…när man shoppar cykel och cykeltillbehör, höll nästan på att missa att skriva några rader här. Hur som helst, cykel är beställd och jag hoppas få hämta den om några dagar. Spännande! Sen behöver man ju lite annat också och det är lätt att vilja ha allt och jag har ju egentligen shoppingförbud denna månad. Eller nåja, shoppingförbudet gällde inte cykel och cykeltillbehör men man (läs jag) behöver inte bli helt hagalen för det, men svårt att låta bli. 🙂
›› 39/100 #blogg100
Jag längtar efter att ge mig ut och springa! Fast det är en sanning med modifikation. Jag vill ut och springa en sådant där pass när det känns som man flyger fram och hela världen ler och du ler tillbaka. Men jag är inte där nu, jag vet att om jag skulle ge mig ut och springa så skulle jag bara känna mig tung och klumpig. Jag skulle ge upp och gå eftersom det blev för jobbigt, jag skulle komma in besviken på mig själv att jag tappat formen (om jag nu någonsin har haft den). Det skulle inte vara någon kul känsla. Så därför kommer jag inte ut.
Samtidigt så vet jag att om jag bara ger mig ut på de där hemska passen när allt känns fel så kommer det så småningom ett pass där allt känns rätt. Jag längtar efter de passen, jag längtar efter att känna att jag orkar milen igen. Jag vill springa de lopp jag brukar och förbättra mina tider. Så varför kommer jag då inte iväg?! Jag skyller på att jag är trött, att jag stått hela dagen på krånglig operation, att jag precis varit förkyld, att det är så mycket skönare att lägga upp mina trötta ben i soffan, att jag inte orkar sätta i linser….jag skyller på allt.
Om ändå någon bara kunde sparka ut mig.
›› 36/100 #blogg100
Typiskt! Den cykel som jag hade tittat ut verkar inte finnas kvar, åtminstone inte till det priset som var förr. Den är borta från butikens sida men det kan ju hända att de ha kvar cykeln och erbjudandet i den fysiska butiken. Vad jag stör mig på att jag inte orkade åka dit för några veckor sedan när jag hade tänkt göra det, men jag orkade verkligen inte då. Det är en cykel som jag har tittat på i några månader nu, så man kan ju verkligen fråga sig varför jag inte kommit iväg tidigare.
Ja ja, bara att leta vidare då, för en cykel måste jag ju ha. Bara 70 dagar kvar nu till Tjejvättern.
›› 28/100 #blogg100
Tröttheten består men ingen sjukdom har brutit ut. Tyvärr har jag nästan lust och säga för att det skulle vara så skönt att med gott samvete kunna ligga nerbäddad och glömma världen utanför. Fast egentligen vill jag inte bli sjuk för det finns få tillfällen då jag känner mig så ensam och eländig som när jag mår dåligt. Ingen som pysslar om en och vill man ha saker från affären får man pallra sig ut själv, hur dåligt man än mår.
Men ändå, just nu skulle jag bara vilja ligga i sängen eller på soffan hela dagarna. Min syster undrade om det var vårtrötthet och det kanske det är. Har aldrig upplevt det tidigare vad jag vill minnas och vet inte riktigt hur det borde kännas. Trött är jag, men är det ”vårtrötthet”? Vet bara att jag just nu är less på allt och inte har lust att göra något, och som ett extra plus på det – tröttheten.
Träningen har fått stå tillbaka denna vecka, eller nej, varför inte skriva som det är. Jag har inte haft någon lust (och ingen ork heller för den delen, men nu börjar det bli tröttsamt med detta tjat om trötthet). I tisdags hade jag tänkt träna efter mitt besök hos optikern. Så blev det inte utan jag åkte hem istället och åt ett rör Pringles. Men jo visst vad bra. Sen var planen att jag skulle ha tränat idag före jobbet. Gjorde jag det? Nej, självklart inte, jag tog sovmorgon istället. Jag har en dag till med träning inplanerad och det är på lördag då det är dags för intervaller. Kommer det bli så? Nja, chansen känns rätt liten just nu.
Så var är min pepp, den jag brukar känna själv? Vad är ”jag gör det ändå”-mentaliteten? Var tappade jag bort pepp och jag gör det ändå? Berätta gärna, för jag behöver den. Nu, typ genast. Var finns kraften att motstå alla dumheter som jag så gärna stoppar i mig? Borta den också. Två jobbarkompisar försökte peppa igång mig igen, bland annat genom att säga hur duktig jag är som faktiskt gör saker, att jag är modig som åker iväg själv på skidhelger, och så vidare, och så vidare. Jag ville bara ge dem en stor käftsmäll och be dem hålla tyst, men det gjorde jag förstås inte.
Nej, nu är jag trött på det här, trött och less. Nu vill jag bli pigg och på bra humör igen för detta är bara tråkigt för alla inblandade. Och alla inblandade är ju förstås bara jag… Ack du tragiska liv.
Och med den slutklämmen är det dags för sängen. Åh, den som ändå inte behövde gå upp i morgon!
›› 20/100 #blogg100
Trött, vet inte om det var så smart att sätta mig i soffan. Ja, jag vet, det har varit ett ständigt återkommande tema här på bloggen, men idag är det en annan form av trötthet. Idag har jag varit på Blogger Boot Camp och trots att jag på mitt schema hade många workshops så känns det verkligen i kroppen att jag har tränat. Tröttheten och stelheten i kroppen, de ömma knäna – ja, jag har rört på mig idag! Lägg på det till att jag i morse ställde mig på vågen och den visade högre än vad den har gjort på länge (men att ta tag i just den biten och min brist på motivation får komma i ett annat inlägg) så är det inte så konstigt att det känns. Jag är verkligen otränad, eller nja, kanske inte…men jag är inte i den form jag vill vara och min kropp är alldeles för tung.
Men lite mer om dagen innan jag försöker ta mig ur min soffa och istället kravlar mig i säng. Om jag ska vara ärlig så var jag verkligen inte motiverad att ge mig iväg i morse. Jag hade sovit alldeles för få timmar, de kom ner någon form av kall väta från himmelen och det blåste halv storm. Dessutom var jag lite nervös för att verkligen känna mig malplacerad, känna mig fluffig och otränad, och ja, ensam. Men så blev det verkligen inte, förutom biten om fluffighet för den går ju liksom inte att komma ifrån. Dagen var toppen! Tuff träning, intressanta föreläsningar och framför allt många trevliga personer! Min farhåga om att sitta ensam i något hörn infriades verkligen inte. Jag är otroligt stolt över mig själv över att jag faktiskt anmälde mig till detta event, men som när det gäller så många andra saker så tror jag på att utmana mig själv och det här var faktiskt en utmaning för mig. Mest kanske för att jag målar upp ett skräckscenario som oftast inte alls överensstämmer med verkligheten men som gör det stort och otäckt för mig, och anledningen till det är ju att jag inte känner mig bekväm med mig själv.
…och så kom jag helt bort från ämnet men skyller det på trötthet och slut hjärna. Jag har i alla fall haft en toppendag och kväll men nu blir det sängen. Förresten, ett stort plus är den enorma goodiebagen som dock var tung att släpa hem. Jag har inte botaniserat i den än, det får bli i morgon. Men vinsten, jag vann en påse med lite olika produkter på kvällen, har jag tittat lite på. Missarna också, men de var mest intresserade av presentsnöret på toppen.
Så jag pladdrar. Diverse stavfel och konstiga formuleringar bjuder jag på som vanligt för jag orkar verkligen läsa i genom vad jag har skrivit i kväll.
›› 15/100 #blogg100
