Tagg: hormoner

Hormoner som somnat

Igår på jobbet fick jag höra ett samtal mellan narkospersonalen på en sal, jag kom in mitt i så jag vet inte hur det började. Någon hade i alla fall varit och besökt någon som precis fått barn och avslutade en mening med att hennes hormoner väcktes dock inte, hon skulle inte kunna tänka sig fler barn. Personen i fråga var någonstans i min ålder och det fick mig genast att tänka på mina hormoner. Har de somnat? Väcks de av bebisar nu för tiden?

Det var länge sedan jag accepterade att jag aldrig kommer bli gravid, få barn, bli mamma. Då och då har dock min hjärna väckt ett dumt hopp, men med åren har detta hopp blivit svagare och svagare de gånger det har kommit till ytan. Jag blir ju inte yngre precis, åren går och om en månad blir jag 37. Jag var 29 år då jag och exmannen slutade att försöka, jag var 32 då jag blev spontant gravid men fick missfall. Och nu alltså, snart 37 år.

Men väcks mina hormoner? Svar ja, men jag trycker ner dem i sömnen igen. För jag vet att jag aldrig kommer bli (biologisk) mamma till någon. Fast mina hormoner är ju vakna hela tiden, vilket de aldrig låter mig glömma. Åtminstone inte många dagar åt gången. De visar att de finns genom att jag blöder. Och blöder. Och blöder lite mer. Av den anledningen har jag bestämt mig, den ska bort. Livmodern alltså. Måste bara få en doktor att gå med på det först. För jag är ju fortfarande fertil. De har missat en liten detalj, jag kan ju inte bli med barn.

Förra året var hemskt när det kom till antalet dagar då jag blödde, i år är det åtminstone lite bättre. Inga störtblödningar i alla fall, vilket jag kan tacka hormonspiralen för. Men att blöda flera veckor i sträck, jag orkar inte med det längre.

Bilderna är klickbara:

Dag 25, eller låt mig ta en sked och karva ut den

Klicka för att se eländet.

Dag 25 och inget tecken på att det ska avta, snarare så ökar det och jag förstår verkligen inte hur det fortfarande kan göra det. Eller hur det kan göra det igen. Blir så trött. Här om natten hade jag lite tid över och roade mig att föra över mina uppgifter från Pink Pad Protill ett excelark, och så muntert det blev då. Mitt år ser ju helt gräsligt ut, jäkla elände. Att nämna är att jag inte direkt började blöda 1:a januari utan det började redan den 28/12, och att jag som sagt ännu inte slutat – dag 25 idag. Teckenförklaring: o = spotting, x-xxx = från lite till mycket (läs störtblödning).

När man ser det där, finns det då någon tvekan om att jag vill karva ut både livmoder och äggstockar (de är ju ändå obrukbara)? Doktorerna vill att jag ska äta hormoner, helst de med preventiv effekt eftersom de av någon anledning är skonsammare mot kroppen, och det är säkert det som jag kommer få recept för på onsdag när jag ska till doktorn. Men jag undrar om man inte ska propsa på utkarvningen i alla fall.

Så varför är jag då så emot p-piller? Bra fråga. Jag tycker det är jobbigt att ha något som jag måste ta varje dag och som ständigt påminner mig om att jag faktiskt inte kan få barn och att jag alltså egentligen inte skulle behöva äta. Sen finns det en anledning till, en som är jobbigare och som bidrar lite till förhoppningar som jag vet inte kommer infrias. Förra gången jag åt p-piller och slutade med dem så ägglossade jag spontant en gång och blev gravid. Gravid och fick missfall (missed abortion). Så självklart så finns ju då förhoppningen om att jag äter p-piller och slutar med dem så kan jag bli gravid igen. Men det kommer ju inte att ske. Jag har haft ett mirakel och det kommer inte hända igen.

Så alltså, bättre att karva ut eländet.

%d bloggare gillar detta: