sedan han dog, tiden går. Fortfarande känns det som han sitter där hemma i huset tillsammans med min styvmor. Men så blir jag påmind ibland, som idag av Sister wives, och sorgen är lika färsk som den var då.

Ja ja… Förutom nu på kvällen har det varit en bra dag då jag bland annat shoppat cykelskor och lite annat, men mer om det i morgon.

›› 42/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: