Har klarat mig i genom hela dagen utan några tårar, är faktiskt ganska stolt över mig själv. Försöker att inte låta tankarna vandra till honom, försöker vara positiv. Men det är svårt just nu, livet känns helt plötsligt så förbaskat tråkigt. Inga mail från honom att se fram emot, ingen att längta efter att träffa. *suck* Känner mig så ensam…

Hur som helst, tisdagen har varit ganska bra. Vaknade relativt tidigt och kunde inte somna om, låg och vred och vände mig ett bra tag innan jag slutligen valde att gå upp. Sen slappande i nattlinnet framför teven, tog ut missarna, systermöte på gamla jobbet, samtal med gamla chefen (har sagt upp mig nu!! *hurra*), fika med fd jobbarkompis C…

…sen kom jag hem och allt var tråkigt igen. Måste rycka upp mig!!

Det var i alla fall trevligt träffa mina gamla jobbarkompisar, saknar ju de flesta av dem. Hela bowlinggänget var där och I fick mina tider så de kan boka in en kväll snart igen. De vet inget om de senaste händelserna och jag tror inte att de tänkte på att jag var dämpad, jag känner mig dämpad i alla fall. De tyckte jag såg glad ut och verkade må bra, tyckte att jag gått ner i vikt (vilket jag suger åt mig). Och egentligen mår jag ju fortfarande bra, om man jämför med hur jag har mått. C fick veta i alla fall, behövde prata kände jag.

Avslutar med en favorit, tycker den är så fin:

Sov cirka två-tre timmar i natt innan mobilen ringde och tyckte att det var dags att gå upp. Varit trött på jobbet hela dagen och haft en del att göra, men inte allt för mycket som tur var. Väl hemma från jobbet så gav jag mig ut och cyklade en timme, blev en och en halv mil varav en stor del i motvind. Skönt var det hur som helst att komma ut. …och sen blev det kebab.

Sen tittade jag på Sjukhuset och somnade på soffan, vaknade för tio minuter sedan. Känner mig aningen slutkörd och funderar faktiskt på att gå och lägga mig. Blev ingen mer tröstätning här, men jag har glass i frysen….och så bullar, Pringles och lite godis – inte bra. Men jag tror inte att det blir något mer i kväll, får ta det på mina lediga dagar, för nu blir det sängen. Måste sova.

Inte så mycket tårar idag, men det känns tungt, så tungt. Livet känns så tråkigt helt plötsligt. Varför skulle det bara finnas intresse från min sida, varför kunde han inte finna den ”rätta känslan” när jag kunde det, varför dög jag inte? Så många frågor men inga svar. Så därför nervärderar jag mig mer…

Fast en glädjande nyhet kan jag komma med, vågen var snäll i morse.

…och ett hjärta som gör ont. Det var inte meningen att det skulle vara så här, det var meningen att jag skulle må bra detta år. Och jag har ju verkligen mått bra, bättre än någonsin, något jag gjorde redan innan jag träffade han som nu får mina tårar att rinna och mitt hjärta att värka.

Har de senaste dagarna bara väntat på det som skulle få mig att nå bergstoppen och vända min resa ner. För jag har gått med en känsla av att jag snart måste nå toppen, tyvärr hade jag rätt och jag besegrade berget i fredags för att på kvällen börja min vandring ner igen. Kan bara hoppas att jag inte hinner ända ner till botten innan jag åter igen kan blicka uppåt. Vill inte, SKA INTE, ner i något djupt hål igen! Jag har haft mina avgrundshål och jag vill aldrig tillbaka igen.

Jag trodde att det jag kände var ömsesidigt, jag hade fel och det fanns bara från min sida. Jag föll för honom, mer än vad jag någonsin gjort för någon annan i mitt vuxna liv. Kände mer än vad jag gjorde för exmannen och mer än vad jag kände för katternas fd husse. Så blev det så här. Sa när jag lämnade katternas fd husse att jag skulle vara singel för all framtid, åtminstone för ett långt tag fram över. Nu menar jag det verkligen, vill inte falla för någon igen, vill inte utsätta mig för denna känsla igen. Vill inte ha ont…

Katternas fd husse ringde förresten i kväll och frågade hur det var. Jag berättade, nu vet jag hur han kände/känner det. Han tyckte att jag skulle ringt och pratat med honom, men jag sa att det skulle kännas lite konstigt: ringa till sin ex och berätta att man fått hjärtat krossat. Hur som helst, han tycker vi båda ska börja nätdejta igen… Men jag vidhåller, aldrig mer. Nu är det jobbet som gäller, jobba, äta, sova… Och träning. Attans, vad snygg jag ska bli! *skevt leende*

Det jobbigaste är att jag åter igen har fått bekräftat för mig själv att jag inte duger, att jag inte är något att ha. Att jag alltid har haft rätt i de tankarna… Fet, ful och äcklig, det är jag det. Värdelös…

I morgon ska jag äta/frossa/må dåligt. Sen ska jag börja ta mig ur detta, men jag måste få sörja lite först. Allra först måste jag dock jobba en A-tur så nu måste jag få lite sömn, åtminstone försöka.

Känner att jag vill skriva, men hjärnan är slut och trött. Så många tankar som snurrar och jag får ingen riktig rätsida på saker och ting. Önskar att jag var tankeläsare ibland, skulle vara så mycket lättare då, tyvärr är jag inte det. En dag tror jag mig veta saker, dagen efter vet jag inte alls. Varför ska det vara så komplicerat? Vill veta…

Hur som helst, för att helt byta ämne så spenderas påskhelgen på jobbet. Har hittills haft två bra dagar, jag hoppas att de två kvarvarande också blir det. Har varit en del godis framme men jag har skött mig ganska bra och inte tagit för många i alla fall. Eftersom jag aldrig får påskägg så köpte jag mig lite eget godis att äta här hemma. Det blev en påse Lindor Stracciatella – ett mycket lyckat köp. Så otroligt goda!!

Såg Prince Caspian igår och fick en ny favoritlåt:

Ska nog lägga undan datorn nu och sova så jag orkar träna innan jobbet i morgon. Förhoppningsvis kan tankarna sluta snurra så att jag får sova, behöver det.

Skärtorsdagen är snart förbi och långfredagen tar vid. Min dag har varit bra, mycket bra till och med. Är så himla glad för tillfället, även om jag vid vissa tillfällen blir lite ledsen men det skyller jag på att hormonerna krånglar. Ibland blir jag lite orolig för att jag är på så bra humör, fallet ner i en eventuell grop blir så himla högt. Men varför tänka så, jag mår ju bra nu och jag ser inga tecken på att jag ska snava.

Originaltapet?

Nu sovdags.

Påsken är här och jag jobbar hela, dock har jag valt det själv så jag borde inte klaga. Men det gör jag, åtminstone lite, hade inte alls haft något emot att vara långledig. Har en tredagarsledighet nästa vecka så jag får mitt då.

Igår kom äntligen mina missar hem och jag hade verkligen saknat dem! Men nu är ordningen återställd igen, jag har nya golv och nu är det bara tapeterna som saknas…och lite möbler och sånt förstås. Hade en bra dag igår, trots att jag fick gå upp tidigt. Avslutade kvällen med ett bad och lyckades äta två hekto smågodis också, mådde inte så bra efter det och jag ska verkligen försöka komma ihåg den känslan nästa gång jag är sugen på smågodis. Otroligt stora godispåsar de har nu för tiden på ICA, mina två hekto täckte ju knappt botten.

Har inte tid att sitta här längre, ska iväg och köra intervallträning på gymmet. Morgonpromenad har jag tagit idag också, blev aldrig någon igår. Och ikväll har jag förhoppningsvis en trevlig middagsgäst. Blir en bra dag idag också.

Borde egentligen sova, men tänkte först bara berätta att jag kom upp i 93 863 steg förra veckan. Ett snitt på 13 409 steg/dag – mycket nöjd med det.

Nu sängen, eller jag sitter redan i sängen, men datorn ska väck och jag ner under täcket med huvudet på kudden.

Saknar min missar, är så tomt och tyst i lägenheten!! Systrarna Bus är hos sin fd husse eftersom jag var borta natten som var och för att jag i veckan som kommer ska få nya golv i hall, kök och vardagsrum. När den fd hussen var här och hämtade missarna så passade jag även på att berätta att jag varit ute på dejter. Tror han tog det bra, men man vet aldrig med honom eftersom han aldrig säger så mycket.

Har haft en bra helg, förutom svackan jag hade natten mot lördag. Fredagen spenderades i trevligt sällskap. Lördagskvällen spenderades även den i trevligt sällskap, var hem till syrran och den lilla systerdottern (även systersonen kom och åt tacos *mums*). När jag ändå var ”hemma” passade jag på att träffa S, alldeles för länge sedan sist! Tack för några trevliga timmar…och fika! Och sen en promenad på kvällen med samma trevliga sällskap som i fredags, kan inte bli bättre.

Nu dags att sova. By the way, bilderna är klickbara.

…för att berätta att jag mår bättre nu. Vaknade vid åttatiden och en halvtimme senare gick jag ut på en timmes promenad. Gav mig själv tillåtelse att lyssna på Fragilemixen i iPoden, för att sen börja tänka ljusare tankar och lyssna på lite gladare musik.

Nu är humöret mycket bättre igen! Skönt. Nu dags att åka till syrran.

Har haft en bra dag med träning, god sallad och trevligt sällskap. Men på kvällen fick jag besök av den förbannade osäkerheten som säger att jag inte duger, det var ett tag sedan senast och jag hade inte saknat den det minsta. Stora tårar hade den med sig också, så nu sitter jag här med eftersläntrarna plufsiga ögon. Förstår verkligen inte varför jag ska bli sån, igen. Har motat bort det mesta nu i alla fall och ringde och grät lite i MN‘s öra, fast han får skylla sig själv eftersom han sagt att jag alltid kan göra det. Nu mår jag bättre och jag ska må ännu bättre i morgon, det ska jag se till. Hela min kropp skrek efter onyttigheter för ett par timmar sedan men som tur var hade jag inget hemma. I morgon kommer jag börja dagen med en promenad i det förhoppningsvis mycket vackra vädret och sen ska dagen fortsätta i samma positiva anda. (Självpepp in progress.)

Jag vet precis vad det är som gör som får mig att känna som jag gjort ikväll, har varit där förr. Men jag vägrar att falla in i gamla vanor med självömkan, nedvärdering och framför allt tröstätning. För jag mår inte bättre av det, bara sämre.

Jag duger, så det så! Ska bara få inte det i min skalle igen. Nu dags att sova eftersom Pepsi Maxglaset är tomt.