Somnade visst i soffan och vips så var klockan kvart över ett – hur gick det till?!
Angående fikadejten så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Eller jo. Det vet jag. Tack, men nej tack. Det blir inte några danskurser med denna kille. Ser inte hur det skulle gå till eftersom han inte kunde titta på mig utan att bli illröd och börja stamma. Eller så illa kanske det inte var, men blyg och nervös var han definitivt. Det rimmar lite illa från den självsäkra bilden han målat upp av sig själv via de mail han skrivit. Jag påtalade redan efter det första att det kändes som han inte var ärlig, vilket han dock påstod att han var. Och jag tror säkert han tror på allt det han skrivit. Förresten hann han klämma ur sig en kommentar om allt han kunde och hur duktig han var på allt innan min buss gick.
Så dejten var inte lyckad, kände tidigt att den inte skulle bli det men jag genomled trots detta en timme och en kvart med honom. Usch, vad elak jag är. Men känns det inte rätt så känns det inte rätt.
Det positiva med lördagen var att jag träffade min gamla vän P på bussen till stan, första gången jag träffat honom sen jag flyttade (han bor i grannhuset). Det fick mig att tänka på gamla (goda) tider då han och jag umgicks, den tiden jag träffade exmannen bland annat. Så ikväll har jag snokat och luskat fram att exmannen lämnat landet mer söderut i Europa och nu mera bor i en stad i USA som jag alltid velat besöka. Åter igen sörjer jag hur vår relation blivit, eller blivit – vi har ingen kontakt alls. Snart 3 år sen sista mailet från hans sida…
Men nu sängen. Trots att jag sovit hela kvällen kommer jag somna så fort jag lägger huvudet på kudden. Förkylningen tär på krafterna, har dessutom varit småfebrig hela dagen. 🙁
