Etikett: pepp

Vad hände med min ”pepp”?

Tröttheten består men ingen sjukdom har brutit ut. Tyvärr har jag nästan lust och säga för att det skulle vara så skönt att med gott samvete kunna ligga nerbäddad och glömma världen utanför. Fast egentligen vill jag inte bli sjuk för det finns få tillfällen då jag känner mig så ensam och eländig som när jag mår dåligt. Ingen som pysslar om en och vill man ha saker från affären får man pallra sig ut själv, hur dåligt man än mår.

Men ändå, just nu skulle jag bara vilja ligga i sängen eller på soffan hela dagarna. Min syster undrade om det var vårtrötthet och det kanske det är. Har aldrig upplevt det tidigare vad jag vill minnas och vet inte riktigt hur det borde kännas. Trött är jag, men är det ”vårtrötthet”? Vet bara att jag just nu är less på allt och inte har lust att göra något, och som ett extra plus på det – tröttheten.

Träningen har fått stå tillbaka denna vecka, eller nej, varför inte skriva som det är. Jag har inte haft någon lust (och ingen ork heller för den delen, men nu börjar det bli tröttsamt med detta tjat om trötthet). I tisdags hade jag tänkt träna efter mitt besök hos optikern. Så blev det inte utan jag åkte hem istället och åt ett rör Pringles. Men jo visst vad bra. Sen var planen att jag skulle ha tränat idag före jobbet. Gjorde jag det? Nej, självklart inte, jag tog sovmorgon istället. Jag har en dag till med träning inplanerad och det är på lördag då det är dags för intervaller. Kommer det bli så? Nja, chansen känns rätt liten just nu.

Så var är min pepp, den jag brukar känna själv? Vad är ”jag gör det ändå”-mentaliteten? Var tappade jag bort pepp och jag gör det ändå? Berätta gärna, för jag behöver den. Nu, typ genast. Var finns kraften att motstå alla dumheter som jag så gärna stoppar i mig? Borta den också. Två jobbarkompisar försökte peppa igång mig igen, bland annat genom att säga hur duktig jag är som faktiskt gör saker, att jag är modig som åker iväg själv på skidhelger, och så vidare, och så vidare. Jag ville bara ge dem en stor käftsmäll och be dem hålla tyst, men det gjorde jag förstås inte.

Nej, nu är jag trött på det här, trött och less. Nu vill jag bli pigg och på bra humör igen för detta är bara tråkigt för alla inblandade. Och alla inblandade är ju förstås bara jag… Ack du tragiska liv.

Och med den slutklämmen är det dags för sängen. Åh, den som ändå inte behövde gå upp i morgon!

›› 20/100 #blogg100

Så var det torsdag…

…och jag är egentligen på väg i säng, eller jag borde i alla fall vara på väg i säng. Men som vanligt, eller som oftast, så ligger jag i soffan med datorn i knät. Slösurfandes. Om jag ändå hade gjort något ”vettigt”. Men nej, slösurfandes.

Så hur var onsdagen? Bra. Haft en bra dag på jobbet med roliga människor, alltså jobbarkompisarna och då inte patienterna. Eller patienterna kan vara roliga de också, men det var inte så jag menade. En av mina peppkompisar jobbade, så vi peppade varandra, fast idag var det mest hon som behövde pepp för att inte gå och köpa en glass på lunchen. För mig går det hittills rätt bra och så SKA det fortsätta. Men bara rätt bra, för jag har ännu inte kommit igång med träningen. I morgon ska jag åter till optikern innan jobbet så då blir det ingen träning. Hade en liten ”repa” på mitt vänstra öga som de vill se att den har försvunnit innan jag får ut mina linser, så jag hoppas på att den har försvunnit.

För övrigt så har peppkompis Å väldiga bekymmer över vem vi ska hitta åt mig, hon är väldigt engagerad i det och nu har hon fått mina lista över specifikationer. 🙂

Men nu, sängen, bums.

10 veckor

Borde egentligen lägga ifrån mig datorn och sova, jobbar ju dag i morgon så klockan ringer okristligt tidigt. Tycker verkligen inte om att jobba dag efter en kvällstur och lägger sällan (läs aldrig) mitt schema så, men eftersom passen har flyttats hej vilt när man får tillbaka det så händer det då och då i alla fall. Trots en lugn kväll på jobbet (hade bara en patient när jag rappade till natten) så är jag trött och känner mig aningen sliten.

Men nu hade jag ju bestämt att jag skulle skriva lite om mina kommande tio veckor och viktminskningen. Idag ställde jag mig på vågen, trots att måndagar är min vanliga vägdag, och började således ett litet viktminsknings projekt på tio veckor. Varför just 10 veckor? Kan låta fånigt kanske, men jag ska åka på en 112-kryss och skulle då vilja vara smal och snygg (även om det sistnämnda kan bli omöjligt att få till). Och så är 10 veckor en bra tidsperiod känns det som, inte en hel evighet. Mitt mål är att gå ner 10 kg, vilket kan bli svårt då jag brukar gå ner 0.8 kg/vecka då jag sköter mig. Hur som helst, jag ska gör mitt bästa för att detta ska lyckas: jag ska äta rätt och träna 2-3 gånger/vecka (förutom promenader som ska tas varje dag).

Känns som jag har stått och stampat ett tag nu på ungefär samma vikt, jag behöver en liten morot för att verkligen ta tag i viktminskningen igen och den moroten får vara att känna mig smal när jag ska på kryssning. Det här SKA gå men jag behöver pepp från er, för jag vet hur lätt jag har att ta till onyttigheter när humöret sviker mig. Har några på jobbet som ska hjälpa mig med peppningen också, dels några som själva försöker gå ner i vikt (som jag självfallet ska göra mitt bästa för att peppa tillbaka) och dels några av de jobbarkompisar som jag står lite närmre.

Eftersom klockan nu har passerat midnatt så får detta räcka för ikväll. Ska försöka hinna med att lägga upp en vikttabell och förefoton i morgon. Men nu, sova.

%d bloggare gillar detta: