Mot sängen

Jag är en kvälls- och nattmänniska och har så alltid varit. Vid denna tid (22:23) så brukar jag sällan vara trött, särskilt inte om jag som idag jobbat kväll och därför haft sovmorgon och sovit till cirka kl 10. Men idag, helt slut och trodde ett tag att jag inte skulle lyckas hålla mig vaken hela vägen hem. Jag mådde illa av trötthet. Jag kan inte skylla på att jag har haft mycket och stressigt på jobbet, för maken till lugnare kväll får man leta efter. Vi var tre team, det vill säga full styrka på en vardagskväll, och vi löste alla av på salar när dagspersonalen gick hem. Den sal som jag fick var operationen precis klar så jag tog hand om instrumenten och hjälpte till vid väckningen. Inga konstigheter där. De andra två teamen hade liknande lösningar och vid 18-tiden pågick inga operationer. Och akutlistan var tom och förblev så resten av passet.

Så nej, jag kan verkligen inte skylla på jobbet för denna oerhörda trötthet. Jag vet dock vad den beror på. Men nu ska jag försöka ta mig i säng för att få några timmars sömn innan det är dags att bege sig till jobbet igen. Frukosten är förberedd inför morgondagen, matlådan iordninggjord, kläder framlagda, bara tänderna kvar att borsta. Ser inte fram emot morgondagen, inte det minsta. Inte ens för att det är fredag och jag har en ledig helg framför mig.

I morgon skulle min pappa fyllt 70 år. I morgon är det sex veckor sedan han fick sin hjärnblödning och sedan dog.

Nr 2 av #blogg100

  2 Replies to “Mot sängen”

  1. frkWilliamson
    25 januari 2013, 11:28 at 11:28

    Tänker på dig fina du!

    • Mia
      25 januari 2013, 16:57 at 16:57

      Tack! Kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: