Etikett: onyttigheter

Jag vet hur man gör så varför gör jag det inte?!

Torsdagskvällar innebär Lyxfällan på 3:an, ett program jag tycker om att se eftersom det får mig att känna mig så ekonomisk. Och om man jämför med deltagarna så är jag det, även om jag ofta kan känna mig som en stor Fröken Slösa. Idag var Philip Diab från Kick Ass Coaching där och sa något som jag så där i efterhand började att tänka på. Som ofta när jag tittar på tv så är datorn i knät och jag lyssnar och tittar med ett öra och ett öga, så jag är inte riktigt säker på hur han sa det som fastnade i mitt huvud. Det var i alla fall något om att de feta är de som vet exakt vad de ska äta (för att inte vara feta). Och det stämmer ju, jag vet exakt vad jag ska äta för att inte vara den storlek som jag är. Men gör jag det? Nej, tydligen inte. Jag vet precis hur jag borde äta, flera olika sätt för den delen, men ändå så slutar det med att jag gör som igår – jag äter kanelgifflar, kex och Pringles. Varför?

Jag hade sedan några dagar tillbaka skurit ner på kolhydrater igen eftersom jag inte kan hantera dem, jag överäter som en galning. Var så duktig ända till de lediga dagarna kom och jag handlade hem saker jag inte borde. Var är disciplinen? Var är motivationen? Jag vill ju. Men sen går jag ändå och köper hem dessa dumheter i orimliga mängder och sen sätter i mig allt under samma dag/kväll.

Jag blir så trött på mig själv. Och med de orden ska jag äta upp de sista bitarna Marabou Oreo.

›› 34/100 #blogg100

”Du är så duktig!”

Jag har några arbetskamrater som då och då berättar för mig hur duktig jag är som tränar, som sätter upp mål och som springer lopp. De frågar hur det går med träningen, jag berättar, de säger ”du är så duktig!”. Ja, detta är ett gnälligt inlägg för visst borde jag ta åt mig och vara glad för att de tycker jag är duktig. Men nej, det gör jag inte, för i mina ögon är jag inte duktig. Jo visst, jag tränar, jag springer och det är bra men där emellan är jag inte duktig. De ser inte när jag ger vika för mitt svullande, de gånger då jag äter kanelgifflar, glass, godis, chips och anda onyttighter kanske på en och samma dag. Det där dumman beteendet som jag har haft sedan jag var liten även om det var svårare då eftersom jag inte hade samma möjligheter att köpa hem onyttigheter.

Så medan jag tränar, svullar och inte går ner i vikt så får jag höra hur duktig jag är. Jag kan inte ta åt mig det.

…och anledningen till att jag tränar och anmäler mig till olika lopp är ju för att jag annars inte skulle ha något att göra förutom jobba, äta och sova. Jag tränar för att jag annars inte har något liv, då är det ju tråkigt att jag samtidigt ska motarbeta mig själv genom att göra det svårare för mig att bli bättre. För jag vet ju att det bli lättare för min kropp om jag gick ner 20 kg. Men så är det ju det där att ätandet också är en del av mitt liv, även om det är en del av mitt liv som jag inte tycker om.

›› 5/100 #blogg100

Jag gör det ändå

Det satt långt inne men idag kom jag ut och sprang. Min sista riktiga runda var nog i november, sen dess har jag hunnit med att vara sjuk två gånger och ätit en hel del onyttigheter. Ingen träning sedan dess förutom min helg i Sunne och de gånger jag kom ut och åka skidor (under de få vintriga dagar vi haft). Men idag kom jag ut på min 5K-runda, det gick inte snabbt men jag sprang hela rundan och det var det länge sedan jag gjorde.

Det går ganska trögt med träningen nu, peppen och motivationen saknas, så det som gjorde att jag kom ut och sprang idag var dels att jag ville testa en funktion med min GPS-klocka men också en annan sak – tanken ”jag gör det ändå”. Jag var inne hos Katarina och läste att hon också kämpar med motivationen men att hennes mantra ”jag gör det ändå” ofta fungerade för att få henne att träna. Just do it eller jag gör det ändå, läs om det i Linnas träningsskola. Idag fungerade för mig, kanske inte gör det alltid, men idag och jag ska försöka ta till mig tanken – ”jag gör det ändå”.

Yay & nay

Jag gör det ändå kan ju förstås motarbeta också, beroende på när man väljer att använda frasen. Idag, när jag var trött efter löpningen och det var intressanta OS-sändningar på tv, så blev det pizza till middag. Jag funderade länge på om det skulle bli pizza eller inte, om det var värt det (i viktminskningssyfte) eller inte. Till sist var jag superhungrig och jag tänkte att det visserligen inte var värt det men jag gör det ändå.

Ja ja, så kan det bli. Nu dags för sängen, måste försöka sova ordentligt dessa sista dagar innan det är dags för tre mil på skidor.

Jag skäms

Jag kom ut och sprang idag, första gången sedan annandag påsk. Då skuttade och flög jag fram i nio kilometer, idag plågades jag i fem och en halv. Jag sprang inte hela vägen heller, hade för mycket gåvila för att jag skulle vara nöjd. Men ja, jag borde ju vara nöjd eftersom jag kom ut. Är jag det? Nja, inte riktigt. Tidigare var jag lite sugen på att springa ett femkilometerslopp nu i maj men efter dagens runda är jag inte så säker.

Egentligen är det inte så konstigt att det gick uselt idag med tanke på hur mitt matintag har sett ut de senaste 24 timmarna. Jag förstår inte varför jag gör så mot min kropp och mot mig själv. Varför känner jag behovet att äta så mycket onyttiga saker? Varför räcker det inte bara med en onyttig sak, varför köper jag hem fler onyttiga saker som jag sen äter upp under alldeles för kort tid? Jag vet inte. Och varför kan jag inte bryta denna vana när jag väl kommit in i den igen? Eller jag vet ju att jag kan göra det, jag har ju gjort det flera gånger förr, men det är svårt. Året började så bra men nu…inte bra. Pratade med några om det på jobbet för ett tag sen och förklarade att jag brukar göra så här när jag inte mår så bra. Diskussionen kom direkt efter att vi pratat om att jag varit ledsen över något med pappa. De tyckte då att jag måste låta det ta tid, inte stressa, det löser sig – mitt ätande alltså. Men det här är ju något jag gjort hela livet, det försvinner inte av sig själv utan ett medvetet val av mig själv. Och hade det bara varit att välja att sluta så hade jag gjort det vid det här laget, måste ligga mer bakom och just nu kan jag inte uppbåda det som behövs. Jag vill, men viljan är för tillfället är för svag.

Så istället får jag vara nöjd med det jag faktiskt gör: springer (alldeles för sällan) och att jag börjat träna. För tillfället får det vara bra så, det andra får komma sen och förhoppningsvis kommer det snart. Kanske går det lite lättare efter månadens kur med Primolut-Nor är över, om inte annat så kanske kroppen slutar samla på sig vätska som gör att man känner sig som en uppsvälld boll…vilket i sin tur leder till att jag äter lite till bara därför.

Och om någon nu mot all förmodan undrar vad jag ätit det senaste dygnet så är det en hel påse finska kanelskorpor med Bregott på, en halvliter glass, tre kanelbullar, en påse Turkisk peppar, en påse ostbågar och en Naturdietshake när jag var till Ikea. Det här och endast det här har jag ätit, bara onyttigheter förutom den här. Och ja, jag skäms för att erkänna hur jag ätit. Men så här gör jag ibland och har gjort sedan jag flyttade hemifrån, när man bodde hemma var det inte lika lätt eftersom jag inte handlade själv men visst kunde jag äta en hel förpackning glass om det fanns hemma (nu pratar vi tvåliters BigPack).

Nr 99 av #blogg100.

Dålig dag

20130206-222502.jpg Jag blir så trött på min kropp som återigen tycker det är dags att blöda! Jag orkar inte, jag är så trött på det här och humöret sjönk rejält när jag förstod att det var dags igen. …samtidigt så kanske jag borde vara glad att jag fick 16 blödningsfria dagar.

Blodet och det faktum att jag hade en dålig eftermiddag på jobbet (var pass på sista operationen och fick springa som en galning) gjorde att jag var för trött och på för dåligt humör att orka laga mat när jag kom hem. Så vad åt jag? Fyra knäckemackor med bara Bregott på. Jo men det var ju bra, Maria, verkligen toppen. Det höll jag mig ju inte mätt på så det blev 40 gr tortillachips också. Och det var ju ännu bättre! Allt jag har kunnat tänka på ikväll har varit onyttigheter – chips, godis, gifflar! Inte ätit något av det dock, men det är allt jag tänkt på. Jobbigt.

Har nu i alla fall ordnat matlåda till i morgon och fredag, så snart blir det sängen. Hoppas på bättre humör i morgon och att jag kan hålla tankarna på annat än onyttiga saker.

Nr 15 av #blogg100.

%d bloggare gillar detta: