Månad: januari 2014

Min ”helg”

När man arbetar inom vården så infaller ens helger inte alltid när alla andra har helg. Min helg började på söndagseftermiddagen och den var verkligen efterlängtad. Efter skidhelgen i Sunne och sen jobb alla dagar förutom en ledig dag så var jag i behov av ledighet. Men, säger du, du var ju ledig en dag. Jo visst, men en dag räcker inte för mig. Det kanske räcker om jag inte har några aktiviteter inplanerade och jag bara är hemma hela dagen i ensamhet och inte har så mycket för mig. Denna torsdag var inte lugn och stilla utan jag hade först planer på att komma ut och åka skidor, vilket jag också gjorde, och sen ett biobesök med en jobbarkompis. Roliga saker förvisso, men jag behöver ensamheten och den vila som blir av att inte göra något. Tror detta kom efter jag stressade sönder mig när jag jobbade på akuten, för jag kan inte minnas att jag var så här innan.

20140121-231148.jpg

Hur som helst, min helg började alltså på söndag eftermiddag och bestod sen av två lediga dagar – så skönt. Sen jag stämplade ut från jobbet så har jag badat tre gånger, läst tre böcker (de ovan), tvättat fem maskiner tvätt, fixat matlådor inför veckans resterande dagar plus åkt 23,41 km på mina fina längdskidor.

Tjugotre kilometer och fyrahundratio meter. På konstsnö, på en runda på 600 meter. Det blir en hel del varv. Återhämtningsrådgivaren på min nya pulsklocka säger att min återhämtningstid är 62 timmar, men det gör inte så mycket för jag har inte tid att komma ut något förrän på fredag och då planerar jag att ta mig ut och springa. Vid tre tillfällen har jag åkt skidor sedan jag kom hem från Sunne och jag kan se en förbättring när det kommer till teknik och ork. I torsdags och idag åkte jag ganska så exakt lika länge (torsdagens runda var 40 sekunder längre), idag hann jag 1,08 km längre! Kul! Men jag försöker tänka på vad Christer och Martin sa på kursen: ”Stressa inte!”

Ny pulsklocka

Idag kom min nya Garmin Forerunner 620 äntligen hem till mig, i en onödigt stor kartong. Har inte undersökt den något närmare än och på dagens tur på längdskidor så fick min gamla Garmin följa med.

20140116-231340.jpg

Skidläger med Topphälsa

skidhelg

I helgen var jag till Sunne och Selmpa Spa på skidläger med Topphälsa. Äntligen har jag invigt mina längdskidor! I och med det har jag också åkt längdskidor för första gången på över 25 år, med andra ord verkligen på tiden. Med tanke på att det var så länge sedan jag stod på ett par skidor och jag snart ska åka Tjejvasan så tyckte jag att det var en bra idé att lära mig hur man ska göra så att de tre milen inte blir lika plågsamma som de annars skulle kunna bli.

Eftersom snön hållit sig borta även i Värmland (den kom visserligen helgen jag var där) så åkte vi i skidtunneln i Torsby och det var kul att få uppleva det. Trots att vi var en del nybörjare som trängdes med åkare på elitnivå så var det bra stämning och inga sura ord när någon var i vägen. Temperaturen var några behagliga minusgrader och spåren var bra.

Tre teknikpass hann vi med samt diverse föreläsningar och andra träningspass om man så ville. Under teknikpassen så övade vi bland annat på diagonalåkning, stakning och stakning med frånskjut. Eftersom alla inte befann sig på samma kunskapsnivå så var vi indelade i grupper, min grupp (nybörjargruppen) tog det lite lugnare i nedförsbackarna och tyckte nog alla att de där med att ta sig i och ur spår var lite knepigt med långa skidor under fötterna. Min stora utmaning är att våga och tro att jag verkligen kan. Rädslan för att ramla och skada mina knän är stor och trots att jag inte vill hör jag min så kallade mors röst som uppmanar mig att inte göra det ena eller det andra – ”akta, gör inte si, gör inte så, akta dina knän!”

Två riktiga experter var med på resan, Christer Skoog som tränat bland annat svenska landslaget och Emelie Öhrstig som tog VM-guld i sprint 2005.

Jag är riktigt nöjd med min helg i Sunne! Nu hoppas jag att den snö och kyla som vi har nu håller i sig så jag kan åka många gånger till innan det är dags för den första delen i min Tjejklassiker.

Bilden ovan visar nästan hela gänget som var med på lägret.

Ja det där gick ju bra…

…eller inte alls. Jag pratar om min viktminskning under förra året. Det positiva är att jag slutade på en lägre vikt än vad jag började, men inte var det många kilon som försvann. De kilon som försvann var främst de som som jag la på mig när jag gick på min chipsdiet efter att pappa dog, så egentligen kan man nog se det som ett ±0. Eller egentligen lite plus eftersom jag vägde mindre året innan.

Så här såg 2013 ut fram till den 21/12. Viktminskning för året 4,2 kg.

Vikten 2013

Så hur ska det gå 2014? Bättre än 2013 men huvudsakliga målet är att komma i form för att klara Tjejklassikern. Nu ska jag bara komma igång med träningen (och bloggandet) igen. Den senaste tiden har jag jobbat i helt fel riktning, det vill säga ingen träning och kostvanor som inte är att rekommendera. Motivationen ska hittas igen för just nu är den borta och det väder som är utanför, det vill säga regn och plusgrader, gör inte saken bättre.

Men men…

%d bloggare gillar detta: