Tiden rinner iväg…

…när man shoppar cykel och cykeltillbehör, höll nästan på att missa att skriva några rader här. Hur som helst, cykel är beställd och jag hoppas få hämta den om några dagar. Spännande! Sen behöver man ju lite annat också och det är lätt att vilja ha allt och jag har ju egentligen shoppingförbud denna månad. Eller nåja, shoppingförbudet gällde inte cykel och cykeltillbehör men man (läs jag) behöver inte bli helt hagalen för det, men svårt att låta bli. 🙂

›› 39/100 #blogg100

Kortfattad…

Trött. Huvudvärk. Grinig. Sammanfattar kvällen mycket bra. Hade trots farhågor en bra dag på jobbet, hindrade mig dock inte från att bli grinig när jag kom hem. Beror nog mestadels på den envisa huvudvärk som inte vill släppa sitt grepp om mig, tror därför det får lov att bli en tidig kväll trots den lediga dagen i morgon. Är dessutom igen på tv som jag vill se och slösurfning eller något annat lockar inte heller.

›› 38/100 #blogg100

Oledig

En jobbhelg är över och tre kvällar i den blå pyjamasen är avklarade. I vanliga fall brukar jag vara ledig både måndag och tisdag efter en jobbhelg men jag kan inte ha tänkt alls när jag la schemat förra gången. För istället för två lediga dagar hade jag lagt två jobbdagar vilket innebär att jag skulle jobba åtta dagar i rad. Jag skriver skulle för jag hade tur att få kompledigt på tisdag, men i morgon ringer klockan tidigt tyvärr. Det känns mycket tyngre att jobba helg när man vet att man inte har några lediga dagar efter. I morgon är det planerade operationer igen och jag ska vara på vår minsta sal med operationer som egentligen borde gå på en större sal, kommer bli så trångt. Att dessutom den person som jag skulle kampera ihop med inte kommer på grund av sjuka barn gör det inte direkt roligare. Ja ja, bara bita ihop och se fram emot att dagen tar slut så jag får gå hem och slappa i soffan. Jag har hört att det ska regna på tisdag så det blir ju perfekt. Men nu, mot sängen. Natt på er.

›› 37/100 #blogg100

Jag vill ut och springa!

Jag längtar efter att ge mig ut och springa! Fast det är en sanning med modifikation. Jag vill ut och springa en sådant där pass när det känns som man flyger fram och hela världen ler och du ler tillbaka. Men jag är inte där nu, jag vet att om jag skulle ge mig ut och springa så skulle jag bara känna mig tung och klumpig. Jag skulle ge upp och gå eftersom det blev för jobbigt, jag skulle komma in besviken på mig själv att jag tappat formen (om jag nu någonsin har haft den). Det skulle inte vara någon kul känsla. Så därför kommer jag inte ut.

Samtidigt så vet jag att om jag bara ger mig ut på de där hemska passen när allt känns fel så kommer det så småningom ett pass där allt känns rätt. Jag längtar efter de passen, jag längtar efter att känna att jag orkar milen igen. Jag vill springa de lopp jag brukar och förbättra mina tider. Så varför kommer jag då inte iväg?! Jag skyller på att jag är trött, att jag stått hela dagen på krånglig operation, att jag precis varit förkyld, att det är så mycket skönare att lägga upp mina trötta ben i soffan, att jag inte orkar sätta i linser….jag skyller på allt.

Om ändå någon bara kunde sparka ut mig.

›› 36/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: