Insidan och utsidan

Har kommit på att jag är lite som min städning. Eller hur jag har det här hemma och hur jag är. Jag har ofta relativt städat i min lägenhet, i alla fall det som syns. Tittar man i skåp och klädkammare så är det genast mer oreda.

Precis som jag. Får ofta höra att jag är glad och alltid (nästan) är på bra humör. Inom mig är det däremot kaos och oreda.

Detta år har varit lite av kontrasternas år. Förra året var mer åt det dystra hållet, alla 12 månader men med en peak vid missfallet. (Och för övrigt anser jag fortfarande att ofrivilligt barnlösa inte ska bli gravida av ”misstag” om det ändå ska gå åt skogen.) I början av detta år mådde jag så otroligt bra, jag var nästan manisk, för att sen efter honom falla markant i humöret. Efter det gick det lite uppåt igen, men upp på samma maniska nivå kom jag aldrig.

Och så nu. Dyster igen. Ensamheten gör ont. (Och nej, det beror inte på att missarnas fd husse träffat någon annan, jag är bara glad för hans skull.) Helt plötsligt är energin borta och det mesta känns trist. Faller tillbaka i gamla vanor…jag äter…fel. Sitter uppe alldeles för länge.

På tal om den vanan, nattugglerit, nu ska jag lägga mig. Åtminstone komma i säng. Lite spel på iPhonen blir det nog.

Natti Natt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: