Posttjejvätterntrötthet råder här! Medaljen inkasserad men det var två hemska sista mil med kramp i båda låren om jag var tvungen att ta i mer än att bara trampa runt pedalerna. Aldrig fått kramp på det viset förr! Men mer om loppet i morgon för nu ska jag sova. Så trött!
››98 /100 #blogg100
Kläder och saker förberedda, det som ska på direkt ligger på en stol och allt annat i en väska. Även ombyteskläder, till efter. För just det, det ska regna.
Nej men sova lite kanske.
››97 /100 #blogg100
Två dagar kvar till Tjejvättern och jag har roat mig med att packa allt jag ska ha med mig. Eller försökt packa kanske man ska säga, jag fastnade med en ny leksak och försöka bestämma vilka kläder jag ska ha på mig. Let me tell ya, man känner sig inte direkt sexig i tajt cykeltröja och byxor! I alla fall inte jag med mitt fluff lite här och där, förresten tror jag inte att jag skulle känna mig sexig om jag vägde 20 kg mindre heller. Men hur som helst har jag valt vilken tröja och vilka cykelbyxor jag ska ha, har bara tre par av var men jag hade ändå svårt att bestämma mig.
På tal om Tjejvättern så fick jag idag ett paket från PicaDeli, du vet de där som har salladsbarer i livsmedelsbutiker. Lite smått och gott var det i som en (picknick-)filt, vattenflaska från Sagaform (som jag alltid velat ha) och Spork (råkade visst vara upp och ner på kortet). Saga var mer intresserad av lådan och snöret, typiskt katter. 🙂 Tack PicaDeli för ett uppmuntrande och kul paket inför Tjejvättern!
Nej, nu borde jag lägga mig, jobbar ju i morgon!
›› 96/100 #blogg100
Min syster sprang Stockholm marathon igår, jag är så otroligt stolt över henne! Stolt och imponerad. Hon gjorde det!
Det blev en lång dag! Jag tror min syster gick upp vid sjutiden, hon är mer morgonpigg än vad jag är. Eller hon är morgonpigg, det är verkligen inte jag så jag sov någon timme längre. Lite bil, pendeltåg och tunnelbana senare så var vi framme vid Östermalms IP och ställde oss i kö till bajamajorna. Tiden gick snabbt och kön gick långsamt men det var aldrig någon fara. Kramade om syrran och skickade in henne i startfållan och gick sen för att få en bra plats för att se när starten gick. Hann faktist se syrran susa förbi, eller hon såg mig. Kul.
Jag hade lovat att stå vid Västerbron vid första eller andra varvet men lyckades heja och peppa henne där båda gångerna, något hon verkligen uppskattade. Speciellt på andra varvet då hon fick en regnponcho av mig. Hon frös och var genomblöt men var ändå vid gott mod, hon hade ju bara åtta kilometer kvar.
Stockholms stadion, målgång. Som jag hade sett framför mig hur jag skulle springa i mål där, nu fick jag se min syster göra det. Tårarna var inte långt borta när min syster sprang i mål och när hon fick sin medalj. Stockholm marathon har ju varit mitt mål men när jag målat upp min målbild så har vädret varit lite annorlunda än vad det var igår. Vilka hjältar som sprang igår! Kanske gjorde vädret att det var lite lättare att stå vid sidan om och inte springa, men jag skulle ljuga om jag inte hellre hade sprungit. Trots regnet, trots kylan så hade jag hellre sprungit med min syster och gått i mål tillsammans med henne. Tårarna var nära flera gånger under dagen, inte bara när jag såg min systers målgång.
Ja jisses vad blöt hon var! Jag kunde vrida ur hennes kläder och hon såg ut som hon legat i badet hela dagen. Hennes fötter mådde bra dock, inga blåsor eller skavsår. Hon var öm, kroppen värkte och hon frös men på det stora hela mådde hon bra. På tal om blåsor så fick jag än under gårdagen, det var blött att vara åskådare också.
Om det är något gårdagen förde med sig så är det att jag också vill springa ett marathon! Allt runt omkring, stämningen, känslan, sträckan – jag vill göra det! Jag SKA göra det! Stockholm marathon passar inte in i tidsplaneringen nästa år eftersom jag har andra utmaningar framför mig, det är cykling som gäller då med Vätternrundan bara några veckor bort. Men det blir ett marathon redan nästa år.
›› 92/100 #blogg100
På lördag ska min syster springa Stockholm marathon. På lördag skulle jag ha sprungit Stockholm marathon. Vi skulle ha sprungit tillsammans. Och sen kom en fot, en dum fot, som fick en inflammation och mitt marathon – mitt mål – blev inställt.
Jag har varit nere för de här, till och med gråtit på jobbet. Och fått höra att de förstår att jag är ledsen över att jag inte kan springa loppet som planerat, men det kommer ju fler lopp. Jo, jag vet att det kommer fler lopp, men det är det här loppet som jag har tränat för sedan december. Det är det här loppet som har varit mitt mål, min utmaning, som jag har sett fram emot och varit så peppad för. Ja, det kommer fler lopp och ja, det kommer fler Stockholm marathon men det var i år jag skulle ha sprungit tillsammans med min syster. Inte nästa år och inte något annat lopp.
Så när man säger att det kommer fler lopp, då förstår man inte riktigt.
›› 89/100 #blogg100
