Saknar, saknar, saknar.

Kan liksom inte låta bli. Och så många dagar kvar tills han kommer hem. En hel evighet. Och jo, jag gör saker, men det hjälper inte, tankarna far till honom nästan varje ledig stund. Tur att jag har en grisvecka på gång på jobbet, bara ledig en dag. Minimerar tiden över att tänka.

Sova. Nu.

Saknar dig, P. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: