Kategori: om vikten

Projekt Tjejklassiker 2014

För över en månad sedan så skrev jag kort om ett nytt projekt men efter det har det varit tyst på den fronten. Har haft en del planer på att stuva om här på bloggen men lust och ork har inte funnits, förhoppningsvis ska båda återkomma snart. Hur som helst, jag omstartade projektet den 22:a oktober eftersom en kortare förkylning fick mig att falla tillbaka i tröstätarträsket igen.

Så vad går då projektet ut på? Ja, jag avslöjar ju mig själv i rubriken på detta inlägg – jag ska göra Tjejklassikern nästa år. Helt galet egentligen, men jag tror på utmaningar och detta är verkligen en utmaning….jag som inte åkt skidor sedan jag var 12 och inte tycker om att cykla. Planen var från början att göra Tjejklassikern under 2015 men eftersom min syster vill cykla Tjejvättern under 2014 så valde jag att flytta fram allt ett år. Jag är nämligen ganska säker på att jag inte vill cykla Tjejvättern igen, men man ska aldrig säga aldrig.

Projektet är dock mer än bara de fyra lopp som ingår i Tjejklassikern, jag vill även få kroppen i bättre form. Visst, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har ett visst antal kilo som jag vill gå ner men jag försöker i huvudsak fokusera på att bli mer vältränad och få bättre kondition. Att bli snabbare när det kommer till löpning är andra mål som jag har.

Nu en månad in i projektet tänkte jag redovisa lite för hur det går, och det blir i siffror. Mitt kontrollbehov gör att jag inte kan komma ifrån att hålla koll på dem, ibland alldeles för mycket…

20131119-000842.jpg

Resultat månad 1:

Vikt: -2,5 kg
Mått: -17 cm (störst minskning på höft: -6 cm)
10k: 1,25,20 (-7,40)
8k: 1,08,43
5K: 35,33 (-4,24)

Förklaring till måtten: mäter byst, midja, höft, ”navelhöjd”, lår och överarm. Jag räknar lår och överarm gånger två eftersom man har två av dessa. När det kommer till mina rundor på 8 och 10 km så är dessa i det backiga eljusspåret som jag definitivt inte orkar springa hela vägen, vilket jag för övrigt inte skulle orka om de var på plan mark heller – tappade en hel del kondition efter förkylningen jag drog på mig i slutet av semestern. Tiderna i parantes är hur mycket jag förbättrat tiden på rundan under månadens gång. Rundan på 8 km har jag bara sprungit/gått en gång så därför ingen förbättrad tid.

Jag skäms

Jag kom ut och sprang idag, första gången sedan annandag påsk. Då skuttade och flög jag fram i nio kilometer, idag plågades jag i fem och en halv. Jag sprang inte hela vägen heller, hade för mycket gåvila för att jag skulle vara nöjd. Men ja, jag borde ju vara nöjd eftersom jag kom ut. Är jag det? Nja, inte riktigt. Tidigare var jag lite sugen på att springa ett femkilometerslopp nu i maj men efter dagens runda är jag inte så säker.

Egentligen är det inte så konstigt att det gick uselt idag med tanke på hur mitt matintag har sett ut de senaste 24 timmarna. Jag förstår inte varför jag gör så mot min kropp och mot mig själv. Varför känner jag behovet att äta så mycket onyttiga saker? Varför räcker det inte bara med en onyttig sak, varför köper jag hem fler onyttiga saker som jag sen äter upp under alldeles för kort tid? Jag vet inte. Och varför kan jag inte bryta denna vana när jag väl kommit in i den igen? Eller jag vet ju att jag kan göra det, jag har ju gjort det flera gånger förr, men det är svårt. Året började så bra men nu…inte bra. Pratade med några om det på jobbet för ett tag sen och förklarade att jag brukar göra så här när jag inte mår så bra. Diskussionen kom direkt efter att vi pratat om att jag varit ledsen över något med pappa. De tyckte då att jag måste låta det ta tid, inte stressa, det löser sig – mitt ätande alltså. Men det här är ju något jag gjort hela livet, det försvinner inte av sig själv utan ett medvetet val av mig själv. Och hade det bara varit att välja att sluta så hade jag gjort det vid det här laget, måste ligga mer bakom och just nu kan jag inte uppbåda det som behövs. Jag vill, men viljan är för tillfället är för svag.

Så istället får jag vara nöjd med det jag faktiskt gör: springer (alldeles för sällan) och att jag börjat träna. För tillfället får det vara bra så, det andra får komma sen och förhoppningsvis kommer det snart. Kanske går det lite lättare efter månadens kur med Primolut-Nor är över, om inte annat så kanske kroppen slutar samla på sig vätska som gör att man känner sig som en uppsvälld boll…vilket i sin tur leder till att jag äter lite till bara därför.

Och om någon nu mot all förmodan undrar vad jag ätit det senaste dygnet så är det en hel påse finska kanelskorpor med Bregott på, en halvliter glass, tre kanelbullar, en påse Turkisk peppar, en påse ostbågar och en Naturdietshake när jag var till Ikea. Det här och endast det här har jag ätit, bara onyttigheter förutom den här. Och ja, jag skäms för att erkänna hur jag ätit. Men så här gör jag ibland och har gjort sedan jag flyttade hemifrån, när man bodde hemma var det inte lika lätt eftersom jag inte handlade själv men visst kunde jag äta en hel förpackning glass om det fanns hemma (nu pratar vi tvåliters BigPack).

Nr 99 av #blogg100.

Tillbaka till planen – nu!

vikten

De senaste veckornas svacka har inte visat sig vara bra för min plan att komma i mål till årets slut. Jag har sagt det ett par dagar nu (veckor?) att jag verkligen måste skärpa mig, och det på en gång. Trots detta har jag fortsatt i samma stil, nästan ingen träning och jag har inte bokfört det jag ätit. Att jag dessutom köpt alldeles för mycket smågodis… Jag har inget att säga till mitt försvar.

Men jag vill ju det här! Jag vill komma i form, jag vill må bra i min kropp igen och jag vill kunna springa utan att mina knän tar stryk för att jag väger för mycket. Så varför har då motivationen sviktat så mycket den senaste tiden? Jag vet faktiskt inte men jag antar att mitt humör har något med saken att göra, fast å andra sidan kommer sötsuget oavsett om jag mår bra eller dåligt. Och sötsuget kämpar jag med dagligen, den senaste tiden har sötsuget vunnit. Dags att vända trenden, och det nu!

Nr 75 av #blogg100.

Den där vikten

Den förlamande tröttheten från igår håller i sig. Inte så konstigt kanske eftersom jag återigen har sovit dåligt och sedan var tvungen att gå upp alldeles för tidigt i morse. I morse var jag så trött att jag till och med glömde att ställa mig på vågen, första gången det hände sedan jag skaffade den (till och med när jag var sjuk så kravlade jag mig upp dagligen för att väga mig). Och ja, jag vet, man ska inte väga sig varje dag…det är bara siffror…mät dig istället…och allt det där som människor säger. Men nu är det så att jag väger mig dagligen, och det tänker jag fortsätta med så länge jag känner att jag vill det. Det här beteendet har jag haft i cirka 20 år, har inte vägt mig dagligen under denna tid men under långa perioder har jag gjort det. Och mer tänker jag inte säga om det, men det jag skulle säga var att jag än så länge klarar den viktplan jag satt upp för året. Saken är den att jag dock helt kommit från ”den rätta vägen” nu så om jag inte skärper mig så går det snart åt skogen med mina mål. För några veckor sedan var det dags att mäta sig, det gjordes aldrig. Inte heller har jag fört in min vikt från de senaste veckorna, en anledning till det är för att jag en av veckorna hade ett stort plus och då var det inte roligt längre. Så, ändring på detta måste komma snart, typ nu. I helgen är det jag som mäter mig på lördag och för in dessa siffror och vikter från de gångna veckorna, det vill säga skärpning angående det men framför allt skärpning när det kommer till mat och träning.

Men nu, förlamande trötthet, hoppas jag du kan få mig att sova ett par timmar innan det är återigen är dags för ett pass på jobbet. Sen är det helg och jag ska sova l ä n g e både lördag och söndag, så nåde den som väcker mig då!

Nr 72 av #blogg100.

En vecka av synd

Den rubriken låter mycket roligare än vad det verkligen har varit, för de som har varit här och läst de senaste dagarna vet att jag legat nerbäddad med feber sedan i tisdags. En vecka av synd, eller i alla fall fem dagar med denna inberäknad. Så vad menar jag? Idag är det lördag, lördagar har sedan nyår varit min vägningsdag. Trots att jag legat sjuk så var denna lördag inget undantag utan i morse ställde jag mig på vågen och jag var beredd på det jag skulle se. Ett plus, ett stort plus till och med. De här dagarna då jag har varit sjuk har jag vid två tillfällen gått och handlat, har kommit hem med helt fel saker. Förutom Pågens Kanelgifflar har jag nog köpt alla saker som jag brukar äta när jag tröstäter, det har varit ostbågar, kladdkaka, glass… Det ihop med att jag legat cirka 12000 steg under vad jag i vanliga fall brukar få ihop på min FitBit så – om vi säger så här, inte konstigt att det blev ett stort plus.

Jag mår inte bra av detta och jag blir så arg och besviken på mig själv när jag gör sådana här saker, de kommer så naturligt för mig. Det jag måste nu är att vända trenden igen, hur svårt det än kan vara så måste jag det. Har lovat mig, och pappa, att detta är gången då jag går i mål och inte ger upp efter bara några kilon. Så från och med i morgon är det jag som börjar skriva upp allt jag äter på Matdagboken igen. Röra på mig får vänta några dagar till eftersom jag ännu inte känner mig helt fri från febern.

Så skärp dig, Maria, du kan ju det här!

Nr 60 av #blogg100.

%d bloggare gillar detta: