Kategori: om träningen

Tio träningsveckor kvar innan det stora målet för detta år –  Stockholm marathon. Hjälp! Influensan, och tröttheten efter den, har verkligen gjort att jag hamnat på noll igen konditionsmässigt. Oerhört stressande på ett sätt men samtidigt vet jag att om jag håller mig till mitt träningsprogram så kommer det att gå. Det ska gå! Det finns liksom inga andra alternativ.

Träningen

Måndag: Vila
Tisdag: Löpning
Onsdag: Vila
Torsdag: Löpning
Fredag: Styrka
Lördag: Löpning
Söndag: Vila

Löpningen

Alla tre planerade pass blev av, kanske inte helt enligt planen eftersom min trötta kropp inte ville det. Men jag gjorde vad jag orkade efter förutsättningar och nu kan det bara bli bättre. Veckan avslutades med ett pass på 16 km i underbart solsken, och betänk då att jag inte är så förtjust att springa mitt på dagen. Visst, jag sprang inte hela vägen och det berodde mycket på att underlaget inte tillät det eftersom den runda jag hade sett ut var lite för snöslaskig för det. Men ändå 16 km, så långt har jag aldrig sprungit/gått förr. Skidor ja. Cykel ja. Men aldrig löpning.  Det går framåt! 🙂

Vikten

Vågen visade på minus denna vecka men jag är fortfarande på fel sida 80 kg. Nå väl, bara att kämpa vidare.

(Och med detta inlägg är jag äntligen i fatt med min veckorapportering, just nu pågår vecka 18.)

›› 32/100 #blogg100

 

Mitt knä krånglar fortfarande och min plan är att bara träna styrka till knät tillåter att jag börjar springa. Så vad händer?! Jo, jag blir sjuk, influensa. Blir hemma från jobbet i en vecka och är efter det så matt och trött att jag är helt färdig efter en dag på jobbet. Orkar knappt gå hem från jobbet och då har jag endast tio minuters gångväg hem.

Träningen

Måndag vecka 15: Styrka
Lördag vecka 16: Långsam promenad på cirka 6 km.

Vikten

Att vara sjuk och tycka synd om sig själv innebär att de gamla vanorna med onyttigheter frodas. Hur sjuk jag än är så stapplar jag iväg till en affär och handlar all min tröstmat och Pepsi Max. Hur bra är det? Dessa två veckor resulterar i att vikten åter är på fel sida 80-strecket, med över två kilo. 🙁

Hurra, jag är snart i kapp med min veckorapportering! 🙂

›› 31/100 #blogg100

Fortsätter med mina försenade veckorapporter, vecka 14 denna gång (är nu vecka 18). Detta är veckan efter Tjejvasan och jag känner av mitt höger knä som måste ha fått sig en smäll vid någon av de gånger jag ramlade under loppet. Det gör ont när jag böjer och jag vågar inte springa, ifall det skulle vara något helgalet med knät. Med mina medfödda knäfel så är jag van att det gör ont då och då, men detta är en smärta som jag inte känner igen. Väljer att vänta ut det och om det inte blir bättre övervägde jag till och med att någon ortoped på jobbet skulle få undersöka det.

Denna vecka upplever jag mitt första Vasaloppet på plats! Jag såg eliten gå i mål och sen var jag ner en sväng på kvällen och såg bland annat Rickard Olsson och Richard Herrey komma i mål. Såg även den sista deltagaren komma trött över mållinjen, så himla coolt och jag blev otroligt peppad inför min start i Öppet spår nästa år. 🙂

Träningen

Måndag: Vila
Tisdag: Vila
Onsdag: Vila
Torsdag: Styrka
Fredag: Långsam promenad på ca 7 km
Lördag: Styrka
Söndag: Promenad x2 till och från Vasaloppsmålet

Löpningen

Ingen löpning denna vecka, som sagt. 🙁

Vikten

Tjoho, för första gången är det en 7:a i början även på den officiella vägningsdagen! Känns otroligt bra efter att ha varit och harvat precis runt 80 kg en massa dagar, varit under 80 vissa dagar men så fort det blivit måndag haft en vikt på fel sida 80-strecket.

›› 30/100 #blogg100

Jag kom ut och sprang mitt pass idag, trots att både kropp och huvud skrek i protest.

Kroppen: Men vad gör du människa, varför tar du på dig löparkläderna?! Har du redan glömt att du stått på tre operationer idag och bara suttit ner på din lunch? Känner du inte hur trött jag är?! Va?

Huvudet: Vad gör du?! Missade du att det var full snöstorm när du gick hem från jobbet? Tänk så mycket skönare det blir att hoppa i myskläderna än att ge sig ut i ovädret och springa. Gör det istället, det är mycket bättre!

Men jag vann över både kropp och huvud, så vem som egentligen tog beslutet är ju svårt att säga. Ut kom jag hur som helst. Nej, det blev inte det planerade passet med lugn uppvärmningsjogg i två kilometer, följt av fyra kilometer ”snabbdistans” och sen en sista kilometer nedjogg. Istället blev det två lyktstolpar gång, två lyktstolpar snabbare jogg hela vägen för kroppen hade ju rätt, den var inte riktigt i form för att springa (åtminstone inte det planerade passet). Men vet du, det gör inget. Jag sprang/gick ändå sju kilometer och det, mina vänner, är mer än vad jag hade gjort om jag hade hoppat i mina myskläder och satt mig i fåtöljen med de trötta benen på en fotpall. 🙂

›› 26/100 #blogg100