Snart har jag äntligen iPhone i min hand igen, hur trevligt ska inte det bli. Förhandsbokning gjord idag. Längtar.

Vaknade med huvudvärk, aldrig kul. Dessutom hade jag en underlig dröm där jag bland annat var tempelriddare och sålde hus. Dåligt humör och trött, vilken underbar start på dagen. Hade i alla fall ett trevligt mail i inboxen så jag loggade genast in på banken.

Handpenning (minus mäklararvode) insatt på kontot.

Självklart tittar jag på programmet (och likaså Drömmen om ett barn på Tv3) och jag har mycket åsikter om det som jag inte orkar gå in på nu. Men en sak vill jag i alla fall skriva, jag blir fruktansvärt provocerad av kvinnan som redan har sex barn och som nu åkt till Riga för att göra embryotransfer. Och visst, det är hennes embryon och hennes rätt, men jag blir ändå provocerad. Och mer tänker jag inte skriva om det utan nu ska jag se istället se ett avsnitt av Den som dräper.

Den här jäkla kursen får mig att vilja strunta i studierna helt och fortsätta att ”bara” vara grundutbildad sjuksköterska. Varför ska man egentligen vara specialistsjuksköterska? Jag bara undrar, vad är det för dum idé jag fått egentligen?

Promenad med shopping i sikte. Och genomblöta fötter eftersom tygskor inte är det perfekta valet i regn men inga andra fanns att ta. Du ser, jag var ju tvungen att köpa skor.

Obligatorisk seminarium nummer 2 pågår just nu, började i morse vid 08 och håller på till i morgon kl 18. Och jag har inte gjort ett enda inlägg, dels för att det är så himla tråkigt så att jag har svårt att motivera mig till det och dels för att jag faktiskt inte vet vad jag ska skriva. Ingen aning what so ever, och det känns ju bra. Eller inte.

Jag har istället roat mig med att sova länge för att sedan gå upp och surfa hejdlöst på helt ointressanta saker och dessutom spela lite HotShot på Facebook. Till sist lyckades jag ta mig in i duschen där jag sedan förfasade mig över den stora mängd hår jag tappar, kommer snart inte ha något kvar. Och det är så klart de förbannade hormonerna som gör det, de där förbannade hormonerna som frisläpps varje timme från en liten j*kla plastbit jag har i mig.

Nu när jag ändå är inne på den lilla plastbiten så kan jag ju lika gärna ge en lite uppdatering över vad som har hänt på den fronten, eländet alltså. Senaste gången jag skrev något om det var på dag 111 och det hann ticka upp till dag 144 innan jag slutade blöda. Slog mitt gamla rekord på 68 med alldeles för mycket, men när man har en djup ovilja i sig att gå till gyn eftersom man var där alldeles för många gånger under de tunga åren så tar det tid innan man väl tar upp telefonen och ringer och bokar en tid. Kommer inte ihåg vilken dag jag var på när jag till insåg att minipiller inte skulle få mig att sluta blöda, i alla fall ringde jag och tänkte få dem att försöka skriva ut ett recept på Primolut-Nor som jag ätit många gånger förut och som alltid får mig att sluta blöda. Men riktigt så lätt var det ju inte eftersom den doktor jag besökt senast hade slutat, trött jag blir på hattifnattdoktorer både privat och på jobbet. Så jag var tvungen att komma in på ett återbesök för att ”diskutera min behandling”.

Och vilken diskussion det visade sig bli, ”antingen så äter du p-piller, vilket du säger att du inte mår bra av och därför inte kan rekommendera. Eller så får du en hormonspiral. Några andra behandlingsalternativ har vi inte.” Jaha, det var bara att välja mellan pest eller kolera. P-piller vill jag verkligen inte äta igen eftersom det verkligen får mig att må dåligt, humöret blir uselt och jobbiga känslor om barnlösheten är ständigt närvarande. Hormonspiral testade jag en gång 2009 då jag blödde ut den inom två månader och en sådan ville jag heller inte ha igen. Men så blev det, efter en 10-dagars kur Primolut-Nor under vilken jag blödde hela tiden, något som jag inte brukar göra, så kom det några dagar då jag blödde rejält och hade mensvärken från helvetet. Sen var det dags att stoppa in plastbiten, något som gick smidigare än förra gången. Så nu sitter den där, känner av lite värk ibland vilket får mig att fundera på om den är på väg ut genom livmorderväggen (som den gjort hos min syster en gång). Humöret har hållit sig stabilt eftersom hormonerna inte kommer lika mycket ut i blodbanan när det administreras lokalt.

Men jag vill inte ha den där, jag vill verkligen inte. Så är det bara. Jag. Vill. Inte. Men sitter där gör den och nu kan jag bara hoppas att den inte far ut av sig själv denna gång utan den stannar tills den dag då jag bestämmer mig för att den ska ut.

Blev långt det där. Och jag som skulle plugga. Hoppsan. Kanske bäst att ge sig på frågorna. Ska bara…

[Edit] Nu när jag tänker efter, och tittar efter, så har jag ju faktiskt skrivit om den eländiga plastbiten och gynbesöket.

Varför är det så lätt för vissa när andra kämpar men aldrig lyckas?

Andra dagen med halsont och feber och regn utanför fönstret. Halvligger i soffan och blir stressad över alla saker jag borde göra istället, som städa, plocka undan lite saker inför fotografering och plugga. Sy upp gardiner skulle jag behöva göra också, fast jag funderar på att ta den lata vägen och använda sådana där fållband eller vad de kan heta.

Stör mig på att jag fortfarande inte har slutat blöda helt, dag 116 nu!? Dessutom dag 6 med PrimolutNor och jag har inte slutat blöda!!! Blir galen på min kropp.

Rolig dag, verkligen. Hemma vid 7:20. Några minuter senare piper telefonen för andra dagen i rad och säger att älskling har landat. Men det har han ju inte. Inte idag heller. Går och lägger mig utan frukost. Sover kanske lite men ligger mest och vrider och vänder mig. Mardrömmar när jag väl sover. Går upp vid 16:10 och går direkt in i duschen. Klär på mig. Lägger mig i fosterställning i sängen. Till 19:30. Upp. Tar den jäkla tabletten. Kokar ägg att ta med till jobbet.

Yay, söndag liksom.

Och hela dagen har tårarna runnit från och till. Och blodet. Glöm för all del inte bort blodet. Snart ska jag ta min cykel och bege mig till sjukhuset för 10 underbara timmar till denna helg. Jag förstår inte hur jag ska orka.

Jag är slut. Mentalt. Kroppsligt. Jag är slut. Jag orkar inte.

Jag orkar inte längre….

Har roat mig med att räkna lite på eländet ikväll och hur man nu väljer att se på det så är det ju rätt munternt. Men nja, kan nog inte påstå det men när det kommer till siffrorna så är det ju lite festligt, man förstår eländet lite bättre. För övrigt är jag otroligt trött nu på att alltid se blod…

Men i alla fall, idag är det dag 111 med blödningar. Jag har sedan 28/4 haft endast fyra blödningsfria dagar. Idag är det den 246:e dagen av året, jag har haft blödningar 172 dagar i år. Cirka 70% vilket man kan jämföra med de som har regelbundna cykler på 28 dagar och blöder 5-6 dagar varje gång, de har blödigt i 16-20% av årets dagar. Jag alltså i ca 70%.

Jag säger det igen, jag har blödigt 70 % av det här året. Helt sjukt!

Man kan också se det så här, om du har börjat blöda idag och ska komma upp till 111 dagar – då kommer du blöda till den 23:e december. Dagen före julafton liksom.

Teckenförklaring: o = spotting, x-xxx = blödning från normalt till mycket.