Tagg: esc

Det är söndag eller om allt och inget och lite till

icaklassikernHar visst glömt bort att berätta att jag förra helgen slutförde cykeldelen i ICA-klassiskern. 30 mil på cykel och spinningcykel var inte så svårt att att få till, speciellt inte när jag tränar för den riktiga Vätternrundan. Nå väl, det där ska nog bli bra.

Söndag. Veckans sista dag. Planen var att jag skulle tagit en tur på cykeln men jag valde istället att inte göra någonting. Eller det vill säga, jag valde att inte cykla eller över huvud taget göra något vettigt. Beroende på vad man egentligen bedömer som vettigt. Jag valde sovmorgon, inte ovanligt med tanke på att jag älskar att sova på förmiddagarna. Sen fortsatte dagen i samma lugna takt, bland annat tittade jag några timmar på Grace & Frankie (varav några av de timmarna spenderades i ett bad). Lite Assassin’s Creed IV: Black Flag har det också blivit men jag måste säga att jag föredrar Brotherhood (där man befinner sig i Rom) än att ratta ett skepp som inte riktigt vill det jag vill. Avkopplande saker, jag kan bara vara.

Ok, något vettigt har jag dock gjort – matlådor. Och så tog jag hand om diskberget som jag blundat för… Men, pratar jag med Maria i telefon så brukar det gå ganska fort och det knepet tog jag till idag. Bland annat ESC avhandlades och min frustration över Någon (som för övrigt nästans ständigt är i mina tankar).

Så varför denna lättja när jag egentligen borde känna mig stressad över att det snart är dags för cykelturen runt pölen? Jag har tränat ganska hårt de senaste veckorna plus att jag haft ganska tuffa (nåja…) dagar på jobbet, detta har resulterat i att jag är rädd för att det ska bli för mycket. Att det ska bli så att jag inte orkar träna eller jobba eller vara. Jag vet att det kan bli så, och det skulle vara värre än att jag väljer att ta en träningsfri dag extra vilket jag gjorde idag.

Om jag är stressad över cykelturen på 30 mil? Nja, inte stressad direkt, det är snarare så att jag har respekt för alla timmar det kommer bli på cykel. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning och jag, tro det eller ej, längtar efter utmaningen. Och runt ska jag, det finns liksom inga andra alternativ – jag SKA i mål!

Sen har jag lyssnat ett antal gånger på Dami Im’s Sounds of Silence och Hovi Star’s Made of stars, de två låtarna som var mina favoriter igår. Och nu, mina vänner blir det sängen så jag orkar med morgondagen. Är förpassad till ortopeden i morgon men min sal hade bara några små ingrepp som tur var.

›› 76/100 #blogg100

 

Man vet aldrig var man hamnar

Jag jobbade ju igår kväll när de visade 60-års firandet av Eurovision Song Contest så jag tittade på det ikväll istället. Visserligen hade vi inga operationer just då men mina två medarbetare ville kolla på någon fransk film så jag blev nedröstad. Nå väl, gick ju bra att se det idag också. Höjdpunkterna för mig var självklart Loreen och Herreys, även om det var roligt att se Johnny Logan också.

Efter jag tittat klart på showen så hamnade jag på YouTube, och när man väl kommit dit så vet man aldrig så noga var man hamnar. Började med Herreys, så klart, och via Johnny Logan (en låt som för övrigt alltid får mig att gråta, har ju en del sådana låtar) och Michael Ball (en ”gladlåt” för mig och som alltid kommer vara en av mina favoriter av ESC-bidrag) hamnade jag till sist på låtar som inte varit med i schlagerspektaklet. Bland annat mina stora idoler samtidigt och efter Herreys, nämligen Bros –  som jag älskade dem under några år! Och Johnny Hates Jazz, en skiva som jag hittade bland min storebrors hårdrocksskivor och fastnade för, kommer ihåg att jag satt i hans rum (det enda med en skivspelare) då han inte var hemma och sjöng för full hals. Och se kan man ju fråga sig hur det kom sig att han hade en skiva av JHJ eftersom det verkligen inte var hans musikstil över huvudtaget…kommer än idag ihåg hur han skämdes när han tvingades gå och köpa Herreys skivor till sin jobbiga lillasyster.

Jaha, sen vet jag inte riktigt men till slut satt jag och tittade på minnesfilmer om Patrick Swayze och tårarna sprutade. Jag sörjer än att han gick bort för tidigt. Så för att bli lite gladare igen var jag tvungen att titta på min favoritdans med honom från Dirty Dancing och nej, det är inte slutdansen utan denna:

Så, man vet aldrig var man hamnar när man går in på YouTube. För ovanlighetens skull hamnade jag inte i katträsket idag, som jag vanligtvis gör.

Annars då, jo, jag sprang 18 km idag! Men mer om det i morgon.

›› 36/100 #blogg100

En gammal favorit som gör mig glad än idag

I dessa tider av Melodifestival så fastnar jag, som jag gjort så många gånger tidigare, med att lyssna på gamla favoriter. Just denna är Storbritanniens bidrag från 1992, det året när Sverige anordnade ESC efter Carolas vinst året innan. Denna låt var min stora favorit för året, även om jag också tyckte om Irlands låt som sen gick och vann. Jag fastnade verkligen för Michael Ball, hans utstrålning och fantastiska röst. Låten gör mig än idag glad och jag har precis plågat mina grannar med att sjunga med högt.

Fast låten för även med sig minnen av det lite tråkigare slaget. Jag såg ESC hemma hos en kompis och pappa hade lovat att spela in det åt mig. Ja, jag var en schlagernörd då, och eftersom festivalen detta år gick i Sverige var det extra viktigt att få det inspelat. Den stora sorgen när jag dagen efter ska titta på det igen och pappa har spelat in fel kanal… Detta var en stor katastrof för mig 1992, glöm inte bort att jag bara var 17. 🙂

Nu löste det sig ändå, en av pappas jobbarkompisar hade spelat in festivalen och jag fick det videobandet, men jag minns än idag hur arg jag var på pappa.

Nr 47 av #blogg100.

Jaaa!

Jag erkänner, jag är en schlagernörd och har så varit de sedan 1984 då Herrey vann. Har sett alla Eurovision Song Contest sedan dess, förutom den då jag var i USA (1995) och den då vi inte ens tog oss till final (2010, men det var bara för att jag jobbade).

Så ja, jag är glad nu, glad att Loreen vann, glad att Sverige vann. Grattis Loreen!!

%d bloggare gillar detta: