Kategori: om vardagen

Jobbhelg

Det här med att behöva jobba helger är inte alltid något jag är förtjust i, speciellt inte om jobbhelgen innebär två dagturer eftersom klockan då ringer orimligt tidigt. Visst, det kan vara skönt också att jobba helg (förutom den biten med att klockan ringer tidigt, för det är aldrig skönt). Vi är mindre personal som jobbar per pass, mycket bra ibland och sämre andra gånger. Det kan var lugnt och skönt, vi äter frukost och lunch tillsammans, tittar lite på tv, gör någon operation då och då. Eller så kan det vara precis tvärtom, är fullt upp och stressigt, vi hinner inte äta vare sig frukost eller lunch, operationerna avlöser varandra och vi ser det andra teamet först när det är dags att gå hem.

Idag var det en tidig morgon, jag var riktigt trött när klockan ringde. Idag blev det ett lugnt pass, några enstaka kortare gynoperationer och inga på kirurgsidan. Vi tittade på Paralympics och sen även femmilen från Holmenkollen. Hann med att äta både frukost och lunch. Inget att klaga på alltså.

Så vad är att föredra? Att det går i ett eller att det är lugnare? Båda alternativen har sina fördelar men jag hade nog föredragit ett mellanting mellan de två.

Jag skulle gärna slippa jobba helg men det skulle innebära att jag blev av med mina lediga vardagar, och det vill jag däremot inte. Det finns operationsavdelningar som bara har operationer dagtid. Inga kvällar, nätter och helger, men klockan skulle ringa tidigt varje dag. Många önskar ha det så, jag är inte där än. Men kanske en dag i framtiden….

…men till dess kommer jag gnälla över helgjobb, för det är inte kul att behöva jobba när ”alla” andra är lediga. (Å andra sidan så har jag inget liv, så varför ska jag vara ledig för.)

Och med de orden går jag och lägger mig, för klockan ringer orimligt tidigt även i morgon och jag har en liten förhoppning om att jag kommer vara lite piggare om jag får någon timme mer sömn än vad jag fick föregående natt.

›› 8/100 #blogg100

”Du är så duktig!”

Jag har några arbetskamrater som då och då berättar för mig hur duktig jag är som tränar, som sätter upp mål och som springer lopp. De frågar hur det går med träningen, jag berättar, de säger ”du är så duktig!”. Ja, detta är ett gnälligt inlägg för visst borde jag ta åt mig och vara glad för att de tycker jag är duktig. Men nej, det gör jag inte, för i mina ögon är jag inte duktig. Jo visst, jag tränar, jag springer och det är bra men där emellan är jag inte duktig. De ser inte när jag ger vika för mitt svullande, de gånger då jag äter kanelgifflar, glass, godis, chips och anda onyttighter kanske på en och samma dag. Det där dumman beteendet som jag har haft sedan jag var liten även om det var svårare då eftersom jag inte hade samma möjligheter att köpa hem onyttigheter.

Så medan jag tränar, svullar och inte går ner i vikt så får jag höra hur duktig jag är. Jag kan inte ta åt mig det.

…och anledningen till att jag tränar och anmäler mig till olika lopp är ju för att jag annars inte skulle ha något att göra förutom jobba, äta och sova. Jag tränar för att jag annars inte har något liv, då är det ju tråkigt att jag samtidigt ska motarbeta mig själv genom att göra det svårare för mig att bli bättre. För jag vet ju att det bli lättare för min kropp om jag gick ner 20 kg. Men så är det ju det där att ätandet också är en del av mitt liv, även om det är en del av mitt liv som jag inte tycker om.

›› 5/100 #blogg100

Återse gamla vänner

Efter den jobbiga gårdagen så var det så skönt att idag komma hem från jobbet och veta att jag har två lediga dagar framför mig. Inga krav på att fixa matlådor eller komma i säng tidigt. Jag kunde komma hem och bara vara, och det var verkligen välbehövligt. Jag tränade efter jobbet som planerat, köpte Pepsi Max och lite choklad på vägen hem…och sen, väl hemma så la jag mig på soffan och började titta på Grey’s Anatomy. Tre avsnitt har det blivit hittills och jag tror att jag kommer titta på minst ett till avsnitt innan jag kryper ner i min härliga säng för att sova länge. Har inte tittat på Grey’s sedan förra våren så jag har en hel del avsnitt att mysa mig i genom, som att träffa vänner som du inte träffat på länge.

Sen är det ju lite svårt att lämna jobbet bakom sig helt när man tittar på en sjukhusserie, dessutom en där många scener utspelar sig i en operationssal. I en scen använde de en diatermi och den var helt klart inte kopplat till en rökutsug. Dåligt, mycket dåligt.

Men nu, tillbaka till Seattle men först lite mer Pepsi Max i glaset plus några chokladbitar till i min mun.

›› 4/100 #blogg100

En sån där dag

Idag var en sån där dag då allt bara känns fel och det jag helst vill göra är att få lägga mig på soffan och bara glömma världen utanför. Idag var en sån där dag då det inte gick eftersom jag var tvungen att jobba. Kände det redan i morse hade huvudet sa ifrån, att humöret inte var där och allt jag ville göra (förutom att lägga mig på soffan och glömma världen) var att gråta. Men det gjorde jag inte.

Jag vet vad det beror på, jag har varit för aktiv den senaste tiden och inte haft någon dag då jag verkligen inte gjort något alls, de där dagarna jag behöver för att inte huvudet ska krascha rakt in i väggen. Men jag tycker jag hade ”ledig” tid i helgen, jag tyckte att jag hade tänkt på att planera in tid då jag verkligen bara kunde vara men tydligen så räckte den tiden inte till. Det fåniga är att jag knappt gjorde något i helgen men jag antar att föregående helg ihop med en tuff vecka på jobbet gjorde att jag behövde längre tids ”återhämtning”.

Nu har jag i morgon framför mig, en dag med jobb och träning, sen är jag ledig igen. Bara jag överlever morgondagen så kan jag spendera hela onsdagen med att inte göra något. Visserligen hade jag tänkt åka och klämma lite på den cykeln jag planerar att köpa, plus att inhandla material så jag kan göra min skidor redo för sommarförvaringen, men de sakerna får vänta. De är inte viktiga, det är viktigare att ge mig själv tid så att jag orkar….

Jag tycker inte om att befinna mig på gränsen till att braka ihop, att krascha. Jag vill inte göra det igen, har gjort det en gång och det var inte kul. Förra sommaren var jag på väg igen men lyckades vända om med hjälp av sömntabletter i någon vecka. Jag vill inte hamna där igen.

Så jag lyssnar på mig själv.

›› 3/100 #blogg100

Första söndagen i mars

Självklart ringde klockan tidigt i morse, det var ju dags för Vasaloppet! Trött efter att ha kommit i säng sent igår så hasade jag mig ur sängen och la mig sen genast på soffan. Jag lyckades hålla mig vaken hela loppet och tittade sen tills både vinnarna på herr- och damsidan hade gått i mål. Deras bedrifter är verkligen imponerande men jag tycker ändå de riktiga vinnarna är de som kämpar ute i Vasaloppsspåret hela dagen, de som går i mål när mörkret fallit. Jag kan inte låta bli att bli sugen på att prova på det någon gång…men just nu finns en sådan start inte i mina planer. Men kanske om några år.

Hur som helst, när de båda vinnarna hade kommit i mål begav jag mig iväg till gymmet och tränade lite, väl hemma så åkte SVT Play på och jag följde med Rickard Olsson in i mål. Jag vet inte hur många gånger han sa ”ni borde prova på det här”. 🙂

Annars då? Nja, inte mycket. Träning som sagt med bland annat cykelintervaller – jobbigt. Lite fuldans på kvällen när jag fixade middag, fick ihop över 2000 steg. En låt som fick igång mig ikväll var denna:

›› 2/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: