Tagg: psykisk ohälsa

Dagens horoskop och bristen på drömmar

Sitter hemma och tittar på Melodifestivalspektaklet, andra chansen ikväll. (Och nej, jag kallar det inte för mello). Uttråkad är bara förnamnet. Roade mig med att läsa dagens horoskop på Spray, det var ett tag sedan. Så, hur skulle den dagen ha varit/blivit, vad skulle ha hänt?

En länge omhuldad dröm vaknar till liv nu och väntar på att du ska uppfylla den. Ta chansen och förverkliga drömmen då den innebär en positiv förändring av ditt liv på lång sikt. Släktingar och vänner kommer att reagera positivt på förändringen och kommer att stötta dig i det du gör.

Jaha ja, en dröm vaknar till liv. Spännande! Men, nja, inga drömmar har vaknat till liv än och jag kan inte se att det kommer att göra det under de timmar som är kvar av denna dag. Dock hade det varit trevligt om det hade gjort det, jag saknar drömmar i mitt liv och det känns inte bra. Det känns som jag inget händer (vilket visserligen inte stämmer, det händer mycket), som jag bara står och stampar utan vare sig riktning eller mål. Det mesta känns tråkigt och som sagt, ingen dröm i sikte.

Varför det är så här? Mycket kan nog härledas till den stress jag känner inombords just nu och har gjort sedan i januari. Den visar sig även på andra sätt, den fysiska tröttheten, ångesten på förmiddagarna, oviljan till att träna, alla onyttigheter jag stoppat i mig och som gjort att jag gått upp en hel del i vikt. Livet är inte så kul just nu men jag hoppas och tror på en ljusning snart. Nej, jag vet att en ljusning är på väg. Jag bara vet det.

Så drömmar, kom! Positiva förändringar, kom!

›› 4/100 #blogg100

Det syns inte på utsidan hur jag egentligen mår

Jo jag vet, jag ser glad ut på utsidan. Jag pratar som vanligt, det vill säga en hel del. Jag skrattar och ler emellanåt. Du tror jag att jag mår bra. Tänk så fel du har.

Jag vill inte att du ska se. Jag vill inte att du ska granska mig för minsta tecken på att jag ska börja gråta, bli ”ledsen” som du kanske säger. Jag vill vara ”normal”. Men vem är egentligen normal? Är du?

Jag brukar säga att om jag inte pratar så tror du att jag mår dåligt och det är så, så därför pratar jag på. Det du inte vet, det du inte tänker på är att det kanske är mitt försvar. Jag pratar för att du ska tro att jag mår bra. Jag verkar glad för att du inte ska se mörkret inom mig. Att jag inte vill ha din sympati kan låta konstigt, visst vill jag vet. Men ändå inte, den får mig att gråta. Jag vill inte gråta.

Det är inget ovanligt att jag mår ungefär som jag mår nu men oftast så döljer jag det bättre än vad jag gör nu. Jag vill inte visa så den ena stunden kanske jag är ”normal” medan jag bara ett tag senare inte orkar och låter fasaden falla. Det gör dig förvirrad, hur kan jag säga att jag mår dåligt när jag den andra stunden ”är precis som vanligt”.

Ja du. Så är det bara.

Du förstår inte heller att även om jag mår dåligt, så finns det stunder som ljuset faktiskt hittar sig i genom mitt mörker och jag kanske skrattar eller ler åt det du säger. Bara för att jag för stunden mår dåligt, så mår jag inte lika dåligt hela tiden. Det varierar.

(Du är i detta fall ingen speciell person, du är i detta fall ett hopkok av flera personer. Jag är så trött på att nästan behöva försvara att jag mår som jag mår eftersom jag inte alltid visar det. Man kan må dåligt även om det inte syns varje dag.)

Så hur mår jag egentligen? Just nu är det mörkt och allting, och då menar jag allting, känns meningslöst. Vardagen, jobbet, träningen, mitt kommande marathon, livet. Bäst mår jag när jag är ensam för då behöver jag inte vara den som andra tror att jag är. Den som jag egentligen vill vara. Hon den där som är jag.

Ångesten på morgonen och sedan hela förmiddagen de dagar jag jobbar är tuff, för jag vet inte om jag ska orka vara ”jag”. Inte blir det bättre av att jag sover dåligt under sådana här perioder, jag somnar inte på kvällarna och ligger vaken länge. Men jag vill jobba, av erfarenhet vet jag att ångesten bara blir värre om jag stannar hemma. Motståndet att träffa folk bara växer. Och jag trivs med mitt jobb och mina arbetskamrater. Och jag har stöd från mina chefer i det här. Det vet att jag mår dåligt men att jag vill jobba.

Så, varför söker jag inte ”hjälp”? För att den enda hjälp jag brukar få är ordination på motion, standard är ”en promenad om dagen”. Men jo, jag tränar en hel del, men jag ramlar dit ändå. Det tänker de inte på. Jag har sömntabletter som en doktor skrev ut åt mig visserligen, men de hjälper inte. Jag sover inte ändå.

Jag har många jobbiga saker i mitt förflutna, doktorer har en tendens att haka upp sig på det. Oavsett om jag söker för hosta eller mitt psykiska mående. Deras lösning är att jag ska prata, prata, prata om det. Jag har gjort det, hos flera. När jag säger att det inte hjälper lyssnar de inte. Så nej, mer prat, fler promenader säger de. Och alltså söker jag inte hjälp.

Jag vet hur jag ska ta mig ur dessa hål som jag kallar dem. Om orken finns. Jag säger till dem, det känns som jag sitter på golvet i ett mörkt rum. Jag ser ljuset som sipprar in vid dörrarna men jag orkar ändå inte resa mig, jag orkar inte närma mig en dörr trots att den är så nära.

Ta en promenad, säger de. Men om jag inte ens orkar ta mig till dörren?

Jag skulle vilja ha ett jämnare mående, jag är antingen på väg upp ur ett hål eller på väg ner till ett. Det går upp eller ner, dessa svängningar är tröttande. Och botten, den känns som den för varje gång hamnar längre och längre ner. Jag vill bli mer stabil.

Ta en promenad, säger de.

Jo du.

Jag kan. Jag vill. Det går visst.

Idag var en sådan där dag då hela kroppen bara skriker åt mig. Jag kan inte, jag vill inte, det går inte. De där dagarna kommer ibland, oftast när det varit för mycket. Jag har liksom ingen reserv. Jag tar slut. Ångesten kryper i kroppen och allt jag vill är att lägga mig i fosterställning och dra täcket över mig, eller bara sitta och stirra rakt framför mig helt apatiskt. Idag var det nära att jag ringde och sa att jag inte kunde jobba.

Men nu vet jag ju att jag inte blir bättre av det. Det skjuter bara på problemet och det blir värre dagen efter och ångesten skriker högre. Så istället för att låta ångesten vinna så masade jag mig iväg till jobbet och sa som det var, att idag var det ingen bra dag. Fokuserade om tankarna, så gott det gick, till: Jag kan. Jag vill. Det går. Jag ska. Tiggde kramar av mina närmaste jobbarkompisar.

Har jag tur brukar känslan lätta vid lunchtid och idag var en sådan dag. Då pratar jag istället i etthundratjugo (något som vissa skulle påstå att jag gör hela tiden) och får en rastlös energi i kroppen….för att sen övergå till trötthet. Och som jag längtade efter kvällens spinningpass! Det var så skönt att i en timme köra slut på sig själv, bli av med den rastlösa och även frustrerade energi jag har inom mig.

Så känslan igår, att det varit för mycket, den stämde. Jag hade dock behövt flera dagar utan aktiviteter för att få den återhämtning jag behöver. Tur att jag snart är långledig.

›› 77/100 #blogg100

Fem, fyra, tre, två, ett och stressen med endagsledigheter

Endagsledigt, kan vi skrota det? Jo, det är skönt att vara ledig en dag mitt i veckan, men jag hade hellre varit ledig två dagar. Varför? Att vara ledig en dag gör mig stressad och jag får inte den vila jag behöver. Allt som jag inte har gjort för att jag jobbat de senaste dagarna ska klämmas in på denna lediga dag, ofta resulterar det i att jag inte gör något alls, att jag sover halva dagen och sen ligger på soffan andra halvan. Om jag blir utvilad av detta, svar nej. Mår istället av dåligt av alla saker jag borde ha gjort.

Idag var dock annorlunda, jag har gjort flera saker – men inte alla – som jag planerat. Denna stress jag upplever av endagsledigheter, jag tror att det är en rest sen sommaren då jag blev sjukskriven för stress och depression. Eller nej, jag vet det.

Äsch, vi tar en lista istället för denna deppighet…

Fem saker jag alltid har i mitt kylskåp är Pepsi Max, vatten, bordsmargarin, ketchup och buljong.

Jag kan inte vara utan dessa fyra saker: Pepsi Max, iPhone, glasögon/linser och dator.

Tre saker jag inte äter är blodpudding, lever och mintchoklad.

Att gå i mål och träning är två saker som gör mig glad.

Fuldans är en sak som jag gör flera gånger i veckan.

››44/100 #blogg100

Hur ska jag veta vad jag behöver?

Jag kanske tror att jag behöver de där lediga dagarna då jag inte gör något, men ibland undrar jag om det verkligen är så. Jo, min hjärna behöver vila, men ibland blir inte vilan så effektiv som jag skulle behöva. Detta trots att jag inte gör något på de lediga dagarna och kanske är det just det som är problemet. Men hur ska jag då kunna veta vad jag behöver för stunden? Ibland behöver jag verkligen de där dagarna då jag verkligen bara ligger på soffan eller sängen, men ibland så behöver jag något annat. Jag har inte lärt mig än att veta vad det är jag behöver. En helt tom dag eller en dag med någon form av aktiviteter och i så fall, vad för aktivitet och hur mycket av den.

Dag två av ledighet och denna gång har ledigheten inte alls givit mig den återhämtning som jag så väl behöver. Visst, jag har inte varit helt sysslolös eftersom jag igår var på spinning på kvällen och idag var ut och sprang, men ändå… Jag har känt mig apatisk och nedstämd, kan inte riktigt förklara, och känslan har funnits där redan när jag vaknat. Jag har längtat efter något som jag inte vet vad det är. Att må bra kanske.

Hur som helst, på tal om något helt annat. Min dag. Något storkok för att få ihop matlådor har det inte blivit, får bli soppa på jobbet i helgen (till middag blev det hämtmat – sushi). Och löpturen. Vad ska jag säga om den? Senaste gången var inte kroppen med mig, denna gång var inte huvudet med mig. ”Lurade” huvudet med att springa två lyktstolpar och gå en (måste börja springa oftare för att hitta tillbaka till den bra känslan). Sen kom jag in och hamnade på soffan och råkade visst sova ett par timmar. Jaha, ja, men det var ju bra. Eller inte. Min dag avslutades med en fånig film, men ack den var för fånig. Ville se en fånig film och valde därför en med Adam Sandler, Just go with it, jag kan inte rekommendera den.

›› 39/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: