Idag har jag burit upp det tomma flyttlådorna (de som tidigare huserade alla mina böcker) upp på vinden. Jag har även plockat ur de tre skokartonger jag hade med småpryttlar och monterat med min hatthylla….och med det, mina vänner, så har jag packat upp allt. Äntligen, kanske jag ska säga, har ju bott här i tre månader redan (var tar tiden vägen?).
Har även hunnit med ett möte på jobbet och promenaden fram och tillbaka. Och några mail har det hunnit bli också.
Nu Roomservice och soffhäng.
Var tar tiden vägen? Jag hinner inte med känns det som och veckorna bara springer förbi. Men det är ju så när man blir äldre, säger de som vet.
Hur som helst, denna tisdag har också varit bra även om jag egentligen inte har gjort något. Vaknade före nio och efter att ha twittrat lite med iPhonen så gick jag upp – före 10! Så nu är jag trött. Dagen har spenderats i lugnets tecken, en slö frukost, en slö promenad ner till centrum och sen en slö shoppingtur med missarna fd husse eftersom det var dags att fylla på förrådet av torrfoder och kattsand. Nu sitter jag i soffan och slötittar på tv.
Och så har jag mailat idag. Och igår. Och dagen innan det. Och det är inte med MrT, jag har faktiskt inte hört av honom sedan förra tisdagen. Denna gång med HerrH! (Haha, jag var bara tvungen, inte kan jag kalla honom HerrH heller.) En mycket trevlig bekantskap, i alla fall via mail, men jag hoppas verkligen att han är lika bra afk. Och det är så kul för det är inte en massa dagar mellan mailen utan det är flera om dagen, me like! Men men…spännande!
Dagens horoskop: ”Fokus idag hamnar på kärleksrelationer, kreativa projekt som du ansvarar för, och på eventuella barn. Någon eller något kräver av dig att du är uthållig.”
Bra dag, faktiskt. Trött har jag varit, men ändå – bra dag. Har varit praktiska övningar idag, har satt intraosseösa infarter på barn (dockor, inte riktiga), intuberat ett spädbarn (inget jag kommer att göra i verkligheten dock) och sen en massa scenarier med barn (dockor igen så klart) som fick andnöd, satt i halsen och hjärtstopp. Mycket lärorikt och MYCKET kul, blev en hel del skratt. Det bästa med dagen var att vi tränade i team med doktor, inte bara syrror som det det brukar vara. I morgon är det skolbänk som gäller igen och sen måste jag, jag MÅSTE, läsa på kvällen. *suck* Blir alldeles trött bara jag tänker på det. Idag somnade jag på soffan i stället, men jag har åtminstone gjort matlådor…och ätit. Pasta. (Kommer att återgå till Viktväktarna igen nästa vecka, därför ligger viktsidan nere för tillfället.)
Och visst, detta kunde väl har räckt för att göra dagen till en bra dag. Men det är mer. *ler*
Igår skrev jag ett mail till helgens fikadejt. Måste börja kalla honom för något, kan ju inte kalla honom för ”fikadejt” hela tiden. Kanske ska göra som Sussie (som för övrigt också har en bra dag) och kalla honom MrT (ja Sussie, jag har också hittat en MrT, fast vet ju inte än om det blir något). Men nu har jag pladdrat bort mig från det jag höll på att skriva, hur var det nu igen? Hmm, bra dag. Mail igår. Just ja. *retas* Jag skrev inget speciellt, bara lite allmänt och sen att jag tyckte att det var riktigt kul att träffa honom och att tiden bara flög iväg, plus att jag gärna ville träffa honom igen.
Hur som helst, idag har jag gått med en gnagande oroskänsla för att det skulle komma ett mail som gick ut på ”tack, men nej tack”. Man vet ju liksom aldrig, den känslan som jag hade efter vi träffats kunde jag ju ha inbillat mig…har hänt förr. I alla fall så hade han varit hemma en sväng på lunchen och då svarat på mitt mail, och han tyckte detsamma och ville gärna träffas igen. Så jag gick hem från jobbet med ett leende. Och leendet blev större av det stora snöflingorna som sakta dalade ner från himlen. (Ja, jag tycker om snö. Och ja, jag tycker om att det är kallare igen).
Och sen kom jag hem, trött, somnade på soffan. Och nu tittar jag på söta Chris O’Donnel i NCIS Los Angeles. Mums.
Jag vet, jag är tråkig, fortfarande inga bilder i bloggen. Men jag ooooorkar inte sätta mig in i det ”fina” bildbehandlingsprogrammet idag heller.
…vad jag kommer få att sitta med näsan i böckerna denna vecka! Kommer vara helt slut på söndag då jag äntligen är ledig igen men innan dess har jag en hel del som jag måste plugga på (eller repetera i alla fall). Har suttit i skolbänken hela dagen idag och sen när jag kom hem har jag suttit med näsan i ett häfte och Avancerad hjärt-lungräddning för barn. Har hakat upp mig på en förbaskad fråga och kan inte för allt i världen hitta svaret i häftet. Nu ger jag upp! Nu sova. Tidig uppgång i morgon igen, me don’t like at all!
Ni som brukar ”hänga” här vet att jag den senaste tiden varit trött på utseendet på hoppfull.nu, därför tar jag nu och provar denna layout ett tag…åtminstone tills jag hittar något annat (eller mot all förmodan får lust att snickra ihop något själv).
Jaha ja, vad ska jag skriva mer? Kanske något om gårdagen? *ler*
Ok då.
Gårdagens fikadejt var otroligt mycket bättre än den jag var på förra lördagen. Dels för att jag faktiskt såg fram emot att träffa denne person och dels för att jag kände mig piggare (min förkylning är på väg att ge med sig – äntligen). Vet egentligen inte vad jag ska skriva… Han var otroligt trevlig, lättpratad, söt…tiden bara flög iväg. Jag vet att jag gärna vill träffa honom igen men är osäker på hur han tänker om det. Visst, det var inte som när jag träffade ”honom”, men det kan nog inget vara. Han är dock den som kommit närmast.
Ja ja, vi får se hur det blir.
Nu när allt roligt är över med OS (avslutades fint med en brons på femmilen) så tänkte jag faktiskt hoppa ner i ett bad för att sen försöka komma i säng. En vecka i skolbänken hägrar, måndag till fredag, för att sen avslutas med en lördagskväll på jobbet. Fem tidiga mornar på rad, inte min melodi men jag hoppas att det ska gå bra, om inte annat kommer jag lära mig en hel del. Varför skolbänk? Vidarutbildning genom jobbet.
Ska på fikadejt även denna lördag, denna gång i Gamla stan och denna gång med någon som jag faktiskt tror på. Är nervööööööös! Och har ”tentamage”. Men men, jag hoppas det går bra.
Sitter och tittar på semifinalen mellan Team Edin och Team Martin, hoppas de svenska killarna tar detta! Vid varenda OS, och vid eventuella världsmästerskap som de kan tänkas visa på tv, så blir jag sugen på att börja curla. Tror inte att jag skulle vara särskilt bra på det eftersom strategi och taktik inte brukar vara något för mig, men jag skulle ändå vilja försöka. Min syster curlade då hon var tonåring och jag har ett svagt minne av att hennes lag blev svenska mästare (även om jag tror hon var reserv), detta kan dock vara något jag har inbillat mig helt. Måste fråga henne någon gång om hennes curlingkarriär.
För övrigt är jag inte överens med mitt nya bildbehandlingsprogram, prisas till skyarna av andra men ännu alltså inte utav mig. Saknar mitt PSP X2 och förstår inte varför jag inte får igång det. Hade tänkt lägga in lite bilder men det får vänta….
Omgång 4 pågår, än har jag tid på mig att skriva några mail innan det är dags för sängen. En fördel med curlingmatcher, man hinner pyssla med annat under tiden de pågår.
Bloggen, den är tillbaka! Hurra. Men nu är hela wp-installationen på engelska, får fixa det senare. Ville bara dela med mig några rader från det senaste mailet från fikadejtskillen. Det var det här med att vara självsäker:
Jag kan allt, sy/laga kläder, laga bilar/mopeder/cyklar, bygga om/renovera hus, matlagning/hushållsarbete, allt elektriskt/elekroniskt/mekaniskt, allt med datorer, och en massa annat jag inte kan komma på…
Somnade visst i soffan och vips så var klockan kvart över ett – hur gick det till?!
Angående fikadejten så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Eller jo. Det vet jag. Tack, men nej tack. Det blir inte några danskurser med denna kille. Ser inte hur det skulle gå till eftersom han inte kunde titta på mig utan att bli illröd och börja stamma. Eller så illa kanske det inte var, men blyg och nervös var han definitivt. Det rimmar lite illa från den självsäkra bilden han målat upp av sig själv via de mail han skrivit. Jag påtalade redan efter det första att det kändes som han inte var ärlig, vilket han dock påstod att han var. Och jag tror säkert han tror på allt det han skrivit. Förresten hann han klämma ur sig en kommentar om att han var kunde och var duktig på allt innan min buss gick.
Så dejten var inte lyckad, kände tidigt att den inte skulle bli det men jag genomled trots detta en timme och en kvart med honom. Usch, vad elak jag är. Men känns det inte rätt så känns det inte rätt.
Det positiva med lördagen var att jag träffade min gamla vän P på bussen till stan, första gången jag träffat honom sen jag flyttade (han bor i grannhuset). Det fick mig att tänka på gamla (goda) tider då han och jag umgicks, den tiden jag träffade exmannen bland annat. Så ikväll har jag snokat och luskat fram att exmannen lämnat landet mer söderut i Europa och nu mera bor i en stad i USA som jag alltid velat besöka. Åter igen sörjer jag hur vår relation blivit, eller blivit – vi har ingen kontakt alls. Snart 3 år sen sista mailet från hans sida…
Men nu sängen. Trots att jag sovit hela kvällen kommer jag somna så fort jag lägger huvudet på kudden. Förkylningen tär på krafterna, har dessutom varit småfebrig hela dagen. 
…tror jag minsann att jag har åkt på. Undrar om jag ska orka ta mig till jobbet och be någon doktor skriva ut Nasonex till mig, fast det tror jag inte att jag gör. Ska på en fikadejt i eftermiddag med honom som det var tänkt att jag skulle gå danskurs med, får se vad det är för någon kuf.
Nu frukost.
