Tagg: skador

Det här med vikten

Att bryta ett lopp det tog verkligen hårt på mig! Jag vet att jag skrivit om det tidigare men det är verkligen något som påverkat mig, jag har aldrig brutit något tidigare. Jag bröt loppet på grund av att jag fick ont i mitt vänstra knä på ett ställe där jag inte brukar ha ont, det gick helt enkelt inte att springa. Med medfödda knäfel och med operationer av båda knäna (två gånger på det vänstra) så är det inte helt optimalt att springa kan man tycka, speciellt inte med en övervikt som pendlat mellan 20-25 kg.

Jag är van att ha ont i mina knän men den här smärtan som kom i och med Prag halvmaraton var en ny och det gjorde mig lite rädd. Skulle jag inte kunna fortsätta att springa nu? Och då menar jag inte just då den dagen, då när jag bröt, utan jag menade för all framtid. Jag tycker ju om att springa! Mina tankar snurrade och den fastnade hela tiden på det här med min övervikt och den belastning den har på mina knän vid just löpning. Jag har länge varit inställd på att jag måste gå ner i vikt och helgen i Prag pratade jag om det med en av mina löpartjejer. Hon har viktväktat och tyckte helt klart att jag skulle hoppa på det igen. Jag var med i Viktväktarna runt 2001-2002 (tror jag) och gick ner ca 23 kg, jag vet att det fungerar. Jag hade dock reservationer angående deras app som jag upplevde som inte så bra när jag testade för några år sedan, men jag valde att bli onlinemedlem ändå. (Deras app har för övrigt blivit mycket bättre.)

Så. Den första april valde jag att starta och det har gått bra. Ok, jag har inte räknat points under de mest hektiska flyttstöksveckorna men jag har ändå lyckats gå ner i vikt. Jag väger mig på måndagar och i måndags när jag vägde mig efter ett par veckors uppehåll visade vågen ett sammanlagt minus på 7,2 kg! Det känns som mina knän kommer att tacka mig på lördag när de på lördag ska bära mig 41 195 meter.

›› 92/100 #blogg100

Historien om min fot fortsätter

Jaha ja, en doktor klämde på min fot igår och en annan klämde på min fot idag. Var på röntgen igår men vet inte vad bilderna visade men ingen av doktorerna tror på stressfraktur i alla fall. Dagens doktor, som var den som jag ville skulle kolla på min fot, säger att det är en inflammation i en led. Han klämde precis där det gör ont och det var verkligen ingen trevlig upplevelse, det gjorde rejält ont. För övrig så har min fot varit bättre idag och jag har (nästan) kunnat att gå utan att halta. Jag vill springa maran men ingen av doktorerna tycker att jag ska göra det. Men jag vill. Och foten börjar ju bli bättre.

Hur som helst, behandlingsplanen är en kortisonspruta i den inflammerade leden. Får se om den hinns med i morgon.

›› 68/100 #blogg100

Mellandag

Vet inte om det blev så mycket ljusare idag men min fot är i alla fall röntgad. Vet inte vad röntgen visade än men förhoppningsvis får jag veta det i morgon, enligt den doktor som skrev röntgenremissen tror inte den kommer visa något. Ja ja…

Annars då? Gräslig huvudvärk, har sovit på soffan flera timmar i kväll men är ändå trött. Alla mina planer för vad som skulle göras idag får vänta till i morgon, eller helgen. Lite mörkt fortfarande, som tur var har jag bra arbetskamrater som gör livet lite ljusare.

›› 67/100 #blogg100

En mening med allt?

Min fot, ja vad ska man säga. Jag har mer eller mindre bestämt att det inte blir något marathon för mig och den tanken är jobbig och gör mig riktigt ledsen. Berättade det för en jobbarkompis igår och jag höll på att börja gråta. Och alla säger till mig att det finns en mening med allt, att det kommer fler lopp och så vidare. Men det är ingen tröst, jag hade ju riktat in mig på det här loppet och tränat för det sedan i december. Nej, trist är vad det är.

Skrev igår om att jag misstänker en stressfraktur i foten, hade ett lugnt pass på jobbet igår och roade mig med att låta en av mina jobbarkompisar agera fot(o)modell och visa vilket ben jag menar. 🙂

IMG_7840

›› 65/100 #blogg100

Inget Stockholm marathon för mig?

En fundering som ständigt rör sig i mitt huvud är om jag måste ge upp tanken på att springa ett marathon i år. Min fot känns bättre en dag för att dagen efter göra mer ont igen. Börjar mer och mer tro att jag dragit på mig en stressfraktur på metarsale V, har klämt och känt på foten och till slut kommit fram att det är typ där smärtan utgår ifrån. Det gör nämligen ont på en hel del olika ställen när jag belastar foten, som fotled och häl emellanåt. Jag har googlat (ja, trots att jag jobbar med ortopeder så googlar jag skador) och det mesta tyder på att det är just en stressfraktur så nu har jag slutat äta Voltaren eftersom det ska hämma läkning. Jag tog Alvedon igår men tyckte inte det hjälpte någonting.

Min plan är att försöka springa några steg i morgon och fungerar det inte så får jag antingen ringa vårdcentralen, eller hoppa på någon av doktorerna på jobbet, för att få ett läkarintyg så jag kan få pengar tillbaka på anmälningsavgiften (det är ju inte precis billigt att springa Stockholm marathon). Jag har sagt att om jag så ska krypa i mål så ska jag ta mig över mållinjen, men börjar så smått inse att jag faktiskt inte kan springa alls. Och om jag ska krypa hela vägen så kommer målet att stängas innan jag kommer fram. 🙁

Skitfot!

›› 64/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: