Etikett: #blogg100

Inte som jag tänkt

Hade egentligen tänkt skriva om något helt annat men eftersom humöret sjönk på kvällen och jag hamnade i soffan och tittade på Chasing mummies på History HD istället för att göra något vettigt. Så blir det ibland.

Hur som helst, jag har faktiskt haft den stora äran att träffa den store Zahi Hawass när jag var student i Uppsala första gången. Visserligen hade jag precis då börjat läsa nordisk arkeologi och lämnat egyptologin bakom mig (ett stort misstag visade sig det vara) men att missa den föreläsningen som han höll gjorde jag inte. Det var verkligen en upplevelse! Roligt, underhållande och intressant. Men att jobba för honom, aldrig i livet efter att ha sett honom i Chasing mummies. Var nog tur att jag blev operationssjuksköterska, för det händer aldrig att att kirurger skriker. Eller?! 😉

Nr 10 av #blogg100

Den fula avundsjukan

Ibland slår den till, den där avundsjukan som jag inte är stolt över. Den där fula. Den som man inte pratar om. Den som jag försöker dölja de gånger den dyker upp.

Avundsjukan när någon annan är gravid.

Igår när jag som vanligt kollade igenom aktiviteten på Instagram slog den till med full kraft. Jag kunde inte ens tänka att jag önskade att jag också var gravid. Det var bara jag, jag, jag. Varför är inte JAG gravid!

Jag skäms när jag tänker på det i efterhand. Sorgen och smärtan över vetskapen att det aldrig kommer vara jag som stoltserar med min mage på ett foto på Instagram går inte att beskriva. Men. Jag borde inte bli avundsam för det. Det är inte rätt.

Tjejen på fotot är verkligen någon jag är uppriktigt glad för att hon äntligen har träffat någon, äntligen blivit med barn. Hon är en gammal klasskompis, alltså i samma ålder. Så egentligen är jag glad. Men avundsjukan, ibland slår den till fast man inte vill.

Samtidigt har jag en annan gammal klasskompis som för tillfället går igenom hormonbehandling för att plocka ut ägg innan hon ska börja med cellgifter. Så olika situationer, den ena glädjefull, den andra bara hemsk. Tänker på dig, S, jag hoppas du vet det…trots att jag är en sån dålig vän, men det är jag å andra sidan större delen av tiden. (Vi får se till att boka in ett besök till dig nån gång när det passar. Om du vill förstås.)

Nr 9 av #blogg100

Tre veckor avklarade, bara elva kvar

För några veckor sedan började jag använde mig av appen 10K Runner idag sprang/gick jag pass nummer nio. Dagens pass var dock ett sådant där som man har ibland, ett pass då inget känns bra. Det är för varmt (nollgradigt), snömodd så man vid varje steg halkar lite bakåt, tunga ben, dåligt humör etc. I vanliga fall brukar känslan bli bättre ju längre tid jag håller på, men inte idag – snarare tvärtom. Men av tidigare erfarenhet så vet jag att man ibland har sådana här pass då inget tycks stämma, ibland är passet efter ett av de bästa man haft. Alltså bara att härda ut.

20130127-212749.jpg

Så vad tycker jag då om 10K Runner? Jodå, jag är nöjd. Mycket smidigt att den säger åt mig när jag ska springa och när jag ska gå, men den går långsamt framåt. När jag började springa för tre år sedan så använde jag mig av ett träningsprogram från tidningen Topphälsa, efter fyra veckor sprang jag 40 minuter i sträck. Med 10K Runner får jag i slutet av vecka fyra utmärkelsen ”1/2 way to 5k badge”…men jag stressar inte, jag fortsätter i deras tempo.

Som den appnörd jag är så använder jag mig fortfarande av Nikes Running, mycket för att mina första löpskor var Nike+. Måste säga att det fungerade bäst då jag hade en sensor i skon, nu när jag använder GPS så får jag sällan en sträcka som stämmer. Idag visade den det dubbla mot vad min Garmin hade mätt upp och den påstår även att jag sprungit en kilometer på 41 sekunder! Så kanske gick det inte så dåligt idag trots allt. 😉

Nr 5 av #blogg100

Om vikten och siffrorna

De som varit uppmärksamma har kanske sett att det tillkommit en till sida här som heter siffror, men med tanke på att de flesta använder någon form av RSSläsare nu för tiden så har nog de flesta missat. Dessa siffror gäller självklart min vikt och mitt senaste och sista försök att bli av med några kilon, eller ganska många för att vara ärlig. Detta försök startade sista lördagen förra året, med ett undantag för själv nyårsafton då jag tillät mig både godis och chips (det som var kvar slängdes dock när klockan passerat midnatt). Efter pappas död så var aptiten för helt borta för att sedan komma tillbaka i form av en chips- och dippdiet. Låt mig säga så här, den gjorde inte underverk med vikten och jag gick nog upp ett par kilon innan jag bestämde mig för att äta lite bättre igen. Egentligen hade jag bestämt sedan tidigare att jag skulle börja igen när jag fått hem min FitBit Aria och den hann komma innan 2012 var slut.

Jag har tidigare i livet viktväktat några gånger, den mest framgångsrika gången gick jag ner 23 kg som sedan kom tillbaka under de åren då barnlösheten var som mest jobbig. Jag har även provat strikt LCHF och GI, dessa försök har lärt mig att jag mår bäst när jag äter mindre kolhydrater. Denna gång har jag därför valt att äta kolhydratreducerat och jag loggar min mat på Matdagboken där jag är premiummedlem, hittills är jag mycket nöjd med sidan.

Så hur har det då gått? Jodå, bara bra. Har inte ”fuskat” någon dag och jag har även bokfört allt jag ätit de fyra veckor jag har varit i gång. Resultatet av detta är att jag gått ner 3,8 kg! Mycket kvar, men en bra början. 🙂

Nr 4 av #blogg100

Grattis på 70-årsdagen, pappa!

20130125-223007.jpg

Idag skulle min pappa ha fyllt 70 år, idag skulle han och min styvmor varit på Gran Canaria. Men han fyller inte år, han är inte på Gran Canaria. Istället dog han för sex veckor sedan… Varför?

Jag var ut till minneslunden och tände ett ljus idag. Hade köpt blommor också, tulpaner, men de ”fick” han är hemma. De står vid hans fotografi och hans ljus här. Känner ändå att han är mer närvarande här än där.

Nr 3 av #blogg100

%d bloggare gillar detta: