Hoppfull.nu

Idag ska du boka en behandling som du vill genomgå, vad som helst bara det hjälper dig att rensa tankarna och slappna av fysiskt och inte minst mentalt.

I boken ges en del förslag och jag fastnade för något jag länge har velat prova, nämligen floating. Har inte bokat in någon behandling än, men jag ska. I can’t wait!!

Att göra något nytt betyder att du lär dig något – och inlärning ger sinnet
näring.

En dag att göra något jag aldrig har gjort tidigare för att se vad jag tycker om det och vad jag kan lära mig av det. Fem nya saker skulle göras, eller i alla fall planeras. Behövde inte vara dyra saker, kan vara enkla saker som man helt enkelt inte har gjort tidigare. När de väl är gjorda så ska jag fundera över hur det kändes.

En ny sak gjord: Intervallpass på löpbandet. Oj, oj, oj, vad jobbigt! Jag har alltid sagt att jag inte kan springa och skyllt på mina dåliga knän, sanningen är egentligen att min kondition inte har tillåtit det. Intervallpass på crosstrainern har aldrig varit ett problem, men att gå i snabbt tempo för att sedan springa var fjärde minut – det var jobbigt. Men på ett sätt ändå kul, jag klarade ju av det.

Andra nya saker att göra vid tillfälle: laga en fiskrätt (de ni, inte illa att en icke-fiskätare planerar något sådant), se ”Sagan om ringen”, gå ”hög-höjds-bana”. Den femte saken har jag inte ännu kommit på, förslag mottages gärna.

Den 13:e uppgiften utfördes faktiskt dag 14, det var en dag då jag skulle fylla mitt liv med kreativitet. Eller i alla fall, göra alla de sakar som jag gör i normala fall annorlunda. Inte helt lätt kan jag meddela, eftersom man oftast har autopiloten på. Hur som helst, en del saker gjorde jag annorlunda men inte allt, för det fungerar ju inte riktigt att ta de friskaste patienterna först.

Min dag: Morgonen – gick upp på fel sida av sängen. Åt frukost före jag duschade. För att inte tala om att jag gick upp tidigare (!). Gick in på jobbet genom en annan dörr. Satte mig på en stol inne på lilla personalrummet (i stället för soffan).

Eftermiddag/kväll – gick en annan väg ner till omklädningsrummet. Gick en annan väg till gymmet. Körde intervallpasset på löpbandet (i stället för på crosstrainern, och jag överlevde). Steg på bussen vid en annan hållplats. Satt på fel sida av bussen. Duschade innan jag åt middag. Tittade inte på tv. Åkte hem till en kompis. Var ”jourhavande kram”, brukar vara tvärt om. Sov inte i min säng (vilket inte är så spännande som det låter, sov på en soffa).

Inte helt lätt att ändra på saker som man i vanliga fall gör utan att tänka sig för. Missade en hel del som jag kom på i efterhand, men men…

Dag 11 skulle jag bereda lite plats i hjärnan, rensa bort det negativa och låta det positiva ta dess plats. Första steget var att skriva ner alla de situationer som, med tillhörande känslor, som

• jag ständigt tänker på men som jag vet att jag inte kan göra något åt
• jag tror att jag kanske kan förändra men inte kan se hur
• jag vet att jag förändra men inte haft tid/mod/lust att ta tag i.

Sen skulle jag ta en situation i taget och skriva ett brev till personen i fråga, sen fick jag bestämma vad jag skulle göra med brevet: om jag skulle skicka det, bränna det eller förvara det på en säker plats.

Detta var en uppgift som jag gjorde på papper, i min ”dagbok” eller vad man nu ska kalla den. Inte lätt. De som jag skrev brev till var i alla fall mig själv, mina föräldrar, min exman, min framtida kärlek (om jag nu någonsin träffar en sådan igen). Brev som jag väljer att inte skicka utan som jag förvarar utan att någon av mottagarna får läsa (förutom brevet till mig dock för det har jag ju läst).

Lärdomen av denna uppgift var att jag skulle lära mig att försöka säga saker med detsamma i stället för att de ska ligga och gro i mitt huvud.

Uppfattar dina vänner dig på samma sätt som du själv gör? Uppfattar de dina förtjänster? Uppfattar de dig som en positiv person eller verkar det som du visar dem dina mer negativa sidor?

Idag skulle jag ta reda på hur andra uppfattar mig och jämföra det med hur jag själv uppfattar mig. Jag fick välja mellan några frågor och jag skulle först besvara dem själv, sen skulle tre-fyra vänner besvara dem också. De vänner jag valde ut var min fd jobbarkompis C, den fd hussen och Maria.

Fråga 1: Om jag var en färg, vilken färg skulle det vara?
Mitt svar: Grå – för att det är en blandning av vitt och svart, ibland är jag glad och ibland ledsen.
Mina vänner svarade: Rosa – för att jag är mjuk, snäll och lite barnslig. Röd – för jag är varm. Blå – för att jag är lugn.

Fråga 2: Om jag var en årstid, vilken skulle jag vara?
Mitt svar: Höst – för att jag är tråkig.
Mina vänner svarade: Vår – för att jag är inte för kall och inte för varm. Vinter – för jag tycker om att mysa och längdskidor. Höst – för jag tar stilla promenader.

Fråga 3: Om jag var en bil, vilken modell skulle jag vara?
Mitt svar: Volvo – pålitlig (även om jag inte direkt är någon Volvoälskare).
Mina vänners svar: Cab av något slag – för att jag tycker om när det är lite bekvämt. Sportbil – för att jag är i farten. En bil som är sportigare på insidan än vad den ger sken av från utsidan – för att jag är mer än vad som avslöjas vid första anblicken.

Mina svar skiljer sig mycket från de svar som jag själv givit. Jag tenderar att se mig själv som en tråkig och deppig person – inget nytt. Men det är inte så jag uppfattas av andra, inte det heller någon nyhet. Jag vet att jag har en felaktig självbild och jag jobbar på att förändra den. Att jag skulle vara deppig till exempel, är något som har hängt med enda sedan jag var liten. Fast nu är jag ju oftast glad men skulle någon be mig att beskriva mig själv så skulle jag säga deppig. Varför egentligen? Jag förstår inte, varför hänger det kvar. Visst, jag är deppig emellanåt, kanske mer än andra men definitivt mycket mindre än när jag var yngre.