Två härliga dagar utan måsten och planer, förutom att ta det lugnt och slappa. Visserligen så stod två löpturer på schemat och fixa matplaneringen för nästa vecka, men det var inte så ansträngande. Eller jo, löpturen i snömodd igår var lite jobbig. Jag har passat på att vara uppe länge och sova länge, eller i alla fall så länge som mina missar tillät mig. Så det där att man inte ska sova bort hela dagen för att man inte hinner få något gjort då stämmer inte riktigt in på mig. Ska man sova bort hela natten då?! Är verkligen renodlad natt- och kvällsmänniska som egentligen inte alls passar för tidiga mornar. Min chef har snappat upp detta och hon frågar mig rätt ofta om jag vill byta dagpass mot kvällspass och inte mig emot – jag får ju sovmorgon!
Jag har tänkt en hel del på pappa denna helg, åtta veckor nu. Har blivit en del tårar och igår var jag till minneslunden och tände ljus igen. Vet att pappa skulle tyckt att det är dumheter, men nu tänder jag ljus i alla fall lite då och då. Kan inte förstå att han är borta och måste i minnet gå igenom hans sista timmar i livet för att verkligen förstå det. Vill inte glömma hur det var, vilket kan tyckas konstigt, men jag vill inte det. Jag har så många minnen av honom av honom när han var vid liv, vill minnas hur det var när han gick bort också. När jag tänker på att han är borta så slår det mig hur ensam jag är, om något hände eller om jag behövde hjälp eller råd så var det alltid han jag ringde till. Vem ska jag ringa till nu?! Visst, jag har min syster och min bror – men det är verkligen inte samma sak. Mitt sociala skyddsnät är verkligen obefintligt…
Så många tankar på pappa och livet har det blivit.
Sen har jag sytt upp gardiner, fixat matlådor, städat, tvättat… Avslutade helgen med en stor mugg varm choklad med grädde, mums. Nu dags att sova igen.
Nr 19 av #blogg 100.
