Ännu en dag över och det är dags att gå till sängs. En underbar dag stundar i morgon för då kommer min älskade P hem igen, som jag har längtat! Men först lite jobb och sen en tågtur och sen efter lite väntan så är han hemma och jag kommer återigen omslutas av hans armar. Ett stort tack till missarnas fd husse som gör det möjligt för mig att åka dit i morgon! Fast, å andra sidan så är det nog lite själviskt från hans sida också, han slipper baracken (stambyte pågår i hans lägenhet) som han bor i för tillfället och kan vara här med missarna hela tiden.
Har jobbat kväll på nya jobbet idag, första gången jag hade vårdlaget själv vilket var himla skönt, är inte så förtjust i att vara springsyster/bakomsyster/tredje syster. Hade glömt bort hur lugnt det kan vara på avdelning ibland (började ju min karriär som sköterska på en annan rehabavdelning). Känns som kontrasten mellan akuten och avdelning känns större än när jag gick åt andra hållet, har helt enkelt vant mig vid högre tempo. Men det är skönt att vara tillbaka i det gamla trygga och det är verkligen vad min sönderstressade hjärna behöver. Dessutom känns det så skönt att alla tycker det är kul att jag har börjat hos dem och de har verkligen fått mig att känna mig välkommen tillbaka (hoppade in där ibland som timmis under utbildningen).
Men nu sängen, ska snart tillbaka till jobbet igen. Och i morgon, denna underbara söndag, kommer jag nog gå och småsjunga mer än vad jag har gjort idag! Har förvarnat mina jobbarkompisar att jag nog kommer vara på fånigt bra humör i morgon, för i morgon kommer han hem!! *glad*
Konstigt att man kan bli glad för så lite.
