Tagg: marathon

Jag vet att jag klarar det, eller vet jag?

Mitt pannben fick sig en rejäl smäll när jag var tvungen att bryta Prag halvmarathon. Jag åkte till Prag med vetskapen att jag skulle klara av det, jag åkte hem med vetskapen att jag inte gjorde det. Jag kände mig misslyckad och värdelös. I vanliga fall är mitt pannben, min envishet och min hjärna det som får mig att klara av olika utmaningar, de hjälper mig. Nu tror jag de motarbetar mig.

Om 42 dagar ska jag springa ett marathon igen. Jag vet att jag kan klara det, hade varit det vanliga tankesättet, det är bara 42 km. Med den sortens tankar har jag klarat Lidingöloppet, Öppet spår, Vätternrundan och andra lopp. Och ja, det kan låta galet att tänka att Vätternrundan bara är 30 mil, men det är ju faktiskt bara 30 mil. Inte 35 eller ens 31 mil. Jag bestämmer mig för att jag vet att jag kommer att klara det och låter inga negativa tankar störa den övertygelsen. Jag vet helt enkelt att jag kan klara det.

Men nu, efter att jag bröt den där förbannade halvmaran är min övertygelse inte lika stark. Jag vet att jag klarar det, eller vet jag verkligen det… Ja, jag har sprungit ett marathon förut och ja, jag klarade av alla 42 km. När jag nu tänker att jag ska klara Stockholm marathon så finns tvivlet där, klarar jag det verkligen? New York marathon var en folkfest hela vägen, det vet jag att det inte kommer vara i Stockholm. I New York hade jag ingen deadline, jag visste att jag fick springa i mål även om det tog längre tid än vad jag tänkt mig. I Stockholm har jag bara sex timmar på mig.

Jag har 42 dagar att programmera om min hjärna, att få bort bisatsen ”eller vet jag?”. Jag jobbar på det, att stärka mitt pannben. För jag vet ju att jag klarar maran!

…eller vet jag?

(Kan berätta när det kom till att vända mina tankar rätt när det kom till Vätternrundan så var inte det helt lätt. Under lång tid tänkte jag varenda gång jag åkte hem till min syster att det var galet att jag skulle cykla sju mil längre än den sträckan, för det är ju verkligen helt galet. 30 mil! Men sen ”omprogrammerade” jag mina tankar och sen vara det bara 30 mil. The power of the mind.)

›› 52/100 #blogg100

Träningsåret 2016

Bättre sent än aldrig, heter det ju. Därför kommer här ett inlägg om mitt träningsår 2016, ett år då jag slutförde min Svenska klassiker och sprang mitt första marathon.

Januari

Eftersom 2015 avslutades med träningssvacka då jag inte tränade över huvud taget så börjar jag det nya träningsåret i rejäl uppförsbacke. Jag förbannar mig själv för att jag slutade träna, är arg och ledsen… Om bara några veckor ska jag åka Öppet spår och jag inleder skidsäsongen med ett fall där jag gör illa axeln, ingen bra början. (Armen/axeln är förresten inte riktigt bra än idag.) Jag prioriterar skidåkningen och får ändå in ganska många pass innan månaden är slut.

 

Februari

Skidåkning, skidåkning, skidåkning. Tre pass i veckan blir det och jag känner mig stressad över att dagen för Öppet spår kommer allt närmare. Mitt mål var att åka minst 30 mil innan loppet, jag fick ihop 25,4 mil vilket jag känner mig relativt nöjd med ändå. Jag hade kunnat fått ihop fem mil till men sista veckan innan loppet tränar jag inte alls, är rädd att bli sjuk.

Men jag håller mig frisk. Och jag kommer i mål. Det tog visserligen 12 timmar 43 minuter och 34 sekunder men jag gjorde det! Jag klarade alla rep och det tredje loppet i min svenska klassiker är avklarat.

 

Mars

Öppet spår, gjorde jag det verkligen? Ja, det frågar jag mig några dagar efter loppet. Jag åker sista sträckan i Stafettvasan i usla förhållanden, men i mål kommer jag/vi. Sjävklart blir jag sjuk efter de två skidloppen och det är kämpigt att komma igång med träningen efter det. Jag kommer ändå ut och springer då och då, och så får gymmet sig några besök också.

 

April

April, våren börjar sakteliga komma till sydligare delar av vårt land och jag blir stressad eftersom så många plockar fram sina landsvägscyklar. Jag går på spinning och upptäcker att det är en träningsform som jag älskar. April är också månaden då jag ska springa min första halvmara, jag har ju tidigare sprungit distansen med min syster men nu är det första loppet – Women´s Health Halvmarathon. Jag är inte alls bra förberedd men i mål kommer jag men är inte så nöjd med vad man får.

 

Maj

I början av maj kom jag ÄNTLIGEN ut på en tur med min cykel! Ja, sen fortsatte det – cykling, spinning, cykling, spinning… Jag har tjatat om att jag älskar spinning, nu älskar jag att cykla också. Vätternrundan kommer allt närmare och jag funderar på hur mycket kläder man måste ha på sig, jag startar ju mitt i natten.

 

 

Juni

Vätternrundan. Vad mer kan jag säga om juni? Nu var det dags. 30 mil på cykel. Sista etappen/loppet i min svenska klassiker. Nervös ja, men samtidigt helt säker på att jag skulle klara av det. Finns liksom inga andra alternativ – jag SKULLE runt den förbaskade pölen, jag SKULLE bli klar med min klassiker! (Inte minst för att jag inte var sugen på att göra om 9 mil på skidor.)

Och runt kom jag! Visst, det tog tid, 18 timmar och 27 minuter (aktiv cykeltid 15 timmar och 30 minuter), men vad gjorde det. Jag har gjort en Svensk klassiker! Rundan blev inte som jag tänkt mig med regn, en krånglande rygg och regn igen (solen sken dock ibland och regnet öste inte ner hela tiden). Jag släppte min klunga efter tre mil trots att vi bestämt att hålla ihop, men det är inte kul att känna sig stressad och behöva ropa lucka hela tiden. Men trots ensamcykling var jag ju aldrig ensam och jag kan verkligen tänka mig att cykla runt pölen igen, det är mer än vad jag kan säga om Öppet spår / Vasaloppet.

 

 

Det bästa dock med att vara klar med Klassikern var att jag nu kunde börja springa igen! En veckas vila, sen började träningen inför TCS New York City Marathon.

 

Juli

Första helgen i juli är jag och en av mina klasskamrater från gymnasiet (som jag för övrigt inte hade träffat på typ 20 år) iväg på ett löparläger med Runacademy. Så roligt! Vi delade stuga med två andra och de var en match made in heaven, genast kom planer på att träffas igen och springa lopp (vi har två lopp inplanerade nu i vår).

Juli bjöd även på lite simning i form av Vansbro Tjejsim tillsammans med Maria. Mitt tredje och hennes första och också starten på en Tjejklassiker. Mitt tredje tjejsim är de som tagit längst tid, detta för att jag simmade jämsides med Maria och pratade sönder hennes öron. Hade hon orkat slå till mig så hade hon gjort det, men hallå – hon kom ju i mål! 🙂

 

Augusti

Jag tragglar på med löpningen och är livrädd, jag menar verkligen livrädd, att min fot ska paja igen – det får bara inte hända! Tillsammans med Maria springer jag mitt femte Midnattlopp, hennes första. Det blir mitt snabbaste av de fem, mycket nöjd med detta. Helgen efter springer jag den nionde och näst sista sträckan i Vasastafetten, och bestämmer mig för att nästa år (dvs i år) springer jag Ultavasan 45 istället. *jippi*

 

September

Tjejmilen inleder denna månad och för tredje året springer jag loppet med min syster, och för första gången är jag före henne i mål! Det är verkligen loppsäsong för mig nu och helgen efter springer jag min första Stockholm halvmarathon i strålande sol och olidlig värme, läskigt många som mådde dåligt längs banan.

Efter halvmaran springer jag inte förrän det är dags för etapp två av Tjejklassikern tillsammans med Maria, Rosa Bandet loppet (som förut hette Lidingö Tjejlopp). Usch, fy och tvi är allt jag säger om det loppet.

 

Oktober

Jag är inne i en löparsvacka, inte bra med tanke på att jag har ett marathon som kommer närmare och närmare. För att på något sätt hitta tillbaka till löparglädjen så kör jag en liten runstreak på 10 dagar. Och det fungerade, men efter de tio dagarna blir det inte så många mer löpturer, för att vara exakt bara ett långpass och ett intervallpass. Varför? Jo, för att jag är rädd att foten ska gå sönder, att jag ska bli sjuk, att jag ska…många är mardrömmarna om saker och ting som kan gå fel. Och sen, äntligen, var det dags för…

 

November

Marathonmånad!!! Jag åker till New York för att springa TCS New York City Marathon, världens största marathon. Jag och 51 393 stycken löpare tog oss från Staten Island till målet i Central Park. En helt ofattbar siffra – 51 394 personer tog sig i mål av 51 999 startande! Loppet och hela resan var utan tvivel det bästa jag någonsin gjort, själva loppet var ren eufori och jag ångrar inte en sekund att jag valde att lägga så mycket pengar på ett enda lopp. Jag vill göra det igen! Loppet och resan förtjänar sina egna inlägg så därför skriver jag inte så mycket mer om det här.

 

 

December

Resten av året blir det inte så mycket träning, bara lite spinning och ett pass teknikträning på längdskidor tillsammans med några jobbarkompisar. Årets avslutas med min första tur någonsin på långfärdsskridskor (nej, det är inget för mig) och sen den sedvanliga ”alla vi som springer på nyårsafton”-löpturen.

 

Och det var mitt träningsår 2016! I loppkalendern för 2017 finns för nuvarande tre halvmaror, ett marathon, ett ultralopp, ett tunnellopp och ett millopp. Planen var ursprungligen att jag skulle kört en trippel i Vansbro (halvsim, tjejsim och hela Vansbrosimmet) men i och med att jag inte vet hur sommaren blir så kan det hända att jag måste lägga ner den idéen. Sen kan det alltid hända att jag lägger till några fler lopp, bara för att jag tycker det är så kul att gå i mål. Nå väl, det visar sig! Först och främst måste jag komma igång med träningen igen.

›› 3/100 #blogg100

 

Nästa års utmaning!

Årets utmaning, Tjejklassikern, är inte avklarad än och jag har redan anmält mig till nästa års utmaning – Stockholm Marathon. Galet, helt galet. Tanken om marathon väcktes för ett par månader sedan men planen var egentligen att springa i New York men eftersom jag står på väntelista för att få en plats där så anmälde jag mig idag till Stockholm Marathon. Måste erkänna att en anledning till det var att min syster började prata om det idag, hon precis som jag hade blivit sugen på det när vi såg helgens sändningar från årets upplaga.

Planen ör att jag efter helgens lilla cykeltur på 100 km ska lägga om träningen mot löpning istället för cykel. Visst, jag kommer åka en del rullskidor också eftersom jag tänkt förbättra min tid på Tjejvasan en hel del.

Och att jag sen fortfarande väger alldeles för mycket (vilket jag jobbar på) och har medfödda knäfel (inte så mycket att göra åt)…men jag tror på utmaningar och jag vet att jag kommer klara av det.

›› 95/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: