I morgon är det tenta i kursen vetenskaplig teori och metod, inte kul alls. En av de två artiklarna ska avhandlas så därför ska jag nu ta ett bad så jag inte kan smita ifrån dem.

Det var summan som jag spenderade igår, fast inte på skorna även om det var rätt dyra de med. 71 440 kr var så mycket jag hade kvar på lånet som pappa tog åt mig för att jag skulle ha råd med handpenningen på lägenheten, så skönt att betala tillbaka det!

Och skorna var jag tvungen att köpa eftersom de fina jag köpt tidigare gick sönder efter cirka en och halv vecka efter jag köpt dem. De nya har har blixtlås baktill precis som de som gick sönder, med den stora skillnaden att det bara är för dekoration och har ett ”riktigt” på sidan av foten.

Mina Vimmerbytöser ska vara med överallt! Är jättenöjd att jag hittade nästan exakt likadana skor för jag tyckte verkligen om modellen. En nackdel med dessa är att klacken är lite smalare men eftersom de är hårda så borde de inte bli några problem med mina vingelfötter. Kängorna jag köpte förra året har för mjuk sula på klacken och jag vet inte hur många gånger jag trampat snett med dem.

Mycket bra saker händer i mitt liv just nu… Min lägenhet är såld och jag slipper snart detta hattande mellan två hem, får bo med min älskling på heltid. Jag har 10 pass kvar på mitt jobb, ett jobb som trots underbara arbetskamrater inte är någon utmaning. Var på intervju i torsdags för ett extrajobb och gick därifrån med 4 intropass inbokade. Min älskade iPhone 4S och jag håller precis på att lära känna varandra, känns underbart.

Men trots allt detta, alla bra saker i mitt liv, så är det inte bra. Den ständigt närvarande sorgen och längtan gör sig påmind hela tiden. Jag känner en stress som jag inte vet vad den beror på. Tårarna är nära konstant. Och som ett extra plus är jag så arg på min far så jag bara vill skrika, vilket jag också har gjort åt honom…och han kommer inte ens ihåg det och säger att det inte är sant. Men visst kära far, jag ringde och skällde på någon annan, för det är ju jag som har svårt med minnet. Jo visst.

Men nu lite att äta.

Jaha ja, så var helgen igen över – tiden går så fort. Gjort lite saker i helgen, mer än vanligt. Bland annat så tittade vi i fredags förbi Ajours aw och mini-releasefest innan vi gick och åt sushi. Sedan tillbringade jag lördagskvällen med gamla klasskamrater från högstadiet eftersom det i år var 20 år sedan vi gick ut 9:an. Kul kväll fastän vi var ovanligt få som kom, vi har haft regelbundna återträffar sedan 9:an och vi brukar vara fler. Sov sedan hemma hos min syster som snällt kom och hämtade mig.

Och idag kom min underbare pojkvän och hämtade mig och sen åkte vi hem och donade lite och åt sedan gott. Mys!! Nu sitter jag här för att jag inte kan gå och lägga mig än och P sover eftersom han måste upp alldeles för tidigt för att starta sin vecka.

Måste avsluta med några rader jag tydligen författat när jag gick i högstadiet, även om jag inte har något minne av det idag. Har för mig att vi gjorde uppgiften efter att ha läst Strindbergs Ett halvt ark papper fast vi skulle skriva om någon fläck eller något annat vi hittade. På återträffen hade vi detta som bordsplacering, vi skulle hitta det vi skrivit för att veta var vi skulle sitta.

Jag la in den sista lådan i flyttbilen och stod kvar tills bilen åkt iväg. När jag inte längre såg den, vände jag mig om, öppnade dörren och gick upp för alla trappor. När jag kom upp till lägenheten stod jag bara och tittade mig omkring. Jag in i köket. Mina ögon fastnade hacket i golvet bredvid spisen. Hacket blev till när jag en gång tappade en kastrull med kokande vatten på golvet. Allt det varma vattnet hade kommit över mina fötter. Jag hade fått åka till sjukhuset med skållade fötter. Det var länge sedan. Jag gick ut ur köket och ut ur lägenheten, låste dörren och gick.

Som sagt, kan verkligen inte minnas att jag skrivit detta och jag hittade definitivt inte var jag skulle sitta. En otroligt kul kväll blev det och jag ser fram emot nästa om fem år. Nu dags att krypa ner till min kärlek.

Snart har jag äntligen iPhone i min hand igen, hur trevligt ska inte det bli. Förhandsbokning gjord idag. Längtar.

Vaknade med huvudvärk, aldrig kul. Dessutom hade jag en underlig dröm där jag bland annat var tempelriddare och sålde hus. Dåligt humör och trött, vilken underbar start på dagen. Hade i alla fall ett trevligt mail i inboxen så jag loggade genast in på banken.

Handpenning (minus mäklararvode) insatt på kontot.

Självklart tittar jag på programmet (och likaså Drömmen om ett barn på Tv3) och jag har mycket åsikter om det som jag inte orkar gå in på nu. Men en sak vill jag i alla fall skriva, jag blir fruktansvärt provocerad av kvinnan som redan har sex barn och som nu åkt till Riga för att göra embryotransfer. Och visst, det är hennes embryon och hennes rätt, men jag blir ändå provocerad. Och mer tänker jag inte skriva om det utan nu ska jag se istället se ett avsnitt av Den som dräper.

Den här jäkla kursen får mig att vilja strunta i studierna helt och fortsätta att ”bara” vara grundutbildad sjuksköterska. Varför ska man egentligen vara specialistsjuksköterska? Jag bara undrar, vad är det för dum idé jag fått egentligen?

Promenad med shopping i sikte. Och genomblöta fötter eftersom tygskor inte är det perfekta valet i regn men inga andra fanns att ta. Du ser, jag var ju tvungen att köpa skor.

Obligatorisk seminarium nummer 2 pågår just nu, började i morse vid 08 och håller på till i morgon kl 18. Och jag har inte gjort ett enda inlägg, dels för att det är så himla tråkigt så att jag har svårt att motivera mig till det och dels för att jag faktiskt inte vet vad jag ska skriva. Ingen aning what so ever, och det känns ju bra. Eller inte.

Jag har istället roat mig med att sova länge för att sedan gå upp och surfa hejdlöst på helt ointressanta saker och dessutom spela lite HotShot på Facebook. Till sist lyckades jag ta mig in i duschen där jag sedan förfasade mig över den stora mängd hår jag tappar, kommer snart inte ha något kvar. Och det är så klart de förbannade hormonerna som gör det, de där förbannade hormonerna som frisläpps varje timme från en liten j*kla plastbit jag har i mig.

Nu när jag ändå är inne på den lilla plastbiten så kan jag ju lika gärna ge en lite uppdatering över vad som har hänt på den fronten, eländet alltså. Senaste gången jag skrev något om det var på dag 111 och det hann ticka upp till dag 144 innan jag slutade blöda. Slog mitt gamla rekord på 68 med alldeles för mycket, men när man har en djup ovilja i sig att gå till gyn eftersom man var där alldeles för många gånger under de tunga åren så tar det tid innan man väl tar upp telefonen och ringer och bokar en tid. Kommer inte ihåg vilken dag jag var på när jag till insåg att minipiller inte skulle få mig att sluta blöda, i alla fall ringde jag och tänkte få dem att försöka skriva ut ett recept på Primolut-Nor som jag ätit många gånger förut och som alltid får mig att sluta blöda. Men riktigt så lätt var det ju inte eftersom den doktor jag besökt senast hade slutat, trött jag blir på hattifnattdoktorer både privat och på jobbet. Så jag var tvungen att komma in på ett återbesök för att ”diskutera min behandling”.

Och vilken diskussion det visade sig bli, ”antingen så äter du p-piller, vilket du säger att du inte mår bra av och därför inte kan rekommendera. Eller så får du en hormonspiral. Några andra behandlingsalternativ har vi inte.” Jaha, det var bara att välja mellan pest eller kolera. P-piller vill jag verkligen inte äta igen eftersom det verkligen får mig att må dåligt, humöret blir uselt och jobbiga känslor om barnlösheten är ständigt närvarande. Hormonspiral testade jag en gång 2009 då jag blödde ut den inom två månader och en sådan ville jag heller inte ha igen. Men så blev det, efter en 10-dagars kur Primolut-Nor under vilken jag blödde hela tiden, något som jag inte brukar göra, så kom det några dagar då jag blödde rejält och hade mensvärken från helvetet. Sen var det dags att stoppa in plastbiten, något som gick smidigare än förra gången. Så nu sitter den där, känner av lite värk ibland vilket får mig att fundera på om den är på väg ut genom livmorderväggen (som den gjort hos min syster en gång). Humöret har hållit sig stabilt eftersom hormonerna inte kommer lika mycket ut i blodbanan när det administreras lokalt.

Men jag vill inte ha den där, jag vill verkligen inte. Så är det bara. Jag. Vill. Inte. Men sitter där gör den och nu kan jag bara hoppas att den inte far ut av sig själv denna gång utan den stannar tills den dag då jag bestämmer mig för att den ska ut.

Blev långt det där. Och jag som skulle plugga. Hoppsan. Kanske bäst att ge sig på frågorna. Ska bara…

[Edit] Nu när jag tänker efter, och tittar efter, så har jag ju faktiskt skrivit om den eländiga plastbiten och gynbesöket.