Kategori: om vardagen

Yay söndag…

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Rolig dag, verkligen. Hemma vid 7:20. Några minuter senare piper telefonen för andra dagen i rad och säger att älskling har landat. Men det har han ju inte. Inte idag heller. Går och lägger mig utan frukost. Sover kanske lite men ligger mest och vrider och vänder mig. Mardrömmar när jag väl sover. Går upp vid 16:10 och går direkt in i duschen. Klär på mig. Lägger mig i fosterställning i sängen. Till 19:30. Upp. Tar den jäkla tabletten. Kokar ägg att ta med till jobbet.

Yay, söndag liksom.

Och hela dagen har tårarna runnit från och till. Och blodet. Glöm för all del inte bort blodet. Snart ska jag ta min cykel och bege mig till sjukhuset för 10 underbara timmar till denna helg. Jag förstår inte hur jag ska orka.

Jag är slut. Mentalt. Kroppsligt. Jag är slut. Jag orkar inte.

Jag orkar inte längre….

Etthundraelva

by  on  in om vardagen • 1 Comment

Har roat mig med att räkna lite på eländet ikväll och hur man nu väljer att se på det så är det ju rätt munternt. Men nja, kan nog inte påstå det men när det kommer till siffrorna så är det ju lite festligt, man förstår eländet lite bättre. För övrigt är jag otroligt trött nu på att alltid se blod…

Men i alla fall, idag är det dag 111 med blödningar. Jag har sedan 28/4 haft endast fyra blödningsfria dagar. Idag är det den 246:e dagen av året, jag har haft blödningar 172 dagar i år. Cirka 70% vilket man kan jämföra med de som har regelbundna cykler på 28 dagar och blöder 5-6 dagar varje gång, de har mens i 16-20% av årets dagar. Jag alltså i ca 70%.

Jag säger det igen, jag har blödigt 70 % av det här året. Helt sjukt!

Man kan också se det så här, om du har börjat blöda idag och ska komma upp till 111 dagar – då kommer du blöda till den 23:e december. Dagen före julafton liksom.

Teckenförklaring: o = spotting, x-xxx = blödning från normalt till mycket.

Sov gott

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Ett nytt tillskott hemma hos mig. Sitter på sovrumsväggen. Men tyvärr fick den mig inte att sova bra idag, har sovit oroligt, vaknat gånger flera och snurrat in mig hur många varv som helst i täcket vilket nästan gav mig panik.

Ett litet j*vla mail…

by  on  in om vardagen • 0 Comments

…och jag känner för att krypa in i ett litet hål och lägga mig och dö. Eller varför ett hål?! Sängen duger bra. Och alla som läser och som visste vad det stod i mailet skulle säga att jag överreagerar men vad vet ni egentligen om hur jag mår i allmänhet och hur jag har mått de två senaste veckorna i synnerhet. Ni vet inte heller hur förbannat dåligt jag mår av medicinen jag stoppar i mig och inte heller hur förbannat jobbigt det är att blöda 110 dagar…så jag tycker bara ni ska vara tysta.

Just nu känner jag verkligen bara för att ligga apatisk på min säng och skita i allt. Men det går ju inte för min förbannade pliktkänsla hindrar mig att ringa till jobbet en och halv timme innan jag ska vara där och säga att jag inte kommer. Så snart är det jag som tar denna förbannade kropp med det oerhört ledsna huvudet släpandes till jobbet för tio (plus 30 minuter) ack så ljuva timmar.

Om jag har tur kanske jag blir påkörd på väg till jobbet.

Och nej, jag vill inte ha några kramar i kommentarerna, för jag har passerat det stadium där de hjälper för länge sedan.

Samma visa som vanligt

by  on  in om barnlösheten, om vardagen • 1 Comment

Åter igen har jag suttit gråtandes på Gynmottagningen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Som vanligt en stor mängd tårar. För som vanligt så lyssnar det inte på mig. Vad spelar det för roll att jag vet att jag inte äter p-piller för den preventiva effekten utan för att få stopp på mina blödningar, jag vet det men vill ändå inte äta dem. För mig är det en ständig påminnelse om att jag inte kan få barn, jag vet att jag inte ska tänka så och de kan de säga åt mig hur många gånger som helst, jag tänker/känner så ändå. För att inte nämna hur mitt humör blir av hormonerna, så har det alltid varit.

Hur som helst, dagens doktor gick med på att jag ska äta PrimolutNor i tio dagar. Ser verkligen fram emot att bli hormonhäxa igen, fördelen är att jag inte blöder under de dagar jag äter dem. Åh så jag längtar efter det så här den 107:e dagen med blödningar. Sen kommer jag givetvis blöda och då vill doktorn att jag ska stoppa in en jäkla hormonspiral igen. En likadan som den jag blödde ut efter en månad 2009. Jag vill inte, sa jag och får till svar att det är antingen det eller p-piller eftersom någon annan behandlingsplan har vi inte för dig. Jag vill inte, jag vill inte ha någon jäkla spiral som är ett helvete att sätta in (gjorde förbaskat ont förra gången) och som jag kanske blöder ut igen bara några veckor senare. Men, som doktorn säger, hormonerna administreras lokalt och går inte lika mycket ut i blodet som med perorala läkemedel… Men jag vill ändå inte.

Och jag känner bara att jag inte orkar längre. Jag orkar inte.

%d bloggare gillar detta: