Dag 33, eller vad som görs åt eländet

Dag 33 och jag blöder än, inte konstigt då att det visade sig att jag hade ett Hb på 91. Fast, det togs kapillärt och dessutom bara en gång så helt tillförlitligt är det ju inte. Kan lika gärna vara högre eller lägre.

I onsdags var jag till Kvinnokliniken för att få hjälp med eländet. Jag blev lovad att komma till en gynekolog men fick träffa en vanlig allmänläkare från Primärvården. Blir man trött eller. Hon fick i alla fall med ultraljudet för hon var enligt egen utsago inte så bra på att tolka dem. EN bra sak var i alla fall att hon lyssnade och verkade till viss del förstå varför jag är emot vissa piller med ett p framför. Ultraljudet visade att jag hade en follikelcysta på 3 cm på högra äggstocken och 2 lite mindre på min vänstra. Slemhinnan var tunn, bara en halv centimeter vilket inte är så konstigt med tanke på hur länge jag blödit. För att få stopp på blödningarna ska jag äta Cerazette och Cyklokapron, och på grund av det dåliga blodvärdet ska jag äta Duroferon i tre månader. Hon tyckte egentligen att jag skulle ha en eller två påsar E-konc (blod) men jag ville inte, hade ju inte tid eftersom jag skulle till jobbet. Ja, jag vet, är lite knäpp.

Hmm, jag vill ju inte äta p-piller eftersom jag mår dåligt av det, psykiskt. Som en ständig påminnelse att jag äter dem fast jag inte behöver, kan ändå inte bli med barn. Plus förhoppningen att när jag slutar med dem ska ha en fungerande ägglossning som resulterar i graviditet, precis som vid missfallet 2008. Nu blev det ju p-piller igen, men minipiller som jag aldrig ätit förut. Minipiller innehåller bara gestagen, till skillnad från kombinations p-piller som även innehåller östrogen. I stället för att jag ska ta PrimolutNor när eländet börjar så ska jag äta dessa hela tiden för att mina äggstockar inte ska producera follikelcystor. Förhoppningsvis resulterar de även i mindre blödningar, och om jag har tur försvinner de helt men det kan ta flera månader innan det händer. Sen får vi se hur jag mår av dem, det återstår att se.

Så, Cerazette (1 tabl dagl, men om jag fortfarande blöder om två veckor så ska jag ta 2 dagl), Cyklokapron (8 tabl dagl tills jag slutat blöda) och Duroferon (2 tabl dagl i tre månader). Får se om jag börjar må bättre snart för just nu är det inte kul – yrsel, trötthet, hjärklappning, andfåddhet, svimmningskänslor när jag reser mig upp.

  2 Replies to “Dag 33, eller vad som görs åt eländet”

  1. 17 juni 2011, 18:20 at 18:20

    Jag har käkat Cerazette i flera år och är supernöjd med dom! Märkte inga hormonförändringar alls och har nästan slutat blöda helt (nu har jag inte samma problem som du, utan äter dom för att det finns släktingar med ett gäng DVT'er…)! Hoppas att dom funkar för dig och att det kommer blir bra! Kram på dig!

    • Mia
      21 juni 2011, 14:15 at 14:15

      Vi får väll se hur det fungerar för mig, jag blöder än. Visserligen inte så mycket, men det skulle vara mer om jag inte åt maxdos Cyklokapron dagligen. Har märkt att min hy i ansiktet blivit sämre, skyller det på Cerazette. Annars har jag inte hunnit känna efter än. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: