Jag jobbar ju som operationssjuksköterska, just där jag jobbar så innebär det att jag står upp nästan hela dagarna. Visst, vissa operationer tillåter att man sitter och då gör jag oftast det, jag sitter också när jag är klar med förberedelserna inför en operation men kirurgerna ännu inte dykt upp. Sen sitter jag också en del på min lunchrast, den är på 30 minuter. Men på det stora hela så står jag upp hela dagarna.
Som operationssjuksköterska står du inte alltid ergonomiskt. Jobbar du vid ett ståskrivbord har du bordet i lagom höjd för dig och du står rakt upp och ner, kanske har du det annorlunda men förhoppningsvis kan du bestämma själv hur du vill ha det. Som operationssjuksköterska är det inte du som bestämmer, det gör kirurgen. I optimala fall är patienten i bra höjd för mig, mina bord i lagom höjd och jag kan stå ”rakt upp och ner”. Oftast är dock inte kirurgerna inte i min längd vilket betyder att patienten oftast är för högt eller för lågt, oftast för högt. Och är patienten för högt måste mitt assbord där jag har en del av mina instrument (det bord jag drar över patientens ben) vara ännu högre. I dessa fall får jag stå på en pall, dessa pallar är ungefär 60×40 cm stora och är i varierande höjd beroende på hur högt jag behöver komma upp. Stå på en pall hade ju inte varit något problem om du kunde stå still och titta åt ett och samma håll hela tiden, men det gör jag ju sällan. Jag har bland annat ett bord till, ett instrumentbord som jag har vid min sida (se fjärde bilden på denna sida för exempel på hur det kan se ut) som gör att jag ibland måste trampa runt på min pall eller kliva ner för att nå saker. Sen måste jag ibland förflytta mig på pallen för att kunna hålla hakar, klippa trådar eller andra saker som gör att jag inte kan stå helst still. Jag kan få luta mig ganska långt åt sidan ibland. Så stå på en pall, nej det är inte speciellt bra.
Stå rakt upp och ner, det gör jag verkligen inte mycket av tiden. Ofta har jag en hand, eller två, i operationsområdet och är det då mer än en kirurg så blir det att jag får sträcka mig lite eller mycket. Ibland står man ”fast” med handen åt ena sidan, samtidigt som man ska ta saker med den andra handen från den andra sidan.
Oftast är det inget problem att stå upp hela dagen, på vilken sorts operationer det än här (korta, långa, krångliga, enkla, komplicerade etc). Och det är alltså inga problem alls, det är ju dessutom bara nyttigt att stå och jobba! Jag är pigg när jag går hem och orkar med att göra saker efter jobbet, som att gå ut och springa till exempel. Vissa dagar är jag helt ledbruten, har ont i fötter, ben och rygg. Jag haltar nästan när jag lämnar operationssalen.
Idag var jag helt slut när jag lämnade jobbet! Jag hade ont i fötterna, och då har jag nästan alltid samma skor och jag har inte ont varje dag. Jag hade ont i benen, och då har jag idag haft operationer då jag kunnat stå ”bra”. Även om jag har stått upp hela dagen och bara suttit på lunchen. Så trött.
Ingen logik alls. Så. Dagens planerade intervaller blev uppskjutna, till i morgon tror jag.
(Vill bara påpeka att jag tycker om mitt jobb och att jag inte ångrar en sekund att jag blev operationssjuksköterska. Däremot är det inte bara fördelar med att stå hela dagarna, så nu vet ni det.)
›› 70/100 #blogg100
