Tagg: bra dagar

En bra söndag följdes av en bra söndagskväll!

Skrev ju redan igår om att jag tycker om första söndagen i mars, frukost framför teven och starten av Vasaloppet. Jag var inte ner och såg eliten gå i mål i år, jag stannade hemma i soffan. Visst, de som kommer först är otroligt duktiga men jag tycker faktiskt det är roligare att se när motionärerna kommer i mål. I år var det extra roligt eftersom jag hade en vän som gick i mål. Jag köpte en ”medalj”, en sån som jag själv fick av Maria när jag gick i mål på Öppet spår och mötte upp henne. Hon blev superglad!

Planen var sen att gå hem men jag ringde en vän och frågade om hon ville ta en pokenad (ja, en pokenad). Hon höll på att laga mat så hon bjöd in mig på middag först, lyxmiddag med oxfilé och god pepparsås. Efter det tog vi en tur ut på byn, jag är ju en Vasaloppsnörd men min vän är inföding så hon är inte lika imponerad. Trots detta så tyckte hon det nog var lite kul att ta emot de sista åkarna. Vi spanade in kransmasen och kranskulla, fotade kyrkan som var ljussatt i olika färger, hejade på de tappra kämparna… Vi passade på att vara kranskullor själva också. En bra kväll helt enkelt. 🙂

Nu är Vasaloppsveckan slut och lugnet har kommit tillbaka till Mora. Som det ser ut så blir det här min sista vintervecka på plats. Eller nej, inte min sista, jag kommer nog att komma hit ändå. Men det var min sista vintervecka som Morabo, lite synd men jag tror att det som väntar i framtiden kommer bli bra det också. Jag ska bara besluta mig för vad det blir. Och med de orden jag ska bege mig mot sängen. God Natt!

›› 6/100 #blogg100

Hurra!

Jag vet, jag ligger efter i min veckorapportering (något som för övrigt säkert bara roar mig) men det kommer så småningom. Idag vill jag bara berätta att det är 100 dagar (och 12 timmar och 20 min) kvar till Stockholm marathon – det närmar sig.

Eller bara och bara, det finns andra saker jag vill berätta. Två saker som får mig att utbrista ”Hurra! F*n vad bra jag är!” (Och åter igen, jag långsammare än långsammast, så för andra är det inget stort alls, men för mig är det stort!).

Ok, den första saken: För första gången idag så sprang jag 5 km på under 35 minuter! Någonsin! Jag började springa 2010 och det var även det år som jag varit snabbast, då sprang jag 5 km på 35:21. Idag sprang jag på 34:58 och då gick ändå den första kilometern på 7:50 eftersom jag enligt mitt program skulle ta första kilometern som uppvärmning.

Och den andra saken: Igår när jag ställde mig på vågen så såg jag en 7:a som första siffra, något jag inte har gjort sedan våren 2011. Äntligen! Som jag har längtat att se den där 7:an de senaste veckorna. Vikten har pendlat mellan 80-81 kg och jag har väl inte helt riktigt skött mig som jag borde. Men så igår var den där, den där 7:an! Nu är det 10 kämpiga kilon kvar tills jag ser en 6:a som första siffra, och jag ska se den – så är det bara!

Min medalj och jag är på väg i säng

20131006-220039.jpg

Nej, riktigt så illa är det inte – medaljen får ligga kvar på köksbordet. Idag var alltså dagen då årets utmaning avklarades och jag fick den efterlängtade medaljen runt halsen efter tio fruktansvärt jobbiga kilometer. Så. Himla. Kul. Jag skämtar inte, det var verkligen kul. Sen jag kom hem i eftermiddags så har jag och min medalj bland annat legat på soffan och tagit igen oss (inte för att jag förstår varför medaljen behövde ta igen sig) och sen har vi även ätit pizza och tagit ett bad. Medaljen fick dock nöja sig att bada i köket, den var lite lerig, medan jag tog ett ordentligt skumbad. Självklart med Pepsi Max och smågodis på en pall bredvid.

Hur jag mår nu? Ja, hade det inte varit för smågodis och pizza hade det varit bättre. (Kan någon påminna mig om hur illa jag mår efter sådant frosseri så att jag inte gör det igen.) Annars så är jag smått euforisk och kanske (tidigare) en smula manisk efter dagens lopp och gyttjebad. Lite blåmärken på knäna men annars inga krämpor, får se hur jag mår i morgon. Men nu sängen, dödstrött. Hade tänkt lägga mig tidigare men så ringde en vän och undrade hur det hade gått, råkade prata bort 90 minuter.

Skriver mer om loppet (och de tre andra som jag inte redovisat för) i morgon då jag tack och lov är ledig.

Dagens

Kallt i morse, så påpälsad gav jag mig in till jobbet i morse, trött efter att ha kommit i säng sen och sen vaknat av kramp i vaden vid femtiden. Ingen bra start, alls. Stått på sal hela dagen, kul operationer eller nåja, den första i alla fall. Efter jobbet hem till Jennie och åt raggmunkar, mums. Innebar en hel del skratt och gos/lek med hennes underbara katt. Och en massa prat så klart. Sen hem, en sväng förbi ICA och inhandla mjölk till frukosten och Pepsi Max till helgen. Och jo, jag syndade, har redan druckit ett glas trots att det bara är torsdag. Jag syndade även eftersom jag köpte tre flaskor istället för två, men det var ju billigare med ICA-kortet så vad skulle jag göra? Nu snart sängen så jag kanske hinner bli lite pigg innan morgondagen för då vankas studiedag och sen aw.

En bra dag, verkligen. En bra dag! 🙂

Nr 51 av #blogg100.

Dagen idag

Fredag. Ledig fredag. Inte helt fel om jag får säga det själv. Gårdagskvällen var inte så rolig och jag hade ångest över de tre lediga dagar jag hade framför mig. Varför kan man ju undra, för jag brukar verkligen inte ha ångest över att vara ledig. Men denna gång kändes det bara tungt, att veta att jag hade tre dagar framför mig och inget att göra. Tre ensamma dagar med andra ord. Jag brukar inte få ångest över att vara ensam heller.

Så jag gick och la mig tidigt igår, ångesten var inte den enda anledningen för jag var verkligen trött också. Sov dock inte så bra, vaknade flera gånger och snurrade runt i hela sängen. Jag gick upp redan vid halv åtta och de som känner mig vet att det händer inte ofta att jag går upp så tidigt frivilligt på en ledig dag. Hamnade framför datorn ett tag, twittrade en del (någon som jag börjat göra mer igen den senaste tiden) och kom sen iväg och handlade kattmat. Funderade en del på vad jag skulle göra med dagen och bestämde mig för att ta mig till Livrustkammaren och deras temavisning om gömda och glömda kvinnor. Älskar Livrustkammaren! Glad att jag kom iväg och gjorde något.

Efteråt tog jag en promenad och funderade på om jag skulle våga fråga @nyweN om hon ville fika och jag är så glad att jag frågade för det ville hon! Jag har så svårt för att ta sådana initiativ eftersom jag alltid tror att ingen vill umgås med mig, en kvarleva från när jag var liten. Att jag inte duger och att ingen tycker om mig…

I alla fall, hade en mysig fika med @nyweN och fick träffa hennes underbara katt som numera är min stora kärlek i livet!

Så det var min dag. Den avslutades sedan med att jag satt och grät ensam på kyrkogården här i yttre bortre, men det är en annan historia.

Nr 45 av #blogg100.

%d bloggare gillar detta: