Ursäkter och bortförklaringar

Vid denna tidpunkt för fyra veckor sedan sprang jag ett marathon, jag hade varit igång i två och en halv timme ungefär. Idag sitter jag hemma i soffan i onepiece. Kontrasten. Sedan dess har jag knappt tränat. Idag har jag inte kommit utanför dörren, det var jag åtminstone igår. Igår blev det en promenad efter att Vinterstudion hade slutat. Jag önskar jag hade haft träningskläder och löparskor för jag kände när jag var på en av de mer tråkiga vägarna ett sug efter att springa. Och ja, det var inte igår den känslan infann sig. Trots den eufori och glädje jag kände när jag sprang i New York så har jag inte haft någon lust att springa efter det. Delvis för att jag blev förkyld efter loppet och jag alltid tycker det är jobbigt att komma igång efter en förkylning. Men också för att den upplevelse loppet i New York var, det kommer jag aldrig få uppleva igen.

 

image

 

Så varför gick jag inte bara hem och bytte kläder? Lathet, till stor del. Det var några minusgrader och jag skulle ha behövt rota fram kläder, och vid det laget tror jag lusten hade hunnit försvinna. Vägsnutten på fotografiet ovan visar visserligen en halkfri väg men de flesta andra vägar är belagda med ett islager och mina dubbskor har gått och blivit dåliga. Visst, jag kunde ha tagit dem ändå men nej. Och idag, varför kom jag inte ut idag? Jag har en bortförklaring för idag också. Det snöade igår kväll/natt – nu går det inte att se var isen är.

Nå väl, jag kom i alla fall iväg på spinning i måndags. Det MRL-pass jag bokat in på tisdagen blev dock inte av, det blev inställt och utbytt mot ett pass jag inte ville gå på. Det blev en promenad efter jobbet istället och så bokade jag in ett spinningpass till torsdagen. Det spinningpasset hade jag verkligen behövt men jag blev fast på en operation och var tvungen (och ville dessutom stanna) att jobba över. Så blir det ibland. Operationen var tröttande på det mentala planet, vissa är så, så jag gick hem med jobbväskan och tog sen en liten kvällspromenad. Det var ju bra, och ännu bättre hade det varit om jag inte hade gått förbi MAX och köpt en Lyxmilkshake. Ja, så blir det också ibland. Min hjärna och därför också jag mådde åtminstone bättre efter den friska luften. Och milkshaken bidrog nog också.

Kan ju meddela att kosthållningen inte alls har fungerat denna vecka, inte alls, för att helt spåra ur nu i helgen. Nå väl, i morgon är en annan dag.

 

Testar Bonusway! #buzzador

Jag älskar att nätshoppa! Nästan all min shopping nu för tiden gör jag online, och så var det redan innan jag flyttade från Stockholm till Dalarna. Just nu testar jag Bonusway! Det är en kostnadsfri tjänst och om du blir medlem där kan du få bonus på det du nätshoppar. Du går in på Bonusways sida, klickar dig vidare till en butik och shoppar sen loss! Sen få du pengar tillbaka och när du kommit upp över 150 kr så kan det utbetalas till ditt bankkonto. Hur toppen är inte det?

Jag har redan shoppat ihop en bonus på 190 kronor! Hur gick det till, jag som har shoppingförbud och allt? Det som klickats hem är saker som ändå skulle ha köpts och är det inte bra då att jag kan få lite tillbaka?

Som ett exempel så klickade mig från Bonusway sida vidare till Ellos och köpte en vit tröja (hur tänkte jag där) och en svart klänning (som jag ska ha på jobbets julfest nästa vecka). De två plaggen gav mig en bonus på 33,52 –  tror nog Bonusway och jag kommer bli bra vänner! 🙂

Vill du också samla ihop bonus när du handlar? Prova Bonusway du också.

 

img_0808

 

Vill du också bli Buzzador?  Du kan köpa nya produkter till lägre pris mot att du recenserar dem. Sen kan du också få erbjudanden om produkter helt gratis. Man testar och recenserar, typ.

Spinning är kul!

Jo men det var ju kul med spinning, det var länge sedan sist. Men så jobbigt det var, kommer definitivt kännas i morgon! På måndagar är det min favoritinstruktör som kör Spinning puls så jag brukar (eller brukade, det var ett tag sedan sist) försöka gå på måndagar. Ska försöka fortsätta med det, eller nej jag ska fortsätta med det.

Jag blev sen lite ambitiös efter passet var klart och bokade in mig på ett MRL-pass (mage, rumpa, lår) i morgon. Jag går sällan på andra pass än spinning och det här har jag aldrig provat. Spännande. Eller jag hoppas det ska bli det i alla fall. Jag har ofta en tendens att känna mig mycket större än alla andra, svagare än alla andra, klumpigare än alla andra…. Ja men ni förstår nog, jag känner mig bara fel.

 

Puls

 

Jag hittade inte mitt pulsband idag, letade överallt. Senaste gången jag hade det var när jag sprang i New York och jag är ganska säker på att jag fick med mig det hem, men jag la det på en för bra plats när jag packade upp tydligen. Nu har ju gymmet pulsband att låna ut, så det var inte nödvändigt att hitta det just idag. Hur som helst, vet inte om det var pulsbandet eller om det var jag men bandet tappade bort min puls hela tiden. Lite störande när det är ett pulspass och man ska ligga inom en viss pulszon. Jag var grå, det vill säga ingen kontakt, nästan hela passet. Bilden ovan är dagens pulskurva, den nedanför är för att visa hur det ”ska” eller brukar se ut. Visst tappas kontakten (när det röda sträcket dimper ner till botten på kurvan) då och då, men idag var det extremt.

 

puls1

 

I

Mia minus 20

En av de saker som jag verkligen älskar att göra är att duscha länge! Jag börjar med lite kallare vatten och under tidens gång skruvar jag upp temperaturen och avslutar med riktigt varmt vatten. Så otroligt skönt! I duschen är även en av de platser där jag tänker som bäst, tankarna svävar fritt och är det något som tynger mig så känns det oftast bättre när jag har duschat klart.

En sak som jag däremot inte är så förtjust i just nu är min kropp. Missförstå mig rätt, jag älskar att min kropp klarar av de prövningar i form av långa lopp som jag utsätter den för. Däremot är jag inte nöjd med hur den ser ut. Låter ytligt och till viss del är det ju även det, det är tråkigt att de kläder jag vill ha inte sitter bra. Min kropp är för stor och tung, och i mitt huvud ser jag inte ut så.

Men den största anledningen till att jag vill göra något åt min vikt och kropp är främst för att den kommer att tacka mig när jag tränar och motionerar. Framför allt när jag utsätter den för utmaningar som tar lång tid och som kanske sliter extra på leder och knän när det är några för många kilon att bära på. Jag är visserligen långsam i de flesta träningsformer jag utför och jag tävlar bara mot mig själv – men även jag vill bli snabbare. Och det borde jag rimligtvis bli om jag är lättare.


Milstolpe 3 Milstolpe 2 Milstolpe 3
 

I juli i år påbörjade jag ett viktminskningsprojekt, för vilken gång i ordningen vet jag faktist inte. Det gick bra, till en början. Som det alltid har gjort med andra ord. Jag använder mig av Lifesum eftersom jag tycker att de har den bästa appen. Jag hann nå tre milstolpar (ca 6 kg) innan det rann ut i sanden… Eller nej, det rann inte ut i sanden. Jag försökte hålla jämvikt länge och lyckades faktiskt med det ett bra tag. Ja, sen kom humöret och det känslomässiga ätandet hand i hand. Och sen var det dags för USA och New York Marathon, och då fick jag ju äta….för att inte tala om efter. Hallå, jag hade ju sprungit ett marathon.

Men New York Marathon är inte min sista utmaning, inte mitt sista lopp, och jag tycker inte bättre om min tunga kropp för att jag klarat av ett marathon och en svensk klassiker. Och det kommer inte hända av sig själv, 20 kg faller inte bort bara så där. Därför är det dags att tag i det här igen. Att börja träna igen. Att laga mat och äta ordentligt. Att äta med måtta när det kommer till saker som hör till min ”comfort food” och triggar min hetsätning.

Spinning i morgon. Så. Ja. Men då kör vi.

Igen.

Alive

Jo då, jag lever! Man skulle lätt kunna tro att det inte var så med tanke på att jag inte visat något livstecken här på flera månader. Visst finns tankar på att skrota allt här och kanske börja om på nytt. Med det vill jag inte, det här är jag – med alla fel och brister och mörka tankar. Inget jag delar med mig av till de människor jag möter i min vardag, åtminstone inte allt av det och definitivt inte till alla. Om jag skrotar allt här och börjar om på nytt, blir mindre ”privat”, så gör det inget om fler läser (?!). Inte för att alla kommer hitta hit men…

Eller så sätter jag mig ner och rensar ut inlägg som jag känner är för ”privata”, alternativt låser dem. Sparar inlägg som kanske är mer inriktade mot träning?

Nå väl, mitt i natten är det och jag får fundera vidare om det här när dagen är ljus. Tills vidare får ni en favoritlåt av mina absoluta favoritartister – Sia.