Etikett: dålig dag

Bara gnäll

Har de senaste dagarna varit nedstämd och inte alls varit på något bra humör. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som ”stör” men något är det, barnlösheten känns även lite tyngre och min motståndskraft mot bakverk (som funnits på jobbet) har nästan varit obefintligt. Det är ett evinnerligt tjat överallt just nu, om Mors dag. Överallt. Reklam. Tv. Mail. Det gör mig så trött. Ja, vi vet att det är Mors dag på helgen. Nej, vi behöver inte bli påminda om det överallt. Du ser, jag är verkligen grinig. Inte blir det bättre då av att man efter en rörig kväll på jobbet blir sittandes på ett tåg i snigelfart när man bara vill hem eftersom man vet att man i morgon måste upp tidigt. Jättekul, verkligen, jättekul.

Slut på gnäll och jag kryper ner under täcket.

›› 82/100 #blogg100

En sån där dag

Idag var en sån där dag då allt bara känns fel och det jag helst vill göra är att få lägga mig på soffan och bara glömma världen utanför. Idag var en sån där dag då det inte gick eftersom jag var tvungen att jobba. Kände det redan i morse hade huvudet sa ifrån, att humöret inte var där och allt jag ville göra (förutom att lägga mig på soffan och glömma världen) var att gråta. Men det gjorde jag inte.

Jag vet vad det beror på, jag har varit för aktiv den senaste tiden och inte haft någon dag då jag verkligen inte gjort något alls, de där dagarna jag behöver för att inte huvudet ska krascha rakt in i väggen. Men jag tycker jag hade ”ledig” tid i helgen, jag tyckte att jag hade tänkt på att planera in tid då jag verkligen bara kunde vara men tydligen så räckte den tiden inte till. Det fåniga är att jag knappt gjorde något i helgen men jag antar att föregående helg ihop med en tuff vecka på jobbet gjorde att jag behövde längre tids ”återhämtning”.

Nu har jag i morgon framför mig, en dag med jobb och träning, sen är jag ledig igen. Bara jag överlever morgondagen så kan jag spendera hela onsdagen med att inte göra något. Visserligen hade jag tänkt åka och klämma lite på den cykeln jag planerar att köpa, plus att inhandla material så jag kan göra min skidor redo för sommarförvaringen, men de sakerna får vänta. De är inte viktiga, det är viktigare att ge mig själv tid så att jag orkar….

Jag tycker inte om att befinna mig på gränsen till att braka ihop, att krascha. Jag vill inte göra det igen, har gjort det en gång och det var inte kul. Förra sommaren var jag på väg igen men lyckades vända om med hjälp av sömntabletter i någon vecka. Jag vill inte hamna där igen.

Så jag lyssnar på mig själv.

›› 3/100 #blogg100

På grund av din alkoholism

Det fanns många stunder då du var en usel pappa. På grund av din alkoholism.
Det fanns många stunder då jag var en usel dotter. På grund av din alkoholism.

Förlåt. Din förlåtelse kan jag aldrig få, men jag tror du hade bett om förlåtelse om du du kunnat.

Är hemma, städar. Något jag brukar göra när jag inte mår bra och just nu är jag i slutet av en kur av Primolut-Nor och med de hormonerna i kroppen mår jag sällan bra. Många tankar som kommer upp till ytan, som så många gånger sedan min födelsedag så tänker jag på pappa. Kan liksom inte låta bli, går i genom i tankarna många jobbiga stunder från min uppväxt (de vill säga de jag minns) och även jobbiga stunder från senare i livet. Bearbetar. Så många gånger jag varit förbannad, så många gånger jag varit förtvivlad och så många gånger jag önskat att jag haft andra föräldrar. Förlåt pappa, men så var det.

Men jag vet en sak, jag saknar dig. Förlåt pappa för att jag ibland var en sådan usel dotter.

Och annars då?

Just nu, hur är det just nu. Jo, det blev svart igen. Hopplöst. Längtar efter semestern som nu bara är några pass bort, kunna strunta i allt, inte behöva föreställa sig. Inte behöva vara glad för att det är vad alla förväntar sig av en. Är det hormonerna som pratar eller är det något annat? Det är nog en kombination för tillfället, hormonerna som alltid spökar och något annat som min hjärna inte kan släppa. Hormonerna hjälper med största sannolikhet till att göra det svarta ännu mer svart och tårarna fler. Igår grät jag mig själv till sömns vilket resulterade i att jag gått med en envis huvudvärk hela dagen. Och till sömns förresten, sov alldeles för oroligt och var vaken alldeles för många gånger för att jag skulle vara pigg när klockan ringde klockan fem. Sen flöt jobbet på och dagen gick som tur var snabbt, men inte ens att jag var mer på några snitt gjorde humöret bättre (något de i vanliga fall gör).

Så annars då, just nu – mörker. Måtte de vända snart.

Från hyfsad till dålig

Aj! Snubblade på morgonrundan. Glad ändå eftersom jag förbätt... on Twitpic En dag som inleds med att man går upp 6:30 efter endast fyra timmars sömn kan knappast kallas bra. Jag skulle ut och springa innan det blev för varmt, och rundan gick bra förutom att jag snubblade och skrapade upp knä och händer. Och trots att jag förbättrade min tid på 8 km med en minut och 31 sekunder så kommer dagen ändå bara upp i hyfsad…det var ju för varmt ute resten av dagen.

Så hur gick den från hyfsad till dålig? Jag har misstänkt ett tag att någon av mina katter tycker om att använda min dörrmatta som kattlåda och idag fick jag det bekräftat då ett par av mina skor luktade misstänkt. Så mina omplåstrade handflator slängde jag dörrmatta och skor i badkaret där jag la dem i blöt. Vattnet luktade inte mumma efter det om man säger så. När jag sen tömmer ur badkaret så märker jag att det är stopp i golvbrunnen, igen, och allt detta mumsiga vatten svämmar ut över hela badrumsgolvet. Toppen liksom. Eller inte.

Så med mina omplåstrade och ömma händer fick jag alltså rensa avlopp, något jag gjort alldeles för många gånger de senaste månaderna eftersom medicinen jag äter får mig att tappa fånigt stor mängd hår. Sen fick jag ta och skrubba badrumsgolvet som blivit härligt klibbigt av det mumsiga vattnet. Så från bra till dåligt var kanske fel uttryck, från hyfsad till skit kanske är mer passande.

Och så plåstrade om mina händer igen.

Jag vill bara gråta. Det jobbiga i det hela är att min ena misselissa inte är nöjd och inte mår bra. Och vad det beror på kan jag bara spekulera i men med största sannolikhet så beror det helt eller delvis på mig, som inte heller har mår/mått bra. Den här medicinen, Primolut-Nor, gör verkligen under för mitt humör och mitt välmående…åt helt fel håll om man säger så. Och självklart händer detta när jag är mitt inne i en kur, dag fem idag och det är just då som det brukar vara som värst. Visst, jag blöder inte konstant och det är ett stort plus. Ett riktigt stort plus. Men att jag mår uselt av dem och dessutom tappar så mycket hår är bieffekter jag helst av allt hade velat slippa.

Och allt detta för att jag ska ha kvar ett organ som ändå inte gjort och aldrig kommer göra någon nytta, min livmoder.

%d bloggare gillar detta: