Ibland, eller förresten jag ska inte ljuga, rätt ofta så faller jag in i gamla tankemönster. Ofta kan jag tänka rätt från början men så börjar jag grubbla och tänka mer och helt plötsligt är allt fel i min hjärna. Man tycker att jag borde ha lärt mig vid det här laget. Men nej, jag lär mig inte.

I helgen var ett sånt här tillfälle, många tårar och oro blev resultatet. Så dumt, så onödigt. Det var något jag tänkt på ett tag. Något jag bestämt mig för att skjuta åt sidan eftersom jag tyckt det varit för tidigt, men det går inte alltid att styra tankarna dit man vill. Åtminstone inte helt. Min hjärna lindade oron i något annat men så klart visste jag vad den bakomliggande orsaken var, men den kunde jag inte uttrycka i ord. Bara i tårar. Och det som kom ut i ord var saknaden över mina hundar.

Ska försöka att bättre mig, jag ska.

Men så jag svammlar. Klockan är mycket, jag börjar bli trött. Kanske dags att sova, men det blir ensamt och ovant efter 9 nätter tillsammans med kärleken.

Gnällig, trött, förkylningsful. Känner mig som ett vandrande lik, ett vandrande lik som borde vara instängt i ett mörkt rum dit ingen har nyckel. Usch. Mår blä.

Ångrar att jag inte åkte hem i måndags så att P slapp uppleva denna icke så attraktiva sida av mig.

Länge sedan jag skrev senast, blogglusten har varit låg. Har inte heller funnits så mycket att skriva om, eller i alla fall inte många saker som jag velat skriva om. Valet, jo visst, men det finns så många andra som skriver så mycket bättre om det. Om jag är nöjd med resultatet? Nej. Ingen vinst för någon…om nu inte de sista oräknade rösterna gör att rätt sida får majoritet. Men även om det blir så är det ändå en stor förlust för Sverige att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen.

Ser på Agenda Special, repris från igår, just nu. Dags att byta till något muntrare tror jag.

Är sjuk. Lite feber och en förkylningskänsla i kroppen som känns tung och seg. Skulle ha jobbat mina första nätter på nya jobbet nu i början av veckan men det blev inte så. Funderade länge på om jag skulle orka, vill inte vara sjuk och gå miste om lön. Till sist fattade jag beslutet att stanna hemma och tur är nog det, skulle inte ha orkat. Har alltid skuldkänslor när jag stannar hemma, trots att jag inte borde. Sen funderar jag alltid på om jag är tillräckligt sjuk för att vara hemma, för tänk om jag blir mer sjuk och då redan har varit hemma, då kan jag ju inte vara hemma igen?! Tycker inte om att ställa till problem och det är ju det jag gör när jag blir hemma från jobbet, speciellt då jag ska jobba natt.

Annars då? Jo tack, rätt bra. Är hemma hos sötnosen och han tycker det är superskoj att tvinga i mig (i hans tycke) nyttiga saker. Roligare att vara sjuk här än hemma alldeles ensam, hoppas bara att jag inte smittar ner honom. Och att han inte tröttnar på sin sjuka och gnälliga flickvän, har faktiskt försökt att behärska mig från mitt vanliga sjukgnäll (blir värre än förkylda killar).

Så ser livet ut för tillfället alltså, sjuk och gnällig. Och så är eländet här, dag 10 idag men det orkar jag inte skriva om just nu…

Bäst att passa på innan alla i rätt storlek är slut.

Tre underbara månader tillsammans med P idag, de bästa månaderna i mitt liv (även om de hade varit ännu bättre utan sjukskrivningen). Är så glad att jag gick på tweetupen i maj för det var där vi träffades första gången, P kom fram och hälsade och jag föll direkt. *ler*

Älskar dig P, du är det bästa som någonsin hänt mig. <3

Äntligen! Jag har fått pengar från Försäkringskassan, visserligen inte så mycket men ändå – jag har pengar igen!! Känns så bra, mycket på grund av att de insåg att jag faktiskt inte kunde jobba. Jag var faktiskt orolig för det, att de skulle anse att jag kunde ha jobbat eller att jag borde ha omplacerats. Nu känns det mycket bättre, verkligen. Så glad!

Tror jag ska fira med lite Pepsi Max som jag lägligt köpte tidigare idag. *glad*

Rinnande ögon, ledvärk – brukar vara så det börjar för mig. Inga andra symtom och hoppas det förblir så och att detta bara är något tillfälligt som är borta i morgon när jag vaknar.

Trots värk i höft- och knäled så blev det en promenad på 52 minuter i lugnt tempo. Har inte kollat hur långt det blev men antagligen inte så många kilometer. Min hälsporre kändes lite bättre idag i alla fall, skönt.

Slut på gnället. Sitter i P´s soffa och väntar på att han ska komma hem från jobbet, vad kan vara bättre än det. <3

Ännu en dag över och det är dags att gå till sängs. En underbar dag stundar i morgon för då kommer min älskade P hem igen, som jag har längtat! Men först lite jobb och sen en tågtur och sen efter lite väntan så är han hemma och jag kommer återigen omslutas av hans armar. Ett stort tack till missarnas fd husse som gör det möjligt för mig att åka dit i morgon! Fast, å andra sidan så är det nog lite själviskt från hans sida också, han slipper baracken (stambyte pågår i hans lägenhet) som han bor i för tillfället och kan vara här med missarna hela tiden.

Har jobbat kväll på nya jobbet idag, första gången jag hade vårdlaget själv vilket var himla skönt, är inte så förtjust i att vara springsyster/bakomsyster/tredje syster. Hade glömt bort hur lugnt det kan vara på avdelning ibland (började ju min karriär som sköterska på en annan rehabavdelning). Känns som kontrasten mellan akuten och avdelning känns större än när jag gick åt andra hållet, har helt enkelt vant mig vid högre tempo. Men det är skönt att vara tillbaka i det gamla trygga och det är verkligen vad min sönderstressade hjärna behöver. Dessutom känns det så skönt att alla tycker det är kul att jag har börjat hos dem och de har verkligen fått mig att känna mig välkommen tillbaka (hoppade in där ibland som timmis under utbildningen).

Men nu sängen, ska snart tillbaka till jobbet igen. Och i morgon, denna underbara söndag, kommer jag nog gå och småsjunga mer än vad jag har gjort idag! Har förvarnat mina jobbarkompisar att jag nog kommer vara på fånigt bra humör i morgon, för i morgon kommer han hem!! *glad*

P och jag på Marias bröllop. (Fotat av bruden själv.)

Nu är hösten här, härligt! Mysa i soffan under en pläd och med tända ljus med någon man tycker riktigt mycket om, det längtar jag efter. Och snart kommer han hem igen. *glad*

Har varit ledig idag och skrotat omkring i myskläder hela dagen. Favoritmyströjan har kommit fram, den är alldeles lagom varm att ha på sig idag. Inte vacker precis, men såå skön! Ingen joggingtur blev det idag men däremot en promenad, så jag har inte misskött mig helt. Har dessutom lånat lite pengar av missarnas fd husse så nu ser de kommande dagarna lite ljusare ut.

Nu sängen. Trött. Som vanligt.

Har skrapat ihop lite mer pengar, bokstavligen talat. Fick hem tre trisslotter från Synovate och vann hela 50 kr. Tjoho liksom. Så den totala summan att leva på (med pant, vinst, småpengar och det som finns kvar på ICA-kort och lönekonto) till nästa lön är hela 200 kr. Superrik, verkligen. Inte. Hur många dagar var det kvar till nästa lön nu igen? Och undrar om jag någonsin kommer få något från Försäkringskassan?

Men ett plus i den mörka tillvaro jag nu befinner mig i att jag fick ett paraply på posten idag från världens bästa Maria. Tack vännen!