Det här med måndagar, kan vi sluta med sånt!? Kom i säng senare än vad jag tänkt igår och kunde sen inte somna, sov uselt hela natten. Halva dagen idag har jag gått som i dvala, inte kul alls. Humöret har varit sisådär, det går upp och det går ner. Så trött som jag är tänkte jag nu gå i säng och förhoppningsvis somna relativt snabbt och sen sova gott till klockan ringer igen alldeles för tidigt.
Så inlägg nr 90 av #blogg100 blev nog det tristaste i utmaningen hittills.
De senaste veckorna har jag inte skött mig, jag har ätit helt fel i ett par veckor nu – chips, godis, glass, bullar. Ett tag efter du dött så vräkte jag i mig onyttigheter, det var allt jag fick i mig, och jag lovade dig då att även om jag visserligen åt fel just nu så skulle jag snart skärpa mig. Jag lovade att till min födelsedag, årsdagen av det som hände, skulle vara i form och gått ner de överflödiga kilon som jag så länge gått och burit på. Och jag började bra, vid nyår la jag om min kost och började springa, det kändes bra och jag gick ner i vikt. Så började mitt knä att ge sig till känna och sen blev jag sjuk och sen…ja, vad ska man säga.
Hur som helst, dags att ta tag i det igen. Jag vet av erfarenhet att jag har svårt att starta om igen efter ett par veckors syndande, men jag lovade dig att denna gång skulle vara den gång då jag faktiskt får till en varaktig förändring. Eftersom mitt knä fortfarande besvärar mig lite så bestämde jag mig för att börja träna på gym igen.
Pappa, nu ska jag skärpa mig så idag var jag och tränade!
Nr 89 av #blogg100.
…men tydligen inte idag.
Nr 88 av #blogg100.
Hittade en lista hos Caroline som hon i sin tur hade hittat hos Den sämsta av världar.
Hur såg du ut för ett år sedan?
Ungefär som nu, lite mindre rund och lite kortare hår dock.
Vilket är ditt mest använda ord denna vecka?
Trist. Trist men sant, har gnällt en del över mitt trista liv.
Har du någon fobi?
Nja, jo, det kan man väl säga. Jag har svårt att gå barfota hemma hos andra och om jag är på hotell, måste ha strumpor på mig – mår så himla dåligt annars. Fånigt men sant.
Vad är det godaste du har ätit hittills i veckan?
Det godaste måste vara den lilla kokostopp som vi fick idag på studiedagen ute i Huddinge, så himla god men så himla liten.
Vad är det finaste någon har sagt till dig idag?
Till mig, ja, det kan man väl säga fast det gällde mina byxor som en jobbarkompis sa hade så fin grå färg. Jag tyckte de de var för urblekta, men är typ det enda byxor jag har. Eller hade, för på eftermiddagen gick de sönder. 🙁
När kände du dig riktigt nöjd med dig själv senast?
Det kommer jag inte ens ihåg, känner mig sällan nöjd med mig själv. Oftast känner jag mig värdelös.
Vad tror du kommer bli roligast i helgen?
Händer ingenting i helgen, så vad som kommer bli roligast är svårt att säga. Får återkomma på söndag med ett svar på den frågan.
Vilken är din pepplåt för tillfället?
Har varit min pepplåt ett bra tag nu, I gotta feeling.
Vad har du sysselsatt dig med då du har haft dötid i veckan?
Twittrat, slösurfat, slappat i soffan, spelat Hay Day.
Har du gjort/kommer du göra något i veckan som du inte gjort förr?
Nope, inte som jag kan komma på. Eller jo, har ju aldrig varit på regional studiedag för operationssjuksköterskor vilket jag var på idag.
Vad oroar du dig för?
En stor operation på min sal på måndag, har bara stått på två tidigare och förra gången var inte lyckad eftersom en kirurg fick mig att gråta av ilska.
Vem är den kändaste personen du har sett på senaste tiden?
Senaste tiden har jag nog inte sett någon, räknas sjukhuschefen?
Vad har varit mest förvirrande på senaste tiden?
Mina hormoner och hur de betett sig efter plastbiten togs bort.
Hur ser dina senast tagna webcam-bilder ut?’
Bara tagit typ en.
Har veckan varit bra än så länge?
Jodå, helt ok.
Nr 87 av #blogg100.
På jourtid, det vill säga kvällar och helger, så händer det att jag instrumenterar på akuta kejsarsnitt. Erfarna operationssjuksköterskor tycker oftast det är en ganska tråkig operation men jag, som än så länge har långt kvar innan jag kan kalla mig erfaren, tycker det är roligt att gå på snitt. Det är en stor händelse i föräldrarnas liv och jag tycker det är viktigt att försöka göra så att det känns tryggt och säkert för paret, i den mån jag kan påverka det.
Men så är jag ju ofrivilligt barnlös och har ibland tänkt att det är lite underligt att jag hanterar och klarar av denna situation utan minsta tillstymmelse till ”hugg i bröstet” av längtan/avundsjuka. Visst, man skulle kunna tänka att när jag är på jobbet så går jag in min professionella yrkesroll, och det stämmer nog till viss del. Men hur professionell man än är så finns ju ändå ens känslor med i bakhuvudet och kan om man har otur ”störa” för mycket. Så är det nu inte, jag har inga alls problem att instrumentera eller passa på sal vid snitt och tar oftast varje tillfälle i akt att vara den som går ner till förlossningen.
Det har tagit mig många år att komma hit, många tunga år med många tunga känslor och mycket tårar. Visst, tårarna kommer ibland även nu… Hur som helst, det är skönt att se att det faktiskt fungerar för andra, det fungerade bara inte för mig.
Nr 86 av #blogg100.
