Etikett: operationssjuksköterska

Det här med att stå upp hela dagarna

Jag jobbar ju som operationssjuksköterska, just där jag jobbar så innebär det att jag står upp nästan hela dagarna. Visst, vissa operationer tillåter att man sitter och då gör jag oftast det, jag sitter också när jag är klar med förberedelserna inför en operation men kirurgerna ännu inte dykt upp. Sen sitter jag också en del på min lunchrast, den är på 30 minuter. Men på det stora hela så står jag upp hela dagarna.

Som operationssjuksköterska står du inte alltid ergonomiskt. Jobbar du vid ett ståskrivbord har du bordet i lagom höjd för dig och du står rakt upp och ner, kanske har du det annorlunda men förhoppningsvis kan du bestämma själv hur du vill ha det. Som operationssjuksköterska är det inte du som bestämmer, det gör kirurgen. I optimala fall är patienten i bra höjd för mig, mina bord i lagom höjd och jag kan stå ”rakt upp och ner”. Oftast är dock inte kirurgerna inte i min längd vilket betyder att patienten oftast är för högt eller för lågt, oftast för högt. Och är patienten för högt måste mitt assbord där jag har en del av mina instrument (det bord jag drar över patientens ben) vara ännu högre. I dessa fall får jag stå på en pall, dessa pallar är ungefär 60×40 cm stora och är i varierande höjd beroende på hur högt jag behöver komma upp. Stå på en pall hade ju inte varit något problem om du kunde stå still och titta åt ett och samma håll hela tiden, men det gör jag ju sällan. Jag har bland annat ett bord till, ett instrumentbord som jag har vid min sida (se fjärde bilden på denna sida för exempel på hur det kan se ut) som gör att jag ibland måste trampa runt på min pall eller kliva ner för att nå saker. Sen måste jag ibland förflytta mig på pallen för att kunna hålla hakar, klippa trådar eller andra saker som gör att jag inte kan stå helst still. Jag kan få luta mig ganska långt åt sidan ibland. Så stå på en pall, nej det är inte speciellt bra.

Stå rakt upp och ner, det gör jag verkligen inte mycket av tiden. Ofta har jag en hand, eller två, i operationsområdet och är det då mer än en kirurg så blir det att jag får sträcka mig lite eller mycket. Ibland står man ”fast” med handen åt ena sidan, samtidigt som man ska ta saker med den andra handen från den andra sidan.

Oftast är det inget problem att stå upp hela dagen, på vilken sorts operationer det än här (korta, långa, krångliga, enkla, komplicerade etc). Och det är alltså inga problem alls, det är ju dessutom bara nyttigt att stå och jobba! Jag är pigg när jag går hem och orkar med att göra saker efter jobbet, som att gå ut och springa till exempel. Vissa dagar är jag helt ledbruten, har ont i fötter, ben och rygg. Jag haltar nästan när jag lämnar operationssalen.

Idag var jag helt slut när jag lämnade jobbet! Jag hade ont i fötterna, och då har jag nästan alltid samma skor och jag har inte ont varje dag. Jag hade ont i benen, och då har jag idag haft operationer då jag kunnat stå ”bra”. Även om jag har stått upp hela dagen och bara suttit på lunchen. Så trött.

Ingen logik alls. Så. Dagens planerade intervaller blev uppskjutna, till i morgon tror jag.

(Vill bara påpeka att jag tycker om mitt jobb och att jag inte ångrar en sekund att jag blev operationssjuksköterska. Däremot är det inte bara fördelar med att stå hela dagarna, så nu vet ni det.)

›› 70/100 #blogg100

13 pass kvar på jobbet!

Det känns lite vemodigt och det gör mig lite ledsen. Jag har 13 pass kvar på ett jobb som jag har trivts så bra på. Det är utan tvekan den bästa avdelning jag jobbat på, bra arbetskamrater och bra chefer. Visst har det funnits dåliga saker, det finns det på alla jobb, men på det stora hela har det varit den bästa avdelningen!

Tyvärr ligger betoningen på har varit, för det är inte så längre. På grund av förändringar i organisationen och försämringar för oss som personalgrupp har det gått från toppen till botten. Bland annat har vi inte kvar en otroligt omtyckt chef. (Kommer aldrig ha en chef som kommer och ser mig gå i mål på Öppet spår och säga att det var en självklarhet att vara där.) Det är lite bättre nu, förutom att alla fortfarande är arga, men i början var det begravningsstämning på jobbet. Det är inte kul att gå till jobbet och vissa dagar har jag haft sådan ångest över att behöva gå dit. Och det är jag inte ensam om.

Så ja, jag det känns vemodigt att sluta men samtidigt ska det bli så skönt att lämna allt bakom mig. Nu är inget landsting perfekt, det vet jag efter att ha provat några stycken. Men som vi blivit behandlade de senaste månaderna har jag aldrig blivit behandlad av en arbetsgivare. Så jag väljer att markera genom att sluta, och visst, arbetsgivaren bryr sig väl inte om det. Men för mig är det en viktig markering, jag ställer inte upp på vad som helst så därför valde jag att säga upp mig och flytta. Som ensamstående med en katt ligger hela världen öppen för mig och som operationssjuksköterska är det inte svårt att få jobb.

Den 16:e maj, då är det bye bye. (Och som saker har strulat för mig idag med försvunna paket som vi har fakturerats för, trasiga instrument och andra tillbehör som är slut hos leverantör så är jag ganska glad att lämna mitt ansvarsområde bakom mig också.)

›› 50/100 #blogg100

 

Ack sköna fredag! Eller?

Blev ju inte riktigt den sköna fredagskväll jag hade planerat. En lugn hemmakväll i soffan. Kom hem från jobbet, hann vara hemma en halvtimme innan de ringde från jobbet och undrade om jag kunde komma in. Det är ju så att vi på jourtid (kvällar och helger) är bara ett lag, det vill säga en operationssjuksköterska, en undersköterska och en narkossjuksköterska. Ibland bedömer dock doktorerna att vi behöver ta in ett extra lag för att två operationer behöver gå samtidigt. Och så var det ikväll. Narkosen har en sjuksköterska som har beredskap, men vi på opsidan har inte det. Jag var snäll att komma in när det ringde det idag…

Så himla typiskt att det ska hända en fredag när jag känner mig sliten efter veckan. Ibland är jag allt bra dumsnäll! Vilken tur att jag inte har något liv.

›› 17/100 #blogg100

 

Dagens lista

Söndag i soffan framför dagens tremil från Holmenkollen. Inspirationen är lika med noll så jag tänkte att det får blir en lista om jobb idag.

1. Vad ville du bli när du var liten? Jag hade ambitiösa planer som liten, jag skulle bli bibliotekarie och sen skulle jag dessutom skriva böcker på nätterna. Jo jo. Jag sökte faktiskt till bibliotekarieutbildning men jag kom inte in, vilken tur.

2. Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring? Under de tidiga tonåren så hade jag inga tankar alls på vad jag skulle göra som vuxen. När jag blev äldre, men fortfarande var tonåring så var det mer och mer tankar om att bli arkeolog som började växa fram. Det blev mer än tankar och jag har en examen i klassisk arkeologi (arkeologi inriktat på medelhavsområdet), även om jag aldrig jobbat som arkeolog.

3. Vilka var dina bästa / sämsta ämnen i skolan? Mitt bästa ämne var historia, jag har alltid varit intresserad av det. Mitt sämsta är svårare att svara på, det fanns inget som jag var direkt sämst på. Däremot var jag aldrig förtjust i de naturvetenskapliga ämnena.

4. Vad gjorde du efter gymnasiet? Jag åkte som au pair till USA. Efter det kände jag mig stark, kände att jag kunde klara allt!

5. Vilket var ditt allra första jobb? Innan allt blev klart med min resa till USA så jobbade jag på ICA, jag satt i kassan och stod i charkdisken. Det gjorde jag när jag kom hem från USA också, innan jag började plugga arkeologi.

6. Vad har du haft mer för yrken? Jag har jobbat som guide, personlig assistent, (grundutbildad) sjuksköterska, receptionist på patienthotell och specialistsjuksköterska inom operation (det vill säga operationssjuksköterska).

7. Vad går ditt nuvarande jobb ut på? Omvårdnad av patient under operation, vilket innebär mycket mer än att bara instrumentera och assistera vid operationer.

8. Vilka är dina starka / svaga sidor på ditt jobb? Min starka sidor är att jag är flexibel och att jag inte stressar upp mig vid akuta situationer som kan uppstå. Jag kan förutse vad som kommer att hända och vad kirurgerna vill göra härnäst, vilket självklart blir lättare när de är ingrepp man är van vid. Svaga sidor? Nej, de vill jag inte fokusera på här.

9. Nämn något som du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb? De gånger jag är del av ett team som verkligen räddar patienters liv i urakuta situationer.

10. Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget? Jag vet inte specifikt vad jag skulle vilja göra men ibland önskar jag att jag hade ett jobb där man har sin egen plats, sitt eget skrivbord, sin egen dator.  Ett jobb där man kan ha vanliga kläder, gå på lunch när man vill. Ibland skulle det vara skönt att inte jobba i blå pyjamas och mössa.

11. Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig? Ett jobb där jag inte träffar människor, är alldeles för social för det och vill ha arbetskamrater. Jag skulle inte heller passa som chef, är för konflikträdd för det.

12. Vad gör du om fem år? Om fem år jobbar jag fortfarande som operationssjuksköterska, kanske på den avdelning som jag börjar på i sommar eller kanske någon annanstans. Kanske har jag tagit steget till att jobba på bemanningsföretag, kanske ha jag sökt mig till ett företag för att bli säljare. Who knows!

›› 12/100 #blogg100

 

You Know You Work In Surgery When…

En gammal jobbarkompis hade lagt upp en länk till en ganska rolig sida på Facebook, eller i alla fall rolig om du jobbar på operation.  You Know You Work In Surgery When… | Under the Knife, Over the MapVissa av punkterna vet jag dock inte vad de menar med, kanske för sidan är amerikansk och vi inte har riktigt samma sak här i Sverige.

Nummer 10: You say  the phrases “Can you tie me up?” followed by “Wanna dance?” with a straight face . Det första kanske jag inte säger, men jag har många gånger bett om en dans. 🙂

Nummer 12: Suffered a mild concussion from the overhead lights. De jäkla operationslamporna, bra i många lägen men inte alla. Och ja, jag har slagit i huvudet i dem ett antal gånger. Oftast i de fall då kirurgen/kirurgerna sitter och jag själv står.

Nummer 16: Ja, vi skyller allt på narkosen! Ha ha.

Bland kommentarerna stod en del andra roliga saker, som till exempel: you see someone you work with at Walmart and say “You look different with clothes on” without thinking how it sounds to other people.

Eller: Your surgeon knows exactly how upset you are with him/her by the intensity of the instrument hitting their hand! En annan metod är att snärta till kirurgerna när du sätter på dem handskarna.

Och ibland stämmer även detta: “The same way we always do it” means they have no idea what they want.

Mitt roliga jobb.

›› 55/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: