Författare: Mia

Fyra av fyra!

Eftersom jag flyttar till en mindre lägenhet än den jag bor i nu så har jag roat mig med att sälja möbler på Blocket. Alla gånger tidigare jag har gjort det så har det varit problem på olika sätt, köpare som inte dyker upp och en himla massa prutande. Döm av min förvåning när det inte blev så denna gång! Det var inget krångel vid någon av de fyra försäljningar jag gjort, helt otroligt!

Idag sålde jag min gästsäng till en tjej, hon hade en kompis med sig som bärhjälp. Kompisen tyckte om min hallmattor och undrade var jag köpt dem. Jag sa att hon kunde få dem om det var ok med lite katthår. Först ville hon betala för dem men det gick jag inte med på. Hon blev så glad att jag fick en kram, kul att kunna göra någon glad! De där mattorna har jag ingenstans att ha i min nya lägenhet och jag har inte heller något förråd, så istället för att jag ska bli irriterad på att de tog upp plats i min klädkammare så var det perfekt att ge bort dem.

›› 79/100 #blogg100

The gift

 

Ja hopp, ett par träskor alltså. Men sa jag inte att min favoritfärg är lila? Fast så klart, på jobbet har jag ju sprungit runt med rosa träskor och rosa namnskylt och rosa korthållare…

Nu måste jag tydligen ta mig till Nusnäs också för att de ska skriva dit mitt namn på sidan också. När ska jag hinna det?! Va?!

Äsch, nu måste jag skutta runt lite. Har inte fyllt min träningcirkel idag.

›› 78/100 #blogg100

Bye bye

Sista dagen avklarad på gamla jobbet och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det. Många har frågat mig hur det känns att sluta och jag har delade känslor om det. En del av mig är så jäkla glad att dagen äntligen är här, att jag inte behöver gå tillbaka dit. En annan del av mig kommer sakna att gå dit, det var det bästa jobb jag haft men de senaste månaderna har det ju inte varit så. En sak är säker, jag kommer sakna alla underbara människor som finns där.

Idag när jag gick hem så var jag dock mest arg, och det blir jag fortfarande när jag tänker på det som gjorde mig upprörd. Men mer om det tänker jag inte skriva här, förutom att det gjorde det lättare att gå därifrån, istället tänker jag gå och lägga mig och njuta av att jag i morgon får sova hur länge jag vill.

›› 77/100 #blogg100

Varför gör jag alltid så?

Som jag skrev om igår så bakade jag biskvier till jobbet igår, idag gjorde jag några fler. Varför? Ja, de är goda och jag vill att det ska räcka åt alla. Men det var inte det jag skulle skriva om.

Det här med att de är goda betyder ju också att de är goda att äta här hemma. Jag har tagit fler än vad jag hade tänkt (fyra stycken blev det, till mitt försvar kan jag säga att de var lite misslyckade). Sen har det ju blivit lite choklad och daim över och hade jag varit perfekt hade jag ju slängt det. Men icke, det har stoppats i munnen.

Hade det bara varit det här hade det väl varit ok men nu är det ju mer. I helgen var jag i Uppsala och då blev det pizza när jag var ut med mina kursare. Sen när jag åkte hem blev det mat på Max. Ja hopp.

Och varför är detta ett problem? Ja men jag vill ju gå ner i vikt och har sedan början av april viktväktat och det har gått bra, riktigt bra till att börja med. Men sen började kroppen och hormonerna att krångla, vikten stod still någon vecka och gick upp ett par hekto en vecka. Det här gör inte under med min motivation, tanken som snurrar i huvudet är istället att det är ju inte någon idé att fortsätta eftersom det ändå inte fungerar.

Men det fungerar ju och jag vet att mina hormoner inte krånglar varje vecka. Trots detta faller jag in i samma gamla hjulspår som jag alltid gör när kroppen krånglar. Varför faller jag alltid i den fällan? Jag känner ju till den, jag borde således kunna undvika den? Så varför gör jag alltid så här? Varför?

En annan tanke jag har är att jag ändå kan fortsätta äta eftersom det ändå är ”kört”. Dumma mig, hallå – det ÄR inte kört. Och det vet jag ju!

Ja ja, bara att ta nya tag. För jag måste bli lättare, jag vill springa längre distanser och med den vikt jag har blir det för mycket påfrestning på mina knän och min dumma vänsterfot. Så ja, Maria, skärpning!

›› 76/100 #blogg100

Alternativ meditation

Jag slutar, som jag skrivit om tidigare, på mitt nuvarande jobb om ett par dagar (två pass kvar nu – hjälp!). En av narkossköterskorna har tjatat om Daimbiskvierna som jag gjorde till en  helg då vi arbetade tillsammans, enligt henne godare än biskvier man köper. I alla fall, eftersom jag slutar så tänkte jag att jag skulle passa på att bjuda på lite biskvier så blir hon glad.

Eftersom mitt jobb inte bara är den avdelning där jag jobbar utan även ytterligare en operationsavdelning plus en sterilcentral så vill jag ju inte bara ta med mig till en del av mina arbetskamrater…så det blir ju en del biskvier att göra om man säger så. Men vet du, det är faktiskt ganska meditativt att stå och fixa till de där. Det hade varit MYCKET enklare att bara slänga ihop någon sorts långpannekaka eller liknande men är man snäll så är man. (När jag slutade på mitt förra jobb gjorde jag till exempel Oreo Mud cake.)

Ja men då så, dags att göra det sista steget nu när de stått i kylen i lite över en timme. Dags att stoppa i ljudbok i öronen nu kanske, tror inte mina grannar uppskattar skönsång vid denna tidpunkt på dygnet.

›› 75/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: