Jag jobbade ju igår kväll när de visade 60-års firandet av Eurovision Song Contest så jag tittade på det ikväll istället. Visserligen hade vi inga operationer just då men mina två medarbetare ville kolla på någon fransk film så jag blev nedröstad. Nå väl, gick ju bra att se det idag också. Höjdpunkterna för mig var självklart Loreen och Herreys, även om det var roligt att se Johnny Logan också.
Efter jag tittat klart på showen så hamnade jag på YouTube, och när man väl kommit dit så vet man aldrig så noga var man hamnar. Började med Herreys, så klart, och via Johnny Logan (en låt som för övrigt alltid får mig att gråta, har ju en del sådana låtar) och Michael Ball (en ”gladlåt” för mig och som alltid kommer vara en av mina favoriter av ESC-bidrag) hamnade jag till sist på låtar som inte varit med i schlagerspektaklet. Bland annat mina stora idoler samtidigt och efter Herreys, nämligen Bros – som jag älskade dem under några år! Och Johnny Hates Jazz, en skiva som jag hittade bland min storebrors hårdrocksskivor och fastnade för, kommer ihåg att jag satt i hans rum (det enda med en skivspelare) då han inte var hemma och sjöng för full hals. Och se kan man ju fråga sig hur det kom sig att han hade en skiva av JHJ eftersom det verkligen inte var hans musikstil över huvudtaget…kommer än idag ihåg hur han skämdes när han tvingades gå och köpa Herreys skivor till sin jobbiga lillasyster.
Jaha, sen vet jag inte riktigt men till slut satt jag och tittade på minnesfilmer om Patrick Swayze och tårarna sprutade. Jag sörjer än att han gick bort för tidigt. Så för att bli lite gladare igen var jag tvungen att titta på min favoritdans med honom från Dirty Dancing och nej, det är inte slutdansen utan denna:
Så, man vet aldrig var man hamnar när man går in på YouTube. För ovanlighetens skull hamnade jag inte i katträsket idag, som jag vanligtvis gör.
Annars då, jo, jag sprang 18 km idag! Men mer om det i morgon.
›› 36/100 #blogg100