För ungefär en timme sedan skrev jag ett tweet om min planering för dagen. Det jag glömde att ta med där var att jag skulle städa också, skulle verkligen behöva det med tanke på att jag har två pälsfröknar som jobbar hårt på att tappa all sin päls.
Men det tog stopp. Jo, jag duschade och jag har varit ner första svängen till tvättstugan, men sen tog det stopp. Jag tappade allt ork, känner mig nu helt matt i hela kroppen och det känns jobbigt att ta sig från ett rum till ett annat. Har aldrig upplevt något liknande, åtminstone inte förrän allt det här började. Allt känns som stora oöverstigliga hinder, saker som verkligen inte borde kännas så som till exempel gå ner till tvättstugan. Hatar detta. Vill vara ”som vanligt”, vill inte vara så här.
Igår var det tänkt att jag skulle börja jobba igen efter semestern, men jag kände redan förra veckan att det inte skulle gå. Sov dåligt, tänkte på jobbet hela tiden, stress och panik. Så jag bokade tid hos doktor och blev sjukskriven i två veckor, nu ska det bli rehabmöte och sen får vi se vad som händer. Får ont i magen bara jag tänker på jobbet.
Ska försöka bädda rent i sängen nu innan misselissarna hårat ner madrassen allt för mycket.
