Tagg: ensam

Tårar av frustration…

…och av ensamhet. Nu får jag ge mig.

Flytten kommer allt närmare och samtidigt frustrationen över att inte klara av allt själv. För jag är en sån som vill klara av saker och ting själv, oavsett vad för saker det gäller. Sen hatar jag att be om hjälp och det har jag ALLTID gjort. Hur som helst, missarna fd husse ska hjälpa till och en gemensam kompis från hans jobb (men hon är sjuk så hon vet inte hur mycket hon orkar). Syrran pratade om att hon kanske kunde hjälpa till, men jag får se hur det blir med det. Styvmor jobbar, annars brukar hon vara bra på att bära. Och kommer inte styvmor är det ingen idé att pappa kommer eftersom han inte får bära…

Och vilka finns det sen att fråga? Inte många, och därför kommer tårarna. Och jag känner mig ensam, inte nog med att jag saknar någon att kramas med, jag saknar vänner också.

Inte på bra humör…

…och fryser om tårna gör jag också. *suck*

Vakade av i morse och det var otroligt skönt att få gå och lägga sig. Hade inte tänkt sova så länge men jag sov visst till tio över fyra (förutom några minuters vaken tid vid elva då telefonen väckte mig). Efter det så har humöret var si så där, och att jag dessutom har lite ont i huvudet gör inte saken bättre. Det jobbigaste är att jag känner mig ensam och skulle gärna ha den där varma farmen att kunna kura ihop i. Men men…

Ganska dåligt med bilder den senaste tiden och det beror på att jag har problem med mitt Paint Shop Pro, men jag jobbar på att försöka få det åtgärdat (och sliter mitt hår under tiden).

Kanske lite LEGO Star Wars sen…

Inte min vecka

Usch. Mår inte bra. Inte just nu och har inte gjort hela denna vecka. Kan egentligen inte sätt fingret på vad det är som jag dåligt, eller känner mig deppig kanske jag ska skriva. Många små saker som bildar ett stort oöverstigligt hinder. Och hur löser jag detta? Jo, som jag alltid har gjort. Jag äter. Äter. Och äter lite till. Chips, glass, choklad, smågodis, vitlöksbröd… The list goes on and on. Och sämre och sämre mår jag. Fast utåt håller jag upp min fasad och ingen ser. Som vanligt. Det enda som har ”märkts” är att jag i onsdags var lite irriterad och stingslig, men annars har jag nog i stort varit mig själv.

Hade en dröm i början av veckan, ingen mardröm men ändå obehaglig. Drömde om något sorts släktkalas, bara närmaste familjen tror jag, dvs syskon med familjer, far och styvmor. Min bror sitter så klart och häver ur sig pekpinnar hur jag och storasyster ska leva våra liv för att inte han ska hamna i dålig dager (detta är något han inte bara gör i drömmer utan även i verkliga livet). Min syster och jag har båda havererade äktenskap bakom oss och min bror, som själv aldrig gift sig men varit tillsammans med samma i år och dar, säger att det är själva äktenskapet som varit misstaget. Hade vi aldrig gift oss hade allt varit bra, menade han. Jag hävdade att något sådant ska han inte uttala sig om eftersom han inte vet ett dugg om mig och mitt liv och den enda gången han faktiskt träffade min exman var på själva bröllopet (säger något om vilken bra kontakt jag har med min bror, eller hur). Jag påpekade att det faktiskt var den ofrivilliga barnlösheten som var boven i dramat. Och då. En person som sitter bredvid mig säger: men det blev ju bebisar. Och under tiden hon säger det förändras hennes ansikte och det inte bara förändras det växer och växer. Samtidigt som hon upprepar om och om igen, men det blev ju bebisar, det blev ju bebisar, det blev ju bebisar. Då vaknar jag. Det var länge sedan jag grät, men då kom tårarna. Personen hon förändrades till var min mor. Eller min så kallade mor som jag brukar säga. Jag anser att hon frånsa sig titeln ”mor/mamma” den dag hon kastade ut mig och sa att hon aldrig ville se mig mer…

Så veckan började med denna underbara dröm. Jippi liksom. Sen är det mina jäkla hormoner som krånglar och jag blir bara så trött, är eländet på gång eller är det inte. Ena dagen blöder jag, andra dagen gör jag det inte. Och snart kommer väl störtblödningarna igång också. För hur många veckor då? Nä, jag orkar inte! ”Have a happy period”, som de säger i Alwaysreklamen. ”Bara kroppens sätt att visa att den fungerar som den ska”. Ha, snarare motsatsen. Du fungerar inte som du ska, du kan inte få barn, du är värdelös, du är INGET att ha. Varje gång eländet sätter igång påminner det mig om att jag inte fungerar, att jag aldrig kan få barn. Och nej, det kommer inte att helt plötsligt att fungera bara för att jag träffar någon annan, en kommentar jag ofta får. Det var/är MIG det är fel på, det är jag som knappt inte har någon fungerande ägglossning, det var/är jag som har hormoner som är helt fucked up. Men, säger då någon då, du blev ju gravid, spontant dessutom. Jo, visst. Och hur slutade det? Missfall. Även det ett tecken på att jag är värdelös, inget att ha. Mitt lilla pyre som när jag testade positivt bestämde sig för att jag inte skulle bli mamma, att missarnas fd husse inte skulle bli pappa. Mitt lilla pyre som när jag/vi var på inskrivning, och när VUL:et gjordes, redan hade varit dött i flera veckor, men min kropp förstod inte det.

Så jo, jag blev gravid spontant. Men kommer jag bli det igen? Troligtvis inte. Man kan liksom inte bli gravid om man inte ägglossar… Skitkropp.

Det är en skitvecka helt enkelt. Det enda positiva är att jag har ett jobb som jag trivs så otroligt bra med. Och trots att det är upprörda röster där och många som slutar, så tycker jag om att gå dit, jag tycker om mina underbara arbetskamrater.

Inte bara barnlösheten är nära, utan även ensamheten. Känner mig ensam.

Och nej, jag skriver inte detta för att få höra att jag inte är värdelös, för det vet jag egentligen att jag inte är. Men ibland känns det bara så i alla fall…

Jaha ja

Vad har du gjort idag (läs lördag) då? Jaha ja, så du har gjort det, så spännande. Jag? Ja, vad har jag gjort (läs inget).

Jag har verkligen inte gjort något alls denna lördag, jag har inte ens varit utomhus. Det är sant. Riktigt uselt. Gick ju och la mig tidigt på fredagskvällen och läste ut denna bok, sov sedan länge och gick upp vid elva på lördagsförmiddagen. Katternas fd husse ringde och meddelade att jag behövde vara blomvakt ett par dagar och som ”betalning” kom han senare över med lite kanelgifflar (som jag är otrooooligt svag för), glass och chips. Och jodå, han vet att jag viktväktar (vem försöker jag lura att jag gör det förresten) men han frågade vad jag ville ha. Efter det blev det lite wiiande och jag svor över att jag var usel i pingis och frisbeegolf (helt och hållet de dåliga batterierna i handkontrollens fel).

Sen då, vad gjorde jag sen? Hmmmm, la mig i soffan och tittade lite på dokumentärer på Viasat History, sov nog lite grann också. Plåga grannen var det dags för sen, SingStar är inte lika kul ensam som i sällskap. (Denna är rolig att sjunga.) Försökte mig på lite pingis och frisbeegolf igen och med nya batterier så slog jag nya rekord till höger och vänster.

…mer tv, mer dator, mer gifflar… Dags att sova kanske så att denna otroligt underhållande lördag är över och bortglömd.

%d bloggare gillar detta: