Kategori: om vardagen

Jag vet…

…att det borde ha varit sovdags för länge sedan, men jag är mig lik tyvärr. Sitter i sängen och funderar på tapetval och jag tror jag har bestämt mig. Det är nämligen dags för mig att få nya tapeter i hela lägenheten med start i morgon – underbart! De ringde på idag en kvart innan jag skulle till jobbet så jag har inte precis haft mycket tid på mig att bestämma vad jag vill ha för några. Och eftersom det kommer folk hit så har jag även varit tvungen att låta katterna hälsa på sin fd husse ett tag igen, så han fick lov att hämta mig när jag slutade jobba så att han kunde ta missarna.

Humöret har varit bättre idag och jag har känt mig lite som jag gjorde innan han bestämde sig för att det inte skulle bli något ”vi” av oss. Det var riktigt roligt på jobbet, som det oftast är. Har sagt det förr och säger det igen, jag trivs så himla bra!! Men jag har haft lite otur, först klämde jag tummen mellan en bår och en kant på väggen – aj. Sen så körde jag över min ena stortå med en annan bår – aj nummer 2. Och så slutligen drämde jag i min hand i en bänk – aj nummer 3.

Fast dagen började inte så kul eftersom det var dags att sätta in den eländiga spiralen och det var verkligen ingen rolig upplevelse, tårarna rann. Eftersom jag är så förbaskat snäll så fick en morskisstudent göra det och aj, det var verkligen inget kul. Sen fick hon inte in den så hennes handledare tog över och då gick det bättre. Känner inte alls av den nu men så har jag också tagit en Diklofenak på jobbet, innan dess hade jag djävulusisk mensvärk.

Det var inte smärtan som gjorde att tårarna rann utan det var mest alla känslor bakom. Får verkligen försöka se detta som en medicinsk hjälp så att jag inte ska blöda konstant, och inte se det så mycket som ett hinder för att inte bli med barn. För då känns det genast så meningslöst, jag kan ju inte få barn…som jag så ofta tänker. Barnlösheten har legat ganska nära ytan ett par dagar nu, inte minst för att jag tittat på Sjukhuset och lyssnat på den ena barnmorskans tankar om att det inte finns något större än att få barn och så vidare, och så vidare. Tack, jag har förstått att det är så, men jag KAN ju inte… *suck* Om spiraluslingen sitter inne alla år som den kan så kommer jag dessutom vara för gammal för IVF när den plockas ut…

Dags att sova, blir väckt tidigt i morgon/idag.

Kalla tår

Sitter och slöar i soffan och funderar på om jag ska dricka lite te eller om jag ska gå och lägga mig. Är trött och har en förkylning på väg och i morgon är det dags att jobba igen. En ledig dag är för lite, särskilt med tanke på hur måndagskvällen var, så jag ser verkligen fram emot min lediga helg. Har inte gjort allt jag hade planerat för dagen, men det struntar jag i – har helt enkelt inte orkat. Ingen promenad och ingen träning, inte bra men med en förkylning på gång så var det kanske klokt.

Konstigt det där med humöret. Förut mådde jag bättre än vad jag kan komma ihåg att jag någonsin gjort, sen mådde jag till och med ännu bättre ett tag på grund av honom. Och nu, mår jag som jag brukade innan detta år, inte riktigt glad och inte riktigt ledsen, men inte heller ”lagom”. Saker och ting roar mig inte för tillfället och jag sover länge igen. Känner igen tecknen, jag hänger på kanten och klamrar mig fast för att inte falla ner. Jag vägrar att falla, jag går helt enkelt inte med på det. Jag ska dit upp igen, jag bara ska det och jag vet att jag kan.

Fast kanske inte just nu, med eländet som pågår, en förkylning på gång och dessutom tankarna på spiralen som ska in i morgon. Egentligen vill jag inte, tycker inte om den preventiva sidan av den. Känns så onödigt liksom, jag kan ju ändå inte. Men jag behöver hormonerna för att inte lida av eländet i månader i sträck.

Så i morgon är det dags ändå…

Nattugglar igen

Klockan börjar även denna natt bli sen och jag är ännu inte i sleepingmode, men det kanske kommer snart. Helgen är över för denna gång och jag ser verkligen fram emot nästa då jag är ledig. Jag har inget emot att jobba helg, speciellt inte nu när det bara är katterna som väntar på mig när jag kommer hem. Ibland kan det bara vara skönt att faktiskt ha jobbet att gå till, istället för att känna sig mest ensam i världen eftersom man tror att alla andra har roligheter för sig medan man själv bara sitter hemma och deppar. Hittills i år har det inte känts så, men jag tror att risken hade varit stor om jag varit ledig denna helg.

Idag var det första dagen som det kändes motigt att gå till jobbet, det nya jobbet alltså. Jag var seg i morse och det blev ingen träning, vilket jag egentligen hade inplanerat. Fast nu känner jag att det var tur eftersom en förkylning börjar komma krypande, så därför blir det ingen träning i morgon (idag) heller. Humöret har inte varit på topp och hela kvällen på jobbet kändes tråkig… När kommer allt bli kul igen?

…och varför gör det helt plötsligt mer ont idag? Varför saknade jag honom mer just idag? När går det över? Trött på att känna så här och då har det bara gått en vecka nu, vill ha tillbaka den glädje och toppenhumör som jag hade innan jag träffade honom.

Men det kommer nog, så småningom.

Dags för min förkylda lekamen att få lite sömn, en kväll till på jobbet innan jag får vara ledig en dag.

Vaken

Jag vet, jag borde sova eftersom klockan är mycket, men vaken är jag och är inte heller så trött. När jag är själv så har jag så svårt att komma i säng i ”normal” tid, något som började på den tiden jag var tillsammans med exmannen. Kunde helt enkelt inte somna när inte han var hemma utan i stället så satt jag uppe så länge att jag var helt utmattade så jag somnade så fort jag la huvudet på kudden. Tyvärr är det där något jag fortsatt med, förutom att jag nu inte är helt utmattad då jag lägger mig. Kan jag sova dagen efter, om jag är ledig eller jobbar kväll, så blir klockan oftast mycket innan jag somnar. Men nu är jag ensam och den enda som blir lidande av mina nattvanor är jag…

Hade en bra lördagkväll på jobbet, hade det lugnt och skönt. Roliga människor som jobbade och jag trivs verkligen så bra. Tyvärr var humöret aldrig på topp och allt känns fortfarande tråkigt. Saknar verkligen hans mail och jag saknar att inte ha dem att se fram emot. Men det går ju över…snart hoppas jag.

Kanske dags att försöka sova lite nu, ska bara lyssna på musik lite till. Älskar Spotify!

Helgmorgons depp

Känner mig inte alls i form idag, typiskt apatiskt Miahumör, oftast förekommande på helger. Struntar i promenaden och tänker istället äta frukost och sen ta en lång härlig dusch. Det går snart över, det vet jag, men just nu känns allt så himla tråkigt igen. Kan inte få tankarna dit jag vill och jag kan ärligen erkänna att jag inte anstränger mig tillräckligt.

Men det ska bli kul att jobba, hoppas det är ett bra gäng som jobbar ikväll.

%d bloggare gillar detta: