…standing in front of a boy, asking him to love her.
När huvudet är dumt får hjärtat lida.
Etikett: hjärtesorg
Dumma jag
Vet inte varför han åter igen figurerar så ofta i mitt huvud igen, men han gör det och jag blir ledsen. Tårar rinner av besvikelse och av ilska för att jag är så duktig att ”leva” i det förflutna. Att tänka på saker och ting som jag ändå inte kan göra något åt, saker som inte går att förändra. Min exman anklagade mig ofta för att leva i det förflutna, att inte kunna släppa de dåliga saker som jag genomlevt som barn och ungdom. Jag vet att han hade rätt, som han hade när det gällde det mesta.
Det är inte exmannen som bråkar runt i mitt huvud nu, utan han som jag föll för förra året. Jag förstår inte hur det fortfarande kan göra så ont, vi träffades ju så kort tid. Jag borde vara över honom.
Men det är jag inte.
Vad spelar det för roll
En ställer den oundvikliga frågan och en annan tycker vi ska gå på buggkurs ihop. Men vad spelar det för roll när det fortfarande gör ont när jag tänker på honom?
Tisdagen snart över
Har klarat mig i genom hela dagen utan några tårar, är faktiskt ganska stolt över mig själv. Försöker att inte låta tankarna vandra till honom, försöker vara positiv. Men det är svårt just nu, livet känns helt plötsligt så förbaskat tråkigt. Inga mail från honom att se fram emot, ingen att längta efter att träffa. *suck* Känner mig så ensam…
Hur som helst, tisdagen har varit ganska bra. Vaknade relativt tidigt och kunde inte somna om, låg och vred och vände mig ett bra tag innan jag slutligen valde att gå upp. Sen slappande i nattlinnet framför teven, tog ut missarna, systermöte på gamla jobbet, samtal med gamla chefen (har sagt upp mig nu!! *hurra*), fika med fd jobbarkompis C…
…sen kom jag hem och allt var tråkigt igen. Måste rycka upp mig!!
Det var i alla fall trevligt träffa mina gamla jobbarkompisar, saknar ju de flesta av dem. Hela bowlinggänget var där och I fick mina tider så de kan boka in en kväll snart igen. De vet inget om de senaste händelserna och jag tror inte att de tänkte på att jag var dämpad, jag känner mig dämpad i alla fall. De tyckte jag såg glad ut och verkade må bra, tyckte att jag gått ner i vikt (vilket jag suger åt mig). Och egentligen mår jag ju fortfarande bra, om man jämför med hur jag har mått. C fick veta i alla fall, behövde prata kände jag.
Avslutar med en favorit, tycker den är så fin:
Trött
Sov cirka två-tre timmar i natt innan mobilen ringde och tyckte att det var dags att gå upp. Varit trött på jobbet hela dagen och haft en del att göra, men inte allt för mycket som tur var. Väl hemma från jobbet så gav jag mig ut och cyklade en timme, blev en och en halv mil varav en stor del i motvind. Skönt var det hur som helst att komma ut. …och sen blev det kebab.
Sen tittade jag på Sjukhuset och somnade på soffan, vaknade för tio minuter sedan. Känner mig aningen slutkörd och funderar faktiskt på att gå och lägga mig. Blev ingen mer tröstätning här, men jag har glass i frysen….och så bullar, Pringles och lite godis – inte bra. Men jag tror inte att det blir något mer i kväll, får ta det på mina lediga dagar, för nu blir det sängen. Måste sova.
Inte så mycket tårar idag, men det känns tungt, så tungt. Livet känns så tråkigt helt plötsligt. Varför skulle det bara finnas intresse från min sida, varför kunde han inte finna den ”rätta känslan” när jag kunde det, varför dög jag inte? Så många frågor men inga svar. Så därför nervärderar jag mig mer…
Fast en glädjande nyhet kan jag komma med, vågen var snäll i morse.