Ingen fantasi

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Idag är det en sådan där dag då huvudet bara är tomt. Eller nej, det är inte tomt, det är många tankar som snurrar om livet, kärleken och ensamheten samt allt där runt omkring. Men orden kommer inte, jag skriver, jag suddar. Det är bara tomt. Så därför letade jag efter en lista och hittade en gammal hos min vän Maria och som hon i sin tur hittade hos Katta.

Ettordsutmaning:

1. Var är din mobiltelefon? Bordet
2. Var är din andra hälft? Oexisterande
3. Ditt hår? Oklippt
4. Din mamma? Obefintlig
5. Din pappa? Död
6. Det bästa du vet? Kärlek
7. Din dröm i natt? Bortglömd
8. Din dröm/ditt mål? Lycka
9. Rummet du är i? Köket
10. Din hobby? Löpning
11. Din skräck? Ensamheten
12. Var vill du vara om sex år? Lycklig
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Jobbet
15. En sak du önskar dig? Kramar
16. Var du växte upp? Landet
17. Det senaste du gjorde? Åt
18. Dina kläder? Myskläder
19. Din tv? På
20. Ditt/dina husdjur? Sover
21. Din dator? Underbar
22. Ditt humör? Dystert
23. Saknar någon? Ja
24. Din bil? Vilken?
25. Något du inte har på dig? Strumpor
26. Favoritaffär? Ingen
27. Din sommar? Tom
28. Älskar någon? Ja
29. Favoritfärg? Orange
30. När skrattade du senast? Idag
31. När grät du senast? Igår

Nr 62 av #blogg100.

En vecka av synd

by  on  in om vikten • 0 Comments

Den rubriken låter mycket roligare än vad det verkligen har varit, för de som har varit här och läst de senaste dagarna vet att jag legat nerbäddad med feber sedan i tisdags. En vecka av synd, eller i alla fall fem dagar med denna inberäknad. Så vad menar jag? Idag är det lördag, lördagar har sedan nyår varit min vägningsdag. Trots att jag legat sjuk så var denna lördag inget undantag utan i morse ställde jag mig på vågen och jag var beredd på det jag skulle se. Ett plus, ett stort plus till och med. De här dagarna då jag har varit sjuk har jag vid två tillfällen gått och handlat, har kommit hem med helt fel saker. Förutom Pågens Kanelgifflar har jag nog köpt alla saker som jag brukar äta när jag tröstäter, det har varit ostbågar, kladdkaka, glass… Det ihop med att jag legat cirka 12000 steg under vad jag i vanliga fall brukar få ihop på min FitBit så – om vi säger så här, inte konstigt att det blev ett stort plus.

Jag mår inte bra av detta och jag blir så arg och besviken på mig själv när jag gör sådana här saker, de kommer så naturligt för mig. Det jag måste nu är att vända trenden igen, hur svårt det än kan vara så måste jag det. Har lovat mig, och pappa, att detta är gången då jag går i mål och inte ger upp efter bara några kilon. Så från och med i morgon är det jag som börjar skriva upp allt jag äter på Matdagboken igen. Röra på mig får vänta några dagar till eftersom jag ännu inte känner mig helt fri från febern.

Så skärp dig, Maria, du kan ju det här!

Nr 60 av #blogg100.

Sjukdag 4 och ännu mindre att skriva om

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Mitt liv just nu, så tråkigt. Ja, vad mer kan man tycka när allt man orkar med är ett fåtal stunder ur sängen innan man helt slut kravlar sig tillbaka under täcket. Tack och lov för Twitter och Netflix! …för sover gör jag inte hela tiden, men kroppen min är så trött att jag inte orkar vara uppe. Idag har jag tittat lite på skidor och sen har det blivit en del avsnitt av Drop Dead Diva.

Andra funderingar idag har varit varför så många varit och besökt min blog idag, skrev ju inte något intressant eller så igår – inte i min mening i alla fall, bara det vanliga vardagspladdret. Och varför en kram kan få en att fundera så mycket över vad man inte har, men andra har. Febriga tankar idag också med andra ord.

Hoppas vakna upp utan feber i morgon, i alla fall så jag orkar vara uppe lite mer än idag, kanske orka städa lite. Och vem vet, kanske orka med en liten promenad, känner att jag behöver frisk luft.

Nr 59 av #blogg100.

Sjukdag 3 och röriga tankar

by  on  in om vardagen • 2 Comments

Tredje dagen med feber och ledvärk. Tredje dagen som spenderats i sängen. Men jag borde inte klaga, de finns de som har det värre. Och när jag tänker på två av dem som har det värre, blir jag så ledsen. Ledsen över hur orättvist livet kan vara… Så vad har jag då rätt att gnälla över lite feber och ledvärk.

Man hinner tänka en hel del när man ligger ensam och inte kan sova. Jag ältar mycket, något som jag enligt min exman var alldeles för bra på. Jag var för bra på att leva i det förflutna. Sen pappa dog har jag ältat hans död och min uppväxt, och så mycket som jag har tänkt på honom de senaste veckorna har jag nog inte tänkt på honom på flera år. Jag var inte den bästa dottern precis, men jag orkade helt enkelt inte. Min uppväxt var inte lätt alla gånger, jag önskar den ingen. Men som vanligt, det finns alltid de som hade det värre. Som har det värre.

Så vad har jag då för rätt att klaga?

Tänker jag på min uppväxt så kommer tankarna även in på henne, min så kallade mor. Hon som fortfarande lever men som jag inte har haft någon kontakt med sedan den 18:e augusti 1990. Jag har funderat mycket på varför jag inte dög. Hur hon så lättvindigt kunde avsäga sig all kontakt med mig. Vad hade jag gjort för att förtjäna det förutom att bli född? För hon såg/ser ju mig som ett misstag, det där misstaget som aldrig borde ha fötts. Men förutom det, vad hade jag gjort?

Mitt förnuft säger mig att det inte var något jag hade gjort, men min lilla djävul säger att det räckte med att jag var jag. Den där djävulen som jag än idag tampas med, den som säger att jag inte duger till något. Nu är jag bättre på att tysta den, men den är trots allt fortfarande för högljudd. Att säga att jag inte duger, det är den bra på.

När pappa begravdes sa min farbrors fru att pappa alltid var stolt över mig, att han aldrig sa ett ont ord om mig utan bara sa positiva saker. Varför kunde han aldrig säga det till mig? Fast det är klart, vi pratade aldrig med varandra i min familj. Och det ångrar jag idag, att vi aldrig pratade…så mycket som jag skulle vilja ha svar på, men nu blir frågorna aldrig ställda och svaren är för alltid borta.

Kan verkligen inte förstå att han inte finns mer…

Nu slut på febriga tankar, dags att lägga sig igen.

Nr 58 av #blogg100.

%d bloggare gillar detta: