Ur form till i form, varför ska det vara så svårt?

Jag är där igen. Ur form. Jag är så trött på att skriva det igen. Ur form. Otränad. Överviktig. Jag förstår inte varför jag gör detta mot mig själv om och om igen. Varför slutar jag träna när jag vet att jag mår bättre när jag gör det. Varför äter jag så fel när det i det långa loppet bara får mig att må sämre.

För tillfället befinner jag mig i en svacka humörmässigt och har så gjort nu sedan mitten av januari ungefär. På grund av yttre omständigheter har jag varit tvungen att ta ett beslut som jag egentligen inte ville ta redan nu. Eller varit tvungen, jag har valt att ta det här beslutet, det är ingen som har tvingat mig mer än min egna övertygelser. All stress, all ångest, all nedstämdhet har gjort att jag blivit fysiskt trött. Jag har ätit för att döva mina känslor, och som vanligt har det inte hjälpt så jag har ätit lite mer.

Sen var det träningen. Sedan jag kom hem från New York i november har det varit dåligt med sånt. Jag har sprungit ett fåtal gånger, jag har åkt längdskidor även det ett fåtal gånger och sen spinning åtminstone nästan varje måndag. Jag har intalat mig själv att jag inte har orkat mer. Och de gånger jag faktiskt har tränat så har det varit jobbigt, och då inte jobbigt på det behagliga sätt det brukar vara. Nej, det har varit jobbigt på det sätt att jag inte velat göra det igen.

Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte må så här. Och det finns egentligen ingen bättre tid än nu att börja göra något åt det. Så jag börjar om.

Igen.

Förra gången kom jag inte långt, den här gången ska det gå bättre. Varför ska det vara så svårt för mig att komma dit jag vill? Varför är det så beroende av hur jag mår? Frågor som för stunden inte har några svar.

›› 1/100 #blogg100

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: