År: 2015

Halvvägs stickprojekt nr 2

IMG_3054

 

En socka klar, min första någonsin. Nu ska bara nummer två göras också men måste erkänna att jag inte är så sugen på det, åtminstone inte ikväll. Det var lite knepigt att avmaska vid tån eftersom det blev så smått men på det stora det hela var det inte så svårt, det vill säga efter jag vant mig vid att stickorna var så smala.

Fortsättning följer för jag behöver ju en socka till…

›› 70/100 #blogg100

Kollar på dans

Tittar på Let’s Dance och önskar jag också kunde dansa, men med två vänsterfötter så blir det bara fuldans här hemma för mig. Har två arbetskamrater som brukar dansa och en av dem var på mig idag om att jag borde gå kurser. Hon föreslog att jag skulle fråga en annan av våra arbetskamrater för han hade tidigare visat intresse för att gå kurs. Nja, vi får se hur det blir med det men jag måste nog erkänna att det skulle vara lite kul.

Jag håller självklart på Morgan i Let’s Dance. 🙂

›› 69/100 #blogg100

Historien om min fot fortsätter

Jaha ja, en doktor klämde på min fot igår och en annan klämde på min fot idag. Var på röntgen igår men vet inte vad bilderna visade men ingen av doktorerna tror på stressfraktur i alla fall. Dagens doktor, som var den som jag ville skulle kolla på min fot, säger att det är en inflammation i en led. Han klämde precis där det gör ont och det var verkligen ingen trevlig upplevelse, det gjorde rejält ont. För övrig så har min fot varit bättre idag och jag har (nästan) kunnat att gå utan att halta. Jag vill springa maran men ingen av doktorerna tycker att jag ska göra det. Men jag vill. Och foten börjar ju bli bättre.

Hur som helst, behandlingsplanen är en kortisonspruta i den inflammerade leden. Får se om den hinns med i morgon.

›› 68/100 #blogg100

Mellandag

Vet inte om det blev så mycket ljusare idag men min fot är i alla fall röntgad. Vet inte vad röntgen visade än men förhoppningsvis får jag veta det i morgon, enligt den doktor som skrev röntgenremissen tror inte den kommer visa något. Ja ja…

Annars då? Gräslig huvudvärk, har sovit på soffan flera timmar i kväll men är ändå trött. Alla mina planer för vad som skulle göras idag får vänta till i morgon, eller helgen. Lite mörkt fortfarande, som tur var har jag bra arbetskamrater som gör livet lite ljusare.

›› 67/100 #blogg100

På väg ner

Jag känner det. Tröttheten. Ätandet. Bristen på mitt naturliga leende. Kortare stunder känns det som det ska, sen stunder av dystrare humör. Känslan av meningslöshet. Börjar komma allt närmare ett hål, ett hål jag inte vill falla i.

Varför? Nej, det är inte bara foten även om den är en bidragande orsak. Kan kanske tyckas fånigt men i och med den försvann mitt mål för det här året och därmed även motivationen för många saker, inte bara för träningen. En annan bidragande orsak är något jag inte skrivit tidigare om, min mors bortgång i påskhelgen. En mor jag inte haft kontakt med de senaste 25 åren. Nej, det är inte sorg, för den försvann för flera år sedan. Det är allt runt omkring. Igår fick jag hennes testamente och den påminde mig om min ensamhet och min barnlöshet. Hon testamenterade allt till sina barnbarn men eftersom jag är utan bröstarvingar har jag lika stor arvslott som mina syskonbarn, men sedan fler år tillbaka har jag vetat att jag inte vill ha något efter henne. Så jag har avsagt mig min arvslott i förmån för mina syskonbarn.

Men det blev så påtagligt igen, den där barnlösheten. Hade jag mått bra/bättre hade den inte berört mig lika mycket som den gör nu. När jag redan mår dåligt skär kniven djupare. Testamentet skrevs 2001, då var jag och exmannen inne i barnlöshetskarusellen som inte resulterade i några barn. År 2001 hade jag inga barn, nu 14 år senare har jag fortfarande inga barn. Jag är barnlös och utan partner, den ensamhet jag känner nu är inte av den bra sorten. Denna ensamhet är bara svart.

I morgon är det jag som tar mig längre bort från hålet, från avgrunden. I morgon är det jag som försöker få någon av ortopederna på jobbet att bedöma min fot. I morgon är det jag som skriver kompletterande uppgifter till sjukgymnasten så jag kan få rehabträning så småningom. I morgon är det jag som lägger upp ett nytt träningschema för de kommande veckorna.

I morgon är det jag som försöker se ljuset igen. Men för stunden går jag och lägger mig och tillåter mig själv känslan av det mörka. För i morgon ska jag sträva åt det ljusare igen.

›› 66/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: